Livstecken och tack för mig
Det finns som tur är liv fortfarande, bara inte på den här bloggen. Detta inlägg blir mitt sista. Jag började blogga 2007 när Elina var en bebis och Elliot var 2 år gammal. 17 år senare har vi även Levi och 2 katter i familjen. Vi håller ihop även om Elliot har flyttat hemifrån. Vi har precis hunnit fira hans 20-årsdag lite i förtid. Barnen är fortfarande det bästa i mitt liv. Elliot är den bästa tänkbara. Snäll, pålitlig, grymt smart, duktig på det mesta, med på det mesta och en klippa. Han klämmer in tusen aktiviteter eftersom skolan går av bara farten. Han är helt redo för vuxenlivet och det socialaste av alla våra barn. Jag kunde inte vara en mer stolt förälder till honom. Tänk att vi har fått ha honom i 20 år. Lyckliga, lyckliga oss. Elina är förstås också den bästa tänkbara. Snart 18 år gammal och går redan 3:an på gymnasiet. Håller ihop med sin flickvän sedan en tid. Elina är en kreativ person som har lätt för det mesta hon företar sig. Om hon bara kunde slappna av lite och...
