Vecka 28

Tiden går visst framåt, även om det ibland känns som att den går väldigt sakta så här i väntans tider. Nu är det graviditetsvecka 28 och nästan exakt 3 månader kvar tills lilla Levi beräknas anlända! Min kula börjar bli stor, minst sagt (och hela resten av mig också för övrigt).

Förra helgen bodde jag och Per på Hotell Hansson i Stockholm (mysigt hotell med pipande teve), handlade julklappar en hel dag (hoppas ingen vill byta, men jag kommer inte att orka gå och julhandla i december), åt supergod middag på hotellet och gick på bio och såg Inception (Per bokade extra benutrymme och fällbara stolar och jag höll mig vaken ändå!). På det hela taget en väldigt trevlig helg! Barnen var hos farmor och Björn och det verkar verkligen inte ha gått någon nöd på dem heller. Vi hann med att baka lite sockerkaka på fredagen. Barnen bakade sina alldeles egna.

Elina är sjuk idag och ligger nedbäddad i soffan med 39 graders feber. Hon är alltid på bra humör, även när hon är sjuk! Lilla solsken!

Nä, nu ska jag gå ner och gosa på sjuklingen, dammsuga och åka och handla. Per är ute och lägger sista handen (förhoppningsvis) vid stengången. Ibland är livet bara så skönt och idag är en sådan dag.

Helgen som gick för fort

Vi har haft en hektisk helg! Jag har sjungit på två dop, vi har haft familjen Wallgren på middag och vi har staplat två kubikmeter ved i carporten. I ärlighetens namn var det mest Per som staplade. Jag hjälpte till i början, men sen fick Per hämta en pall till mig och så fick jag vara gott sällskap i stället. Vi har också hunnit med att inhandla en fin vagn på blocket. Det var ju dumt att först sälja alla bebissaker och sedan skaffa en till bebis... Helgen har varit härlig på alla sätt, men den har gått alldeles för fort. Inga kort har jag tagit heller, men hittade några fina ändå.

Elliot spexar. :-)

Det här är Elina i ett nötskal. Gärna i centrum för all uppmärksamhet.

Det är så mysigt med barn. Särskilt på kvällarna tycker jag att vi har underbara små samtal. Elina har sjungit godnattsång för magen och Elliot har läst kvällsbön som han lärt sig själv från sin dopbok. Och så har vi diskuterat hur man på bästa sätt överlever en flygplanskrasch. Jag har inte hjärta att säga att de flesta kanske inte överlever alls.

Efter att barnen somnat har jag och Per förberett morgondagens matsäckar till dagis/skola och sett ett jätteläskigt avsnitt av någon serie på teve. Det var så otäckt att jag fick gå ut en stund. Och nu är det hög tid att gå och sova!

Picknick!

Igår var en riktigt skön lördag! Per och Elliot vaknade först och spelade lite tevespel (mycket normalt förfarande i vår familj). Jag och Elina vaknade en timme senare (också mycket normalt) och så gick vi ner och fick i oss lite frukost. Därefter badade jag och Elina hett medan Per och Elliot skrev på varandras ryggar (med fingrarna så klart) i sängen. Därefter blev det familjegos medan Elina badade klart (hon är ofta inte klar förrän några timmar senare om hon fick välja själv). Sedan gick ansvarsfulla mamman (jag) ner och packade picknickryggsäcken med korv, bröd, tillbehör, varm choklad, pinnbröd och bullar och sedan åkte vi iväg till skogen.

Elina fick lift med mamma...

... medan Elliot liftade med packningen i cykelkärran. Han kände sig inte redo att cykla själv i trafiken riktigt ännu.

Väl framme gjorde pappan (väldigt könsrollsbundet) upp en liten brasa.

Barnen letade och hittade blåbär.

Lite gos hanns också med.

Mamman grillade pinnbröd, vilket föll samtliga på läppen.

Nu är det söndag och vi säljer säng på blocket (jag), städar (mest Per och barnen faktiskt) och gör oss i ordning för Mary Kay-brunch (jag) och kalas (Elliot). Ha en fortsatt skön helg!

V 25

Inget fel på bebisens tillväxt om den nu står i proportion till magens. Livmodern är vid det här laget stor som en fotboll och vad ska man säga? Det känns!

Jag har gått upp 7 kg hittills och det finns inte så mycket att göra åt den saken, även om själva bebisen bara väger 850 g. Min rygg protesterar högljutt mot alla förändringar i kroppen och idag ska jag till sjukgymnasten. Jag hoppas att hon kan uträtta mirakel, för det är precis vad min rygg skulle behöva.

Förra veckan var jag på föräldramöte i skolan och i tisdags på föräldramöte på dagis. Med barnen på två olika institutioner ökar logistikkraven helt klart. Det var dock tur att det var jag som var på dagismötet för där fick jag reda på fotograferingen som var dagen efter! Per hade läst det på lappen på dörren (jag hade bara läst översta raden som handlade om nämnda föräldramöte) och liksom inte gjort något mer åt den saken!!! Vill man hamna på min minuslista så är detta ett mycket effektivt sätt att gå tillväga. Hur s*tan resonerar man när man läser om fotografering och sedan skiter i att 1) Fråga om jag vet detta och 2) Åtminstone skriva in det i almanackan?! Jo, troligtvis trodde han att jag redan hade fullt koll på detta som på allt annat i våra liv. Morr. Nåja, detta lilla vredesutbrott var ingenting i jämförelse med hur det kunde ha blivit om jag inte fått reda på fotograferingen förrän efter den hade varit! Nu fick jag Per att bada Elina och sedan klippte jag hennes lugg och strök hennes kläder efter föräldramötet och hon var förstås vacker som en dag!

Nej, nu ska jag återgå till mitt hemarbete innan det är dags för sjukgymnastbesöket. Därefter blir det fredagsmys på hög nivå!!