Gott nytt år!

Ett fint år fick ett fint slut!

På väg till nyårsbadet!

Vi är inte mycket för raketer, men vi gillar tomtebloss!

Kinesiska lyktor hör till!

Hejdå 2015!

En sån där lista

Beskriv året med tre ord:

Händelserikt, regnigt och roligt!

Vad var de bästa som hände under 2015?

Att vi gjorde så många minnesvärda saker tillsammans som familj. Och att jag bytte jobb!

Bästa köp?

Min cykel! Cykling blev helt plötsligt en rolig sport.

Vilka har du umgåtts med mest?

Familjen förstås.

Vilka resor har du gjort under året?

Vi har varit i Säfsen, Göteborg, Piteå och Turkiet.

Har det skett någon förändring?

Ja. Vi har bland annat byggt gym, garage och ett större förråd.

Något du ångrar?

Att vi inte bokade direktflyg till Antalya, men det är lätt att vara efterklok.

Låtar som kommer påminna dig om 2015?

"Det brinner i bröstet" och "Fourfiveseconds"

Höll du några nyårslöften?

Jag kommer inte ihåg att jag gav några nyårslöften. ;-)

Saknade du någon?

Alla släktingar och vänner som bor alldeles för långt borta för att jag ska få träffa dem tillräckligt under ett år.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Same same.

Vad spenderade du mest pengar på?

Ett garage/gym/förråd. Lite otippat faktiskt.

Har du några nyårslöften inför kommande år? 

Spara inte på roligheterna, bjud in fler människor i livet och fortsätt träna.

Vad är planerna inför 2016?

De roligaste planerna är alltid reseplanerna och hittills består de av en fjällresa i mars och en Kanarieöarnaresa i augusti. Vi har också en vag plan för en liten cykelsemester, en grotta och kanotpaddling. Förhoppningsvis fyller vi på med mer planer. Vi är bra på planer.

Vad ska du tänka på inför 2016? 

Att vara snällare med mig själv och andra. Att kanske hitta något sammanhang att sjunga i om tiden räcker till.

Vad vill du säga till dig själv inför 2016?

Linda - var lite snällare mot dig själv och lägg för all del ner telefonen. 

Julen 2015

Julen i ett nötskal: Snö, mysigt, massa god mat, älskade släktingar, spel, mys och godsaker. 

Just nu är klockan 23 och Elliot bygger lego, Levi skjuter med pilbåge och Elina degar samtidigt som vi alla ser på "Tomten är far till alla barnen". Underbart!

Piteå!

Det är så mysigt att vara här! Igår var vi alla helt tärda efter en hel dag i bilen, men idag har vi åkt längdskidor, sparkat, byggt snögubbar, varit på spinning med en kär vän, träffat Esther, Emil och Julia och spelat spel, ätit god mat, sett Solsidan och haft det allmänt bra!

Planen för imorgon är en stor snölykta, lite ärenden och lite mer spinning. 😊

2015 - en sammanfattning

Vi strukturerade människor gillar listor och sammanställningar. Så här kommer 2015 i familjen Bergstrands liv. :-)

Vårt år börjar alltid med en födelsedag. Nu när 5-årsdagen närmar sig med stormsteg är det nästan konstigt att Levi blev 4 år 1 januari 2014. En liten kille som har blivit väldigt stor och förståndig (nåja) det här året.

I januari var det galet fin is i Knivsta. Vi hade fantastiska dagar på Walloxen och isen var så blank att man såg några döda infrusna fiskar till och med!

I februari åkte vi till Säfsen och lärde alla barn att åka slalom. Det var så roligt att vi kommer att köra en favorit i repris 2016. Nästan bättre med slalom än utland!

I mars bytte jag jobb - vilket otroligt bra beslut! Jag fick en och en halv veckas ledighet mellan det gamla och nya jobbet och då passade jag och Levi på att åka till Kåbdalis med familjen Johansson. Jag njöt av skidåkning både på längden och tvären. Levi njöt mest av mormor och morfars sällskap och all snö!

I april blev det varmt och vi flyttade ut matplatsen till altanen.

I maj hälsade mamma/mormor/svärmor på och vi firade mig med brunch tillsammans med farmor och Björn inne i Stockholm. Sedan lekte vi lite i en närliggande lekpark. Det var I N T E en varm och skön dag.

I juni hade vi gäster på midsommarafton och jag fick chansen att utöva något av det jag gillar bäst - bakning! Min tårta med oroebotten blev inte bara tjusig, utan även god. 

I juli firade jag och Per 10-årig bröllopsdag! Fantastiskt att man inte blir mer less på att leva med samma människa i 17 år. ;-) Per byggde och vi målade också ett plank. Vädrets makter gjorde sitt bästa för att motarbeta oss. Det regnade även V A R J E dag under vår semester, om än inte hela tiden.

Mamma/mormor/svärmor samt pappa/morfar/svärfar kom och hälsade och vaktade barnen i en vecka och en helg. Jag och Per åkte på cykelsemester till Öland för att fira bröllopsdagen. Vilken utmärkt plan! Vi hade till och med sol 2/3 dagar. :-) Vi cyklade 7 mil, åt gott och bodde bra samt hann med lite kulturhistoria på vägen. 

I september sprang jag och Elliot 1 mil, "Glädjeruset", som delvis anordnades av mitt företag "God Assistans". Så roligt och så otroligt bra prestation av både mor och son! 

Elina och hennes bästis Natalia förenade nytta med nöje och började baka och sälja sin bakverk lokalt. Alla pengar skänktes till Rädda Barnen. Här fick de en egen försäljningsplats på "Glädjeruset". Totalt samlade de in 6000 kronor och hamnade i UNT! Bästa ungarna!

I oktober hade vi tack och lov bokat en resa. Eftersom våra D-vitamindepåer var helt uttömda efter en lång vinter och en regnig sommar så behövde vi påfyllning! Vi åkte med vänner och farmor och Björn till Antalya. Vi har duktiga vänner som hade bokat in oss på ett helt fantastiskt hotell. Vi njöt av sol och bad och behövde bara en kortare tur till sjukhus med ambulans när Elliot voltade och landade illa på en poolkant.

I november gick vi bus-eller-godis med barnen en dag för tidigt, eftersom vi bokat hotell + bad på Kokpunkten den riktiga Halloween-dagen. 

 I december sprang jag och Elina ett lucialopp tillsammans, 5 km, och vi var superduktiga! Och peppade! En riktigt fin dag med sol och 0 grader.

Och nu är året alldeles strax slut. Här är en liten "behind the scenes" från årets julkort. Levi håller på att få klaustrofobi. Vi valde dock en annan bild. :-)

 Från oss alla till er alla - en god jul och ett riktigt gott nytt år!!

Små spår

Han har lämnat små spår mitt lilla Levi-gull...

Fint sällskap!

Har med mig Levi till jobbet idag. Sist slutade det med två stygn i hakan. Hoppas att det kanske går bättre idag. Vi är åtminstone väl förberedda. :-)

Från ett annat perspektiv

Jag sa till barnen imorse att det var 10 minusgrader. Själv såg jag framför mig en nedkyld bil med isiga rutor, men barnen jublade. "Hurra! Äntligen riktig vinter!" Ibland behöver man byta perspektiv och jag har världens finaste barn som påminner mig om det!

En härlig dag!

En härlig dag idag! Killarna åkte till Enköping kl 7:30 för att vara med på Elliots handbollsmatch. Jag och Elina sov till 8:30, såg julkalendern i lugn och ro medan vi åt frukost och sedan åkte vi till Form för att springa ett 5-kilometers lucialopp. I strålande sol och fantastisk natur var det ett underbart sätt att starta dagen på!

Min superpeppade pingla!

Alla kom vi hem ungefär samtidigt, åt rester till lunch (lyx!) och åkte sedan till biblioteket för lite julpyssel. På torget var det julmarknad som vi också hann besöka. Iskalla bäddade vi ner oss i soffan när vi kom hem och spelade tevespel ihop. (Och innan dess han vi till och med städa undan och tända alla ljus i hela huset.) 

Elliots fina pyssel!

Och imorgon väntar julbord med farmor och Björn, vår julklapp till dem!

Denna dagen ett liv

Idag har vi hunnit plocka ur diskmaskinen ihop. Levis favorit är att plocka ur bestickkorgen. Han är otroligt hjälpsam min minsta pojke. Sedan har vi lagat lunch tillsammans och Levi ansvarade för Packman-gurkorna. 

Sedan klädde vi på Levi så att han såg ut som en Michelin-pepparkaksgubbe och drog till dagis på luciatåg (som var utomhus därav alla kläder). Men det fick man inte lägga ut på sociala medier. Inte desto mindre fantastiskt!

Vi avrundade fredagen med ett besök på en nyöppnad restaurang i Knista (!). God mat och dålig service är den korta sammanfattningen av det besöket. Men finfint sällskap framför allt!

Julefrid?

Var är julefriden?? December är en enda stress och min julefrid brukar infinna sig prick 25 december (årets bästa dag). I år åker vi till Piteå 19 december, så kanske att jag kan slappna av lite tidigare det här året. Julklapparna är inköpta, julkorten är skickade, snart är julborden avklarade (Per och jag har varsitt idag och på söndag) och nu återstår bara allt annat. Men snart så...!

Pendling

Jag pendlar till jobbet (4,5 mil tur och retur), pendlar i humöret (bipolär light eller bara släkt med mamma?), pendlar mellan hopp och förtvivlan över alla sjukdomar vi i familjen har i november-februari och så pendlar jag mellan att tycka si och så om ganska mycket (impulsivitet kan vara mitt mellannamn). Till exempel bebisar. Jag tycker att det finns bebisar överallt nu för tiden och alla är så gulliga och mitt hjärta skriker till mig att vi inte alls är för gamla för en bebis till. Förståndet och Per skriker andra saker som tur är, men facebooks app "den här dagen" konspirerar med mitt hjärta.

Kolla in den här till exempel (exakt på dagen 4 år sedan idag):

Den fick mig att leta rätt på den här:

Och den här här:

Och den här!:

Frågade Per igår om han inte saknade den lilla fyran vi inte har och om han kunde tänka sig hur ljuvligt det skulle vara att snusa på den. Allt sunt förnuft till trots. Men det är grått, regnigt och december och jag har tråkigt. Allt känns säkert bättre i mars eller april.

Telefonfri kväll

Igår glömde jag min mobil på jobbet. Vilken skön kväll det blev! Jag fick inga SMS (eller jo, det fick jag, men jag kunde åtminstone inte läsa dem), jag kunde inte spela wordfeud (en drog - borde förses med varningstext), jag kollade inte mejlen på hela kvällen och jag gjorde fler saker i det verkliga livet (till exempel vann över Levi i Memory så att han började gråta). Jag har en slags hatkärlek till mobilen. Jag tycker på riktigt att den hindrar mig att göra andra saker och jag måste nog påminna mig själv om att den enda som hindrar mig är jag. Till att börja med ska jag slå av ljudet på telefonen när jag kommer från jobbet så jag inte hör när den plinkar hela tiden. Så om jag inte svarar inom kort vet ni varför.

Swish

Swish måste ju vara den bästa uppfinningen på senare tid! Det underlättar mitt liv när jag handlar på Tradera, loppis, äter gemensamma jobbluncher, etcetera i all oändlighet.

Swisch säger det också i vårt liv tycker jag. Vart tog till exempel min bebis vägen? Min bebis fyller snart 5 år och man får vara tacksam för varje dag han fortfarande gillar pussar, kramar och gos. Övriga, särskilt den största älsklingen, har jag gett upp hoppet om och när jag någon gång får en riktig ömhetsbetygelse blir jag så glad att jag nästan börjar gråta.

November är en riktigt seg månad, men idag är det äntligen december och nedräkningen till julafton kan börja! Jag hade förmånen att lämna barnen idag och fick därför se första avsnittet av julkalendern tillsammans med dem imorse. Så himla mysigt! De stora barnen hade låga förväntningar, men tyckte att den var riktigt rolig stundvis. Den lilla guldklimpen ville inte vädra sin åsikt.

Julstök!

Nu kan det bli jul (och sedan snabbt vår) för nu har vi julbakat!

Först supergoda lussebullar.

Och idag fick vi hjälp av grannarna att baka pepparkakor. Organiserat kaos när det är som trevligast!

Trevlig första advent!

Sjuk...

Sällan känner jag mig så sjuk att jag inte fixar att jobba åtminstone hemifrån (det är ju inte så att jobbet är tungt fysiskt direkt), men idag har jag (efter några jobbtimmar på fm) sjukanmält mig. Det händer så sällan att jag knappt kommer ihåg hur man gör. :-)

Nu ska jag bädda ner mig och hoppas på ny energi.

1177

1177 är numret till vårdguiden, men det är också siffran på antalet blogginlägg jag har skrivit. Detta är alltså inlägg 1178. Jag ska fira med att äta 1178 godisar i helgen. Eller så kanske jag låter bli.

När armarna hotar med strejk - en handlingsplan

Jag har alltid ansett mig som obotligt och ofantligt högerhänt, det vill säga att jag har otroligt svårt att göra saker med min vänstra hand. Vänster arm däremot använder man mycket mer än vad man kan tro och detta märker man när man helt plötsligt får svårt att göra saker med den vänstra armen till exempel på grund av en envis inflammation (som man till en början tror ska gå över av sig själv och därför inte vänder sig till sjukvården i rimlig tid).

Vänster arm fungerar som en stödarm och någon slags avlastning som man använder för att underlätta för höger hand att utföra saker.

Exempel på saker som man gör med vänster arm (när den inte är inflammerad): Öppnar bildörren med när man kör bil, hänger handväskan/datorväskan på den när man ska låsa upp en dörr, bär sitt lilla barn med då man exempelvis behöver laga mat med höger hand, bär sin bricka med när man betalar med höger hand, etc. i all oändlighet.

Det som sedan händer när höger arm helt plötsligt ska ta över vänster arms arbetsuppgifter helt och totalt är att höger arm också börjar bråka. Det blir typ debatt men vänster är starkare (i förhandling eftersom den totalvägrar samarbete av typen avlastningsarm) vilket får höger arm att vilja strejka.

Vad göra? Jo, se först och främst till att ha en riktigt bra arbetsuppgivare som lyssnar på både höger och vänster arm och ser till att göra de anpassningar på din arbetsplats som behövs (höj- och sänkbart skrivbord, underarmsstöd på skrivbordet och en RollerMouse exempelvis). Se sedan till att få en kortisonspruta i din vänstra arm så att man först och främst kan sova och således tänka klart, men också så att man kan tvinga vänster att avlasta höger lite. Be gärna om massage på de triggerpunkter som uppstår när armarna är i konflikt (av typen ont ska med ont fördrivas). Och vänta.

Bättring kommer (även om man veckan innan har tänkt tanken att amputation troligen är det bästa botemedlet)! Utan sjukskrivning (om man är lite envis). Och till slut kan man till och med gå på spinning igen (men undvik gärna träning av typen armhävningar i ganska många veckor till)! Man kan till och med bli så glad över att man kan träna igen att man går på fyra pass på en vecka. :-)

Tacksam

Mitt jobb kan dränera vem som helst på energi. Jag kämpar verkligen i motvind och får ta del av många sorgliga livsöden. Jag slåss för människors rätt till dess jag blir svettig inombords.

Men jobbet medför också en tacksamhet över det vardagliga. Idag är jag tacksam över att min arm har börjat samarbeta så smått igen, att jag kan träna igen (aldrig har jag väl varit så taggad på spinning!), att barnen inte är sjukare än förkylda, att Elina och hennes kompis både bakade och städade efter sig och att jag har hittat min vanliga frisör igen (hon bytte jobb, hoppas det inte berodde på mig för i så fall är jag en stalker).

Jag är dessutom lycklig över att vi äntligen fått upp gardiner i vardagsrummet! På tiden efter 3 (!) år. 

Och som vanligt är jag oerhört tacksam över mina lediga fredagar med denna prins (som här provar inredningen på Rusta). 

Denna prins gjorde "give me five" med en tiggare idag (på eget initiativ trots att han vanligtvis är mycket blyg). Tiggaren blev så oerhört förvånad och glad och jag blev alldeles gråtfärdig av ingen och alla anledningar. 

Allt är föräldrarnas fel!

I Aftonbladet kan man läsa att det är föräldrarnas fel om barnen är kräsna: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21735991.ab

Som att jag inte redan visste det! Allt är ju föräldrarnas fel. Vilka är väl bättre syndabockar än föräldrarna? Att man har tre barn som man behandlat precis likadant och som ändå är väldigt olika kräsna måste väl vara en slump.

Små glimtar

Sociala medier är inte så socialt tycker jag. Sociala medier visar små utvalda glimtar av folks liv medan man luras att tro att man vet det mesta om de flesta.

Här på bloggen berättar jag nästan inget om mina stora barn (av hänsyn till den integritet de själva värnar), om den röra som ibland råder i huset mellan städningarna, om när jag skriker på barnen (jo, det händer faktiskt med jämna mellanrum), om små och stora dispyter (vore väl inte så kul att läsa om), om funderingar på viktigare saker än VAB (typ flyktingarna som jag jämt tänker på), etcetera. Det här är bara en vinklad vrå av mitt liv.

Det jag tror jag vill ha sagt är: vi kan väl ses någon dag istället? IRL så att säga.

Jag kan bjuda på fluffkola. :-)

11 år

I 11 år har vi haft förmånen att få ha huvudansvaret för en snäll, klok, snygg och alldeles underbar Elliot! Han var jobbig att klämma ut, men desto lättare att ha att göra med på utsidan. :-) Jag hoppas att få vara delägare i honom en massa år till!

Han väcktes traditionsenligt med frukost på sängen (observera mina, eller snarare Elliots, fina hjärtmackor), skönsång (?) och paket som gick hem (phu!). Nu laddar vi för kompiskalaset imorgon!

Halloween

Halloween, vad ska man säga? Barnen älskar det och jag har också bestämt mig för att gilla det! En massa glada godissugna barn - vad finns det att inte gilla liksom? (Skulle väl möjligtvis vara buset då. Man får se till att fylla sina godisförråd.)

Vi tjuvstartade i fredags....

...eftersom vi strategiskt nog hade bokat övernattning på hotell på lördagen. Först en massa bad på Kokpunkten och sedan hotellmiddag, mys och hotellfrukost (det bästa av allt)! Så mysigt!