Om jag dör snart...

Om jag skulle dö snart så är min största rädsla att barnen inte skulle komma ihåg mig när de blir äldre. Den tanken står jag faktiskt knappt ut med. Jag vill att de ska minnas att jag alltid sjöng "En busschaufför" som godnattsång (på begäran), att jag sa "Akta er, annars får ni ALLA mammas pussar" och pussade som en tok, att jag blåste när det gjorde om aldrig så lite ont, och så vidare, och så vidare...

Jag är däremot övertygad om att Per skulle ta hand om Elliot och Elina på bästa sätt och älska dem en massa och prata om mig ofta. Jag tror och hoppas också att han skulle hitta en annan bra fru som också skulle älska barnen (vem skulle inte älska mina sötisar?).

Fast några saker oroar mig. Här kommer ett axplock: Skulle det finnas gardiner och dukar i hemmet? Om det fanns gardiner och dukar - skulle de bytas ens när de höll på att ruttna? Skulle barnen någon gång komma i tid till någonting? Skulle de få äta med lysrörsbelysning varje dag? Skulle de någon gång ha kläder i matchande färger?

Sammanfattningsvis hoppas jag att jag lever ett tag till. Det är ju hyfsat kul för det mesta.

Dagens roligaste var att Elliot sjöng: "Tarzan i djungeln klia sig på pungen" och efter kommer Elina och sjöng: "Farsan i ugnen klia sig på pungen". :-D

Kåbdalis 090103--090107

En skön, återkommande tradition hos oss har blivit att åka till Kåbdalis varje vinter!

Den här gången åkte Elliot, jag och Per en massa pulka medan Elina fick hålla sig inne med mormor eftersom hon hade feber. :-( Jag och Per åkte dessutom slalom två eftermiddagar, varav den ena med Linda S bl.a. Jätteroligt! Tyvärr glömde vi kameran. Som vanligt.

Här kommer några av mormors bilder:

Elina i morfars mössa. :-D

God, god mat i Kåbdalis restaurang! Och lite dans med mormor.

Populärt med inne-skoter! Min ordningssamme son fick en lapp läst för sig där det stod att man inte fick styra skotern när motorn var avstängd (= hela tiden, den har nog inte fungerat sedan 1920) och trodde mig inte när jag sa att man visst fick. Han frågade istället personalen, men litade inte fullt på att Eva verkligen var personal. Hur blev han så misstänksam?

Jag fick i alla fall uppdatera mig både på lokalbefolkningen och barndomskompisar! Superroligt! Jag upptäckte också att alla whiskeysorter är lika jäkla dåliga. Tvi! Elina sa till Sture att hon älskade honom och vips så fick hon en glass. :-D

Sen hann vi även med två dagar i Öjebyn också. Vi hälsade på Sofia, Andreas och Nils (John sov) och smittade dem med förkylningen som vi har haft ända sedan dess. :-/ Sorry!

Nytt år, nytt liv...?

Varje nytt år föds en slags förväntning om att det här året ska bli lite bättre än det förra. Då får man förstås gå ut hårt också. Alla stora förändringar vi har gjort har, med några få undantag, gjorts under första kvartalet varje år. I år har vi dock titta-på-hus-förbud och jag är också glad om jag själv inte blir utbytt. :-)

Hus i den här storleken får man förstås titta på hur många som helst. Gott, men lite dammigt.

Målning och ny fondvägg kan man också roa sig med. (Fondväggen var dock klar kl. 15.40 nyårsafton - gästerna kom 16.00...) Sängen på bilden är för övrigt såld och ivägskeppad till annan ort. När den nya sängen kommer kan livet bara bli bättre!!

Nu är det TVÅ dagar kvar på Försäkringskassan Uppsala!! Jag har redan städat min arbetsplats så den ser helt anonym ut. Inte gjorde jag det med sorg i hjärtat heller. Borde jag oroa mig för det...? Istället oroar jag mig för vinterkräksjukan. ;-)

2009

Det är lika bra att börja öva sig på att det är ett nytt år. Åtminstone för mig tar det ett tag innan det går in. Dock tycker jag att det är ännu svårare att lära mig att jag blir äldre. Jag börjar liksom att räkna på 23 och för varje år blir det längre och längre att räkna innan jag kommer fram till aktuell ålder. :-)

Nu är glada julen slut tyvärr. Imorgon ska Per jobba, men som tur är blir det ytterligare lite semester därefter!

Här kommer lite fler jul- och nyårsbilder! Ha en god fortsättning!!

Julfin!

Också julfin förstås!

Så här gör män med ryggskott och finkläder:

Jättegott julbord (förstås) och trevlig sällskap!

Elliot-citat: "Mamma, är du säker på att tomten vet att vi är hos farfar i år?" (Svar: ja, jag är säker.) "Hur kan du veta det? Han kommer ju aldrig!"

Han kom ju som tur var och fick bra hjälp minsann!

Elina blev helt kär i "Farbror Lars"!

Och så raskt över till nyårsafton i glada grannars lag! 8 vuxna och 8 barn hemma hos oss och det var så trevligt och lugnt!! 3 barn höll ut till kl. 24, dock inte våra. Elina somnade kl. 21.30 och Elliot föll ihop i en liten hög kl. 23. "Väck mig klockan tolv, snälla!" Det gick inte ens nästan!!

Elina provar tomtebloss!

... och Elliot också förstås!