En riktigt usel bloggare

Fördelen med att vara en riktigt usel bloggare är att när man väl bloggar har man ganska mycket att säga (skriva?). :-)

Elina, min soliga 2-åring, är en mycket busig dam. Hon är full av solsken och kärlek och man får pussar och ömhetsbetygelser av slaget "Du är VÄRLDENS bästa mamma!" säkert 20 gånger om dagen. Det hjälps dock inte. Hon är superbusig. Detta är hennes senaste bus:

"Titta, vad fint jag har ritat!"

"Det gjorde ingenting." (Lite rädd, trots allt.)

När vi var på restaurang hämtade hon ett pepparkar och pepprade i Elliots stövel. Hon har också hunnit med att pilla in ytterligare saker i öronen (som vi dock har fått ut utan akutenbesök tack-och-lov).

Jag? Busig?

Mitt andra barn, Elliot, som oftast är både snäll och klok, har hunnit smita ifrån mig så att jag fick hjärtstillestånd. Jag och barnen var i lekparken och jag hade fullt sjå med att hålla koll på det vilda barnet (Elina alltså) och när jag inte tittade gick Elliot hem. Jag ropade och ropade och fick packa ihop mig, Elina, Elinas cykel och Elliots cykel (för den hade inte gått hem), fråga alla jag mötte om de sett Elliot (jag hann bli arg på grannarna för att de varit ouppmäksamma) och nrä jag väl hittade Elliot väl dold inne i carporten fick han en utskällning han sällan varit med om. Helst ville jag bara bli glad, men jag fick för mig att han kanske inte skulle göra om detta om jag blev arg så jag blev verkligen superarg!

Smitare.

I övrigt har Elliot haft två dåliga veckor när han varit på rethumör och en surputte utan vettig anledning. Själv har jag tinat upp ikapp med snön och mitt humör har förbättrats med flera hundra procent. Minst.