Hejdå 2014!

En resumé av 2014

Årets resumé får även detta år bli i listform. Här är mitt år i kortversion:

Årets bästa: Det bästa med alla mina år är familjen. Tänk att vi har gillat varandra ett helt år till! Det finns 0 konkurrens om denna post.

Årets sämsta: Magsjuka på Cypern var inte roligt. Inte heller en inställd Disneyvinstresa p g a magsjuka. Och som grädden på moset avslutade vi året med ett par magsjukor till. Men jag säger som Tony - det finns dom som har det värre. ;-)

Årets roligaste: Barnen röstar på Liseberg i två dagar. Är barnen glada är jag också det.

Årets överraskning: Sommarvädret var helt fantastiskt! D E T var en överraskning!

Årets godaste: En lunch med en kollega utanför Rättvik (?) var i alla fall grymt god!

Årets gör-om: Många resor, korta och långa. Det gillar vi!

Årets gör-inte-om: Alla jobbresor hoppas jag kunna slippa 2015. 

Årets sötaste: Kan mycket väl vara barnens nya kusin!

Årets ansträngning: 2 mil löpning i veckan med min Anna! Det gör vi om 2015!

Årets sista dag har vi traditionsenligt badat, laddat för god mat, nyårsbingo och ett födelsedagsbarn imorgon. Gott nytt år!!

Julefrid i juletid

Fick se ett meddelande på Facebook om en familj med fem barn vars ena son skulle opereras på grund av en hjärntumör och där övriga i familjen inte fick bo på Ronald McDonald-hemmet pga risk för vattkoppssmitta. De sökte husrum nära Akademiska sjukhuset. Jag erbjöd dem vårt hem, men som tur fanns det ytterligare någon vänlig själ som gjort detsamma och som dessutom bodde närmare sjukhuset. Det värmer ett medmänskligt hjärta. Jag hoppas att allt går bra för pojken.

Idag har vi ätit julbord med farmor och Björn så att vi stod i fyra hörn. Helt fantastiskt gott!

Sen har vi myst hemma samt tagit en härlig men superhalkig kvällspromenad!

En ljuvlig och julig helg

Imorse blev vi väckta av Levi som var i extas. Han kom inrusande och skrek: "Det är vinter! Idag kan vi bygga en Olof!"

Vi skyndade oss ut, men tyvärr var det skare så det gick inte att bygga någon snögubbe. Men pulkan trollades fram och den gled perfekt på skaren.

Sedan åkte vi till affären och handlade lite saffran och satte igång med det stora lussekattsbaket!

Mums!

Sällan har väl helgen känts så ljuvlig som denna vecka. Hyfsat välstädat i huset, inga planer förutom morgondagens julbord och en helt avstängd jobbtelefon. Plus lite snö som grädden på moset! Julefrid liksom.

Och nu myser vi i soffan och ser Frost.

Andra advent!

Andra advent redan, men var är snön, minusgraderna och julstämningen? Igår var vi på Sing-sings julkonsert och fick en dos av julmusik (jättevackert!) och sedan tände vi alla ljus i hela huset och slog på ytterligare lite julmusik. Det hjälpte inte. Jag kommer aldrig vänja mig vid gröna jular och varma vintrar. Hit med snö och kyla tack! Jag drömmer om att få inviga längdskidorna i år, men som det ser ut verkar det ju inte ens vara någon idé att ta med dem till Piteå när vi åker dit om 2 (!) veckor för att fira jul eftersom det är snölöst även där. :-(

Jag spöade förresten CG (ja, även Per och Eva) i kortspel igår (hehe). Kom på att vi enbart borde umgås med barnlösa par. Sällan har vi väl haft en lugnare kväll än igår. Precis vad som behövdes efter en helt galen vecka.

Per och Elliot är på badminton och jag ska ta med övriga familjemedlemmar och åka till Willys och handla. Och imorgon är jag ledig med mitt minsta gull (för att kompensera fredagen som spenderades i Malmö)! Så skönt! Vi ska åka till doktorn med mitt infekterade finger och till optikern med Elina på eftermiddagen. Men däremellan ska vi kanske baka julgodis. Eller något annat kravlöst och trevligt!

Vardag

När man (ofrivilligt) reser så mycket som jag gör just nu blir vardagslivet desto viktigare!

En läggning kan vara dagens guldkant.

Hjälp av små köksredor värmer ett mammahjärta!

Och att pynta sitt pepparkakshus blir ett mysigt familjeprojekt!

Pepparkakor och julstjärnor

Äntligen advent och imorgon äntligen december! Huset var ju redan tipptoppstädat (sanerat) efter alla magsjukor, så det var bara att börja julpynta utan några större åthävor igår morse. Barnen var yberentusiastiska! Igår kväll bakade vi pepparkakor och planerade resor med fina kompisar. Och drack glögg och åt pizza. Idag bokades resan! Resten av kvällen har ägnats åt att slå in julklappar och se Downton Abbey. Sköna helg!

En vecka på olika flygplatser

Måndag Malmö, tisdag (idag alltså) Ängelholm, fredag Malmö... Jag börjar kunna mina flygplatser. Däremot fastnar inte skånskan trots att jag vistas halva veckor i skåneland. Men förhoppningsvis inte så länge till!

Snart är alla julklappar inhandlade (och då kan mitt hjärta på allvar börja slå i lite lugnare takt), men frågan är hur allt ska rymmas i bilen när vi drar till Piteå? Jag vill dessutom få med mig längdskidorna (jag börjar bli lika orealistiskt optimistisk som Per (love u!)) eftersom det inte finns en snöflinga i Knivstatrakten med omnejd.

Är det någon fler än jag som kan få julklappsångest? Inte ångest över att allt inte är inhandlat, utan ångest över allt som faktiskt är inhandlat. Och att barnen får så otroligt mycket paket och leksaker trots att de redan har allt de kan tänka sig och lite mer därtill. Medan folk dör av ebola i västafrika. Det ena har ju inte nödvändigtvis med det andra att göra, men världen känns så fel ibland.

Nej, nu ska jag återgå till mina ärenden eftersom jag har ytterligare 1,5 timmar kvar på flygplatsen innan jag ska åka till kunden.

1 december

Inledde december med världens mysigaste morgon. Ett litet paket var (en chokladkalender) och adventskalender som alla ungar (och mammor) verkade gilla!

Nu räcker det

Denna ovanligt varma höst/vinter har barnen varit ovanligt sjuka. Jag som i min enfald trodde att sjukdomar sprids som bäst i kyla. Vad sägs om tre magsjukor och två veckors förkylning? Mums, eller hur! Elliot och Elina är så gott som friska och är hemma den sista extra dagen idag. Levi har (ännu) inte blivit smittad, men han är hemma med oss ändå. Under en period har jag dessutom dubbelt så mycket jobb som vanligt på jobbet, men jag har insett att jag troligen kommer att överleva även detta.

Jag försöker att inte gräva ner mig, utan vara tacksam istället. Tacksam över att det inte är någon allvarligare sjukdom, tacksam för att jag och Per är ett sånt bra team, tacksam över att jag har ett bra jobb att gå till och en snäll arbetsgivare som inte suckar när man vabbar igen. Jag är också extra tacksam över en bebis som föddes igår. Jag försöker att omge mig med positiva känslor och det funkar faktiskt över förväntan.

Nu när hela huset är spritat och snart färdigstädat så ska jag åka till affären och handla tvättmedel och lite mat. Och snart kanske jag får börja om att pussa mina gullungar igen!

Om en stjärna faller

Älskar små kvällssamtal. Det känns som att det är den stunden på dagen man hinner lyssna på barnen som bäst. Och vilka funderingar dom har!

Levi: "Vad heter det där?" (Dallrar med mina armar.)

Jag: "Menar du gäddhäng?" 

Levi: "Just det. Om en stjärna faller ska jag önska mig gäddhäng. Och glass."

Vilket bra liv han måste ha om det bara är det som fattas!

Och Elina blir bara mer och mer tandlös!

Tjoho

Efter en veckas magsjuka, två inställda kalas och en inställd Parisresa så hurrar jag när allas bajs blivit hårt igen. Alla som känner mig ens lite grann vet ju att magsjuka är min fobi och jag har verkligen haft en veckas ofrivillig KBT. Jag hoppas kunna återgå till jobbet imorgon. Jag hade tänkt göra det redan nu på kvällen, men jag valde att tolka det misslyckade inloggningsförsöket (två till och med) som ett tecken på att söndagskvällen borde ägnas åt annat.

Jag och Elina åkte till flygplatsen (galenskap!) och vände kl. 4:30 i fredags. Kallsvettig och med ont i magen och med en unge som var blek och lösbajsande så fattade jag det rätta beslutet att stanna hemma. Även om kloka beslut borde vara de som fattas mitt på dagarna och inte i arla morgontimmar. Först idag är hon matglad och frisk. Till och med jag blev lite smittad, även om man aldrig kan veta med mig om det är psykisk eller fysisk magsjuka. Ja, jag har funderat på terapi.

Idag har vi varit ute länge och jag har krattat fler löv än vad som kan vara bra för hälsan. Vi har fått ett avbrutet cykelstöd lagat (eller snarare utbytt), ätit thaimat och myst i soffan. Beställt julkort har jag också gjort! Även om det känns som fel årstid när det det är 10 plusgrader.

Sällan har jag väl sett fram emot en ny vecka så mycket som denna söndag!

00:26 torsdag

Klockan är 00:26 torsdag. Jag och Elina ska åka till Paris 6:20 imorgon. Eller skulle. Hon kräktes precis så det ser inte så ljust ut. Alls. Någon som vill ha en VIP-resa till Disneyland imorgon? Eftersom Levi och Elina delade en yoghurt idag på eftermiddagen har jag en känsla av vad jag kommer att göra istället.

Tur att barn är gulliga åtminstone. Och gluggiga (även fast autocorrect föreslog fluffiga).

Elliot 10 år!!

Idag fyller mitt (okej vårt) äldsta barn 10 år. Tio obeskrivligt fina år har gått i raketfart.

Först var Elliot en glad liten skrutt (efter att, i och för sig, under några veckor varit en lite mindre glad skrutt med kolik). Här 4 månader och i pappas gamla kläder. 

Sen blinkade jag och så var han helt plötsligt tre år gammal (och en kattunge). Världens snällaste och gulligaste kille!

Och i nästa blinkning blev han nästan vuxen och idag fyllde han tvåsiffrigt! Jag har haft turen att få världens snällaste, omtänksammaste, mest ansvarsfulla, mest humoristiska och klokaste kille! Jag är övertygad om att han är en av de bästa ungarna på hela jorden!

Grattis min fina Elliot Henrik!

Elinas teckning

Elina vann resan till Disneyland genom att skicka in denna teckning och en fin motivering. Morfar hjälpte endast till genom att posta den. Jag tyckte att den var så fin att jag tog kort på den. Tur så här i efterhand!

Toddlers & tiaras

Jag är inte riktigt frisk så jag arbetar hemifrån idag (och igår). Sitter i vardagsrummet med teven på, dock utan ljud, och det som kommer på efter ett tag är "Toddlers & tiaras". Hur f-n kan det vara tillåtet att låta små barn tävla i skönhetstävlingar?? Smink, låtsaständer, brunkräm och låååång väntan för i många fall mycket små barn på att få veta vem som är vackrast. Det är ju barnplågeri! Och i detta fall plågsamt för mig att se på skiten!

Men helt allvarligt - varför är det ens tillåtet?!

Världsdålig bloggare

Jag som alltid brukar vilja blogga har inte varit på hugget på sistone. Har med andra ord missat att blogga om att mamma var här och förgyllde våra liv (medan jag passade på att bli sjuk), att barnen har gått bus eller godis, att vi har bestämt resa med våra bästisar nästa höst och att jag och Per har varit på musikalen "Livet är en schlager". Den var så bra! Musiken och Johan Glans var den stora behållningen. Och jag måste tillägga att jag struntar i om Peter Jöback är homosexuell, transa (i musikalen) eller vad han nu vill vara. Han är alldeles, alldeles underbar!

Och idag när jag satt och jobbade ringde Kalle Anka (eller åtminstone en representant) och berättade att Elina vunnit en resa till Disneyland Paris nästa helg! Herrejisses! Min turgumma! Hon och en förälder (jag och Per får väl slåss även om han verkar ha företräde, men jag hjälpte till med ansökan) ska åka redan nästa helg! Nu ska jag åka till skolan och hämta henne och berätta den stora nyheten. Tror jag måste filma det!

Långdistansuppfostran

Vår rutin nu för tiden är att Elliot hämtar Elina på fritids när hans skola slutar 14:30 (förutom fredagar då jag hämtar) och att de går hem tillsammans och är hemma en timme själva innan jag och Levi kommer.

På väg med bil från Lund till Sturup ringer Elliot och säger att det är omöjligt att hämta och gå hem med Elina som kallar honom både kriminell och aggressiv. Elina hade kletat blåbär på Elliots ryggsäck och han hade gett igen med hårdhandskarna. Fick dem båda på högtalartelefon och försökte få barnen att lösa sin konflikt. Ärligt talat är långdistansuppfostran inte någon värst användbar metod. Dessutom hade jag svårt att hålla mig för skratt. Elliot berättar så sakligt om Elinas dramaqueen-tendenser att det blir väldigt lustigt. Barnen gick hem tillsammans i alla fall, även om jag kan tänka mig att det inte var som de godaste vänner.

Idag snorar jag och Elliot järnet och han fick följa mig till jobbet idag så att vi kunde smitta ner mina arbetskamrater istället för Elliots skolkamrater. Han trivs på mitt jobb och tycker att vi har sån mysig stämning där. :-) Och nu är alla barn hämtade och vi väntar på mormor som kommer och förgyller vår helg!

Farlig fart

Livet susar på i en farlig fart tycker jag. I fredags var Elina lite hängig och stannade hemma med mig och Levi. Då passade vi på att åka till biblioteket och låna 19 (!!!) böcker, äta lite lunch ute, handla ingredienser och baka både bullar och mintkladdkaka i långpanna. Levi älskar att vara med i köket och hjälpa till att både baka och laga mat och i köket, till skillnad från i princip över allt annars, är han (relativt) lugn och väldigt hjälpsam!

I lördags var barnen med farfar och Eva på Tom Tits medan jag och Per hälsade på Lena, Björn, Mats och Camilla. Kul! Det är så ovanligt att ha långa vuxensamtal med andra utan att hela tiden bli avbruten att jag nästan blev trött på min egen röst. Barnen var väldigt lättsövda när de kom hem efter en dag på Tom Tits så att jag utan problem kunde hålla mig vaken genom hela läggningen för att börja se en spännande film med Per som dock avbröts drastiskt med ett strömavbrott. Typiskt!

Igår (förlåt!) var jag labil och det är bra ibland för då städar vi som aldrig annars. Vi hann både med storstädning, lövkrattning, byte av halvljus och övrigt viktigt. Och nu är det måndag igen...

En höstdag

Är hemma med en hostig son. Han är dock inte för sjuk för en liten utflykt.

Möjligen har vi hittat en kantarell?

En bildserie av en älskling.

Liten kvällskonversation

Levi: "När jag får hål i öronen (dvs när han blir stor som sina syskon) ska jag byta kord..."

Jag: "Vad är kord?"

Levi visar konstiga tecken med fingrarna och jag grubblar.

Jag: "Menar du att du ska byta kod?"

Levi: "Just det! När jag får hål i öronen ska jag byta kord på min IFod (IPod)! Och jag ska välja sälv."

När man är 3 år är detta tydligen höjden av självständighet.

En ny människa!

Världen har fått en ny människa och barnen har fått en ny kusin! Idag fick vi äntligen träffa lilla Ingrid! Så liten och fin!

Elina önskade att hon varit en lillasyster och ville aldrig sluta hålla.

Elliot gillade också sin nya kusin.

Levi, som var mer vild än tam, var väldigt intresserad och försiktig med lilla Ingrid.

Hjärtat i halsgropen!

Igår medan jag hängde tvätt hann Levi:
1: Ta fram en stol
2: Med hjälp av stolen klättra upp på köksbänken
3: Ta ned tändstickspaketet
4: Ta fram ett ljus och försöka tända
Som tur är har han en pappa också som kom på honom mitt i ett kritiskt läge. Ja, vi har flyttat tändstickorna ÄNNU högre upp! Hur ska jag kunna hålla honom hel och vid liv ända fram till vuxen ålder?!

Teknik-ovilja

Jag saknar alla hemtelefoner. Nu för tiden är det nästan aldrig någon överraskning gällande vem som ska svara. Inte finns det heller någon chans att lära sig allas nummer utantill. (Jag saknar även det gamla personnummersystemet då man kunde avgöra var någon var född på de fyra sista siffrorna.) Elliot hade över en kompis som på riktigt inte visste hur han skulle lägga på luren! :-D

Sedan har jag räknat ut att antalet ouppklarade brott kommer att öka. Vem i fridens namn skulle ens se brottet när alla bara plippar på sina mobiler? 

Mitt obefintliga lokalsinne har dessutom inskränkts ytterligare i och med GPS:ens intåg i mitt liv. För kunde jag konstatera att det var här jag irrat bort mig, medan jag nu för tiden slår på autopiloten och knappt vet var jag kört. (Fast utan GPS är det i och för sig mycket möjligt att jag slutligen fått sparken.)

Trots min till synes stora teknik-fientlighet gillar jag egentligen nästan allt nytt. Och jag lovar att aldrig säga att det var bättre förr!

Vuxentid

Länge har livet varit barn-intensivt. Alltså, inte så att jag på något sätt har lidit av det, men utan att reflektera över det nämnvärt så har vi alltid hållit på med barnen och allt som hör till med barn. Men nu händer det grejor i vårt liv! Barnen leker med varandra ute själva timvis, är hos kompisar eller roar sig på egen hand. Jag och Per har lagat middag ihop flera dagar i veckan! Och sjungit med i "Chess" under tiden! Så konstigt och så trevligt. 

Igår somnade barnen en efter en (utom Elliot förstås) under fredagsmyset. Oplanerad egentid/vuxentid är inte så dumt faktiskt.

Idag har jag joggat 6 km med Anna. Per har tränat, barnen lekt ute, vi har fixat fylld köttfärslimpa och ätit lördagsgodis, cyklat till Knivsta, sett Croodarna och bakat. En supermysig lördag!

Punkterad

Levi har länge velat hälsa på mig på jobbet, men det är ju förstås helt omöjligt att ta med honom dit när jag samtidigt ska jobba. I fredags bestämde vi att åka dit och hälsa på (jag är föräldraledig på fredagar) och samtidigt åka till Solna och köpa skor hos sko-Ingvar. Vi hann vara på jobbet i säkert en kvart innan Levi klättrade upp på min hurts, hoppade ner och slog sig i hakan. Blodet forsade och jag såg att såret behövde sys eller limmas. Som tur är har vi en läkarmottagning vägg i vägg och gick raka spåret in dit. Läkaren hade inte hjärta att skicka oss till barnakuten där man, enligt hennes utsago, kunde få vänta upp till 8 timmar på att bli sydd. Så hon sydde ihop min lilla kille på plats. Levi var jätteduktig. Bedövningssprutan gjorde förfärligt ont och hjälpte inte riktigt så även första stygnet måste ha gjort förfärligt ont. Bedövningsspruta nummer två gjorde susen och han fick ett stygn till. Han satt blick stilla i min famn och fick en kanin som döptes till Bibbi av doktorn som även hon tyckte att han var ett ovanligt duktigt barn. Det blev inget sko-Ingvar besök, utan vi fick hasta iväg direkt från doktorn och vidare till Alsike för utvecklingssamtal för både Elina och Elliot.

Det är utmattande att bli sydd, vilket innebär att man lätt kan råka somna på vardagsrumsgolvet.

Vi åkte till sko-Ingvar på lördagen istället och åt därefter middag på grekiska kolgrillsbaren.

Phu

En av årets mest fullspäckade jobbveckor är äntligen slut. Levi passade på att ta sovmorgon till 9 och jag kan bara buga och bocka för den utmärkta timingen. 

Vi ska dammsuga och handla, men just nu njuter vi av en lat morgon. Att få mysa med den här gullungen gör att jag känner mig som världens rikaste.

Våra barn är inte så små längre. Det innebär visserligen mer frihet åt sin egen person, men jag älskar att ta hand om små barn, känna mig ägd och behövd. Jag är ju förstås behövd fortfarande, men till och med Levi är inne i en kan-själv-fas. Han är nog så kompetent och brer sina egna smörgåsar (med fingerfärdighet som få), torkar sig själv när han har kissat, vill somna själv vissa kvällar och leker gärna med grannen och vill absolut inte hem på direkten när man kommer och hämtar. Elina behöver mycket bekräftelse, men inte så mycket hjälp och hon tar sin läsläxa på största allvar och ställer äggklockan för att inte slarva med den. Elliot behöver påminnelse om nästan allt, även om han förstås klarar sig helt själv, för att inte försjunka i en bok eller möjligen mobilen, men han är också mycket kompetent och hämtar Elina från fritids och ser till att de båda kommer hem och får i sig mellis.

Det är bara att konstatera att tiden går och det inte är så mycket att göra åt den saken. Det blir ju inget fjärde barn så det är bäst att njuta av sina barn efter bästa förmåga precis just nu. Eller inte kanske exakt just nu, för nu sitter jag på tåget på väg till Västervik och imorgon är jag i Lindesberg och på torsdag i Rimbo, men kanske att jag hinner njuta av dem till helgen.

Första övernattningen

Fick precis ett meddelande om att tjejerna har somnat. Elina sover hos sin kompis för första gången! Min fina, tjusiga och kavata dotter! Jag saknar henne. En liten påminnelse om att man bara har dom till låns och att tiden med sina små barn är värdefull och måste tas vara på. Levi somnade redan vid 18:30, så den här kvällen har vi verkligen fått rå om vårt stora barn. 

En bättre dag idag

Jag hade världens mardröm inatt och vaknade av att det var så otäckt. I min yrvakenhet tänkte jag väcka Per och diskutera huruvida det hela varit en dröm eller inte, men eftersom jag fann Levi bredvid mig i sängen helt levande (tack och lov!) kunde jag på egen hand konstatera att jag bara drömt och somnade sonika om. När jag sedan vaknade för dagen kom jag inte ens ihåg drömmen, annat än att jag klättrat på någon slags träspång för att undkomma vad det nu var som var så läskigt.

Idag har, mardrömmen till trots, varit en bättre dag. Jag har förvisso arbetat hemma lite grann, men jag och Levi har både hunnit handla och vara till biblioteket. Det är svårt att vara sur med så trevligt sällskap.

En dålig dag

Jag vaknade sur. Min dåliga dag började egentligen igår. Först fick jag veta att morfar ligger på sjukhuset med sorkfeber. Sen fick Levi höstblåsor (som pricken över i:t) och vi fick vara på vårdcentralen i en och en halv timme utan något egentligt resultat förutom en diagnos (som jag borde ha kunnat ställt själv, men jag blev förvirrad av den stela nacken som, som tur är, är mycket bättre idag). Sen ramlade jag när jag var ute och joggade. Vi råkade hamna i kolmörker (och då hade vi ändå tagit en ny rutt för att undvika just kolmörker) och jag snubblade på kanten mellan gruset och asfalten. Förutom att jag gjorde illa mig i handen och på knät så hade jag sönder mina asdyra kompressionsbyxor. Och så har jag fått en sticka i tummen. Och dov huvudvärk. Och det sura har inte gått över ännu.

I valet och kvalet

Vi har röstat! Det var inte svårt och i vår familj röstade vi enhälligt. Per säger att det inte beror på att jag tjatat så mycket utan på ett eget val. Jag lämnar vad jag tror osagt. Det ska bli SÅ skönt att inte få politikerreklam var man än vänder sig.

Idag har vi hälsat på faster Karin och Jonte i deras fina lägenhet. Nu är Natalia här och underhåller Elina, Levi sover och Per och Elliot är på badminton. Och jag ska passa på att jobba lite. Gissa vem som har roligast?

Väderrapport

På morgonen lyssnar jag på P1 på väg till jobbet. Jag gillar nästan allt. Utom väderrapporten. När de säger att "Ett lågtryck drar sig in väster om nordöstra uppland..:" så tar det mig så lång tid att i tanken lista ut var det ligger att jag missar hela resten av Sverige. Och sedan undrar jag också vad som menas när man säger att vindarna är nordostliga. Menar man att det blåser mot nordost eller från nordost? (Inte för att jag bryr mig.) Och vad menas med att vinden vrider mot syd? Och när man (slutligen och äntligen) kommer till sjörapporten somnar jag nästan. Norra kvarken liksom. Jaha. Nä, bättre att kolla vädret genom att gå ut. Jag kan rapportera att det var jackväder i morse. Sådana väderrapporter passar mig bättre.

Älskade Elina

Det här brevet ska jag läsa varje dag!

 

Allt och lite till

Det har slagit mig på sistone att det man inte hinner i detta livet hinner man inte alls. Punkt. Så vi har proppat schemat med många roliga saker. Sen tillkommer jobb, läxa, hushållsarbete, etc förstås.

Jag blev bjuden på baby shower nu när jag snart ska bli en nästan-faster. Ser fram emot bebismys!

Elina gillar sin ridskola!

Det blev nästan sommar igen och i väntan på en snabbvisit av mormor hade vi det skönt i lekparken.

Jag och min Anna springer och springer. Och mellan varven träffas vi hela familjerna och äter middag och har det trevligt också. 

Jag har sjungit på ganska många dop på sistone. Igår i Gröndal. Tog med hela familjen eftersom jag fick tips om en fin lekpark precis bredvid kyrkan. Sen åt vi indisk mat i Liljeholmen.

Igår hade vi över Lars och Malin på världens mysigaste spelkväll! Imorse var jag och Levi uppe först. Vi passade på att underhålla oss med vår gemensamma favoritsyssla - bakning!

Och nu är Per med Levi på simskolan medan jag och Elina hejar på Elliot som spelar badminton. Och jag bloggar.

Kondition!

Jag törs knappt skriva det, men min kondition börjar äntligen komma tillbaka! Jag och min fina Anna springer 4-5 km var tredje dag (precis vad mina dumma ben/fötter verkar klara utan att klaga allt för mycket) och jag styrketränar 2-3 gånger per vecka. Det blir i genomsnitt 5 pass i veckan, i och för sig inte så långa pass, men precis så att benhinnorna inte krånglar för mycket och för att jag ska märka grymma resultat. Jämfört med en månad sedan så springer vi 4 km 5 (!) minuter snabbare. Igår sprang jag så snabbt att jag blev illamående. Nu ska jag springa iväg till tandläkaren med Elliot. :-)

Dåligt samvete

Kommer en förälder någonsin ifrån känslan av otillräcklighet och dåligt samvete? Jag svarar nej på min egen fråga och funderar på om det är ett kvinnofenomen. Ju fler barn man har desto fler kloner av sig själv skulle man behöva. Och då har jag ändå otroligt snälla och okrävande barn som accepterar att det minsta barnet får mest tid (för så är det) och att jag gör mitt bästa för att räcka till till alla. Och även om jag gör mitt bästa för barnen, så gör jag inte mitt bästa exakt hela tiden, utan prioriterar emellanåt mig själv och då drabbas jag omedelbart av dåligt samvete. Men jag försöker resonera som så att om mamman mår bra av till exempel träning som jag unnar mig ganska ofta, så mår barnen bra.

I lördags hade vi gäster och så trevliga och artiga som mina barn var i lördags har jag nog aldrig sett dem. Jag måste kanske ha blundat tidigare (eller möjligen haft fullt upp med logistikprojekt). Och då tänkte jag att vi föräldrar ändå måste ha gjort någonting väldigt rätt. Barnen konverserade artigt, var snälla och uppmärksamma mot de mindre gästerna, de hade trevligt bordsskick och jag blev så in i hjärteroten stolt!

Jag har förstås räknat med att det ska gå bra med alla barnen och att de ska bli normaltrevliga människor (om vi bara överlever deras (läs: Elinas) tonår). Jag tycker inte att jag ställer för höga krav. Ändå är jag rädd att jag, genom att bara vara mig själv, på något sätt ska förstöra dem. Jag är ju exempelvis en människa född helt utan tålamod med nära till ett argt humör (även om jag har tusen gånger bättre tålamod med barnen än något annat) och förväntar mig dessutom att barnen ska göra som de blir tillsagda och behandla mig och andra med största respekt. Kan min gränslösa kärlek uppväga mina brister? Återstår väl att se.

Levi-bus!

Han är så gullig och charmig på alla sätt, men ibland tror jag att jag ska bli galen på Levi. Detta är vad han har hittat på i helgen. Ha i åtanke vad han kommer att hitta på under en livstid.

Levi hade över sin kompis Lova i fredags och jag tyckte att det spolade (för) länge i kranen på övervåningen och gick upp. Då hade han klätt av sig och satt sig för att bada i badkaret. Mycket företagsam (och farlig). Jag skulle lägga på en vit duk när vi hade gäster i lördags, men fick snabbt ändra mina planer då Levi hade kletat chockrosa lypsyl på min vita duk. Hur han ens hade hittat min duklåda kan jag inte förstå! På söndagen var åter hans kompis Lova och hälsade på. Först lekte de och hade jätteroligt ute för att gå in en stund senare. Även jag gick in (verkar ju säkrast) och jag hörde dem leka på övervåningen. Efter ett par minuter var barnen plötsligt spårlöst försvunna. Skorna stod på altanen, men inga barn i sikte. Vi letade i typ 10 (låååånga) minuter och hann till och med gå och kolla lekparken när Elliot hittade dem. Då hade de gömt sig i garderoben i Levis rum. Satt där knäpptysta medan jag var inne och letade, mycket nöjda med sig själva. Två busungar i kombination är ju livsfarligt!

Skolstartspresent

I år fick vi en fin skolstartspresent i form av en jobbig förkylning. Hej alla baciller och varmt välkomna! Levi var krasslig hela helgen och i måndags, Elliot och Per klarade sig med lättare krämpor, Elina var hemma tisdag-onsdag men är back in business idag och jag känner mig också pigg idag i jämförelse med de tre senaste dagarnas huvudvärk. Tack för det och idag ska jag börja om att träna! Min fot har helt tappat sugen och jag har haltat fram, men tack vare förkylningen verkar även den ha piggat på sig. Håll tummarna...

Ny vecka nya (friska) tag

Godmorgon hektiskaste veckan på länge. Vi har så mycket inplanerat att det nästan var tur att Levi vaknade genomförkyld imorse då detta i förlängningen innebär att han missar simskolan och att jag kan vara hemma med honom och övriga förkyldningar medan Per går på föräldramöte nummer ett för veckan. Imorgon är det värre när både jag och Per ska utevakta på dagis (hoppas Levi är frisk imorgon!!) samtidigt som Elina ska på ridskola och sedan ska vi iväg till föräldramöte nummer två. Dagisstädet hade vi som tur var hyrt ut. Även jag har blivit förkyld och har fått huvudvärk och halsont som ett brev på posten. Men jag har som tur är inte tid att klaga särskilt länge.

Vad värre är så tappade Elina en tand igår (helt oväntat när hon tuggade lite på bilbältet) och tandfen hade helt glömt bort att komma under natten (hon måste ha somnat och sovit jättehårt) så det var en förtvivlad flicka som vaknade imorse. Jag fick ringa till tandfen som skyndade sig sitt allra mesta (och som dessutom fick låna pengar av Levi) att komma medan Elina borstade de tänder hon trots allt har kvar. Så det löste sig. Men inga mer överraskningar nu tack. Är det någon som känner sig manad att komma och underlätta typ imorgon så är ni mer än välkomna.

Utrensning!

Idag har vi hållit på med utrensning. Inte av etnisk karaktär utan av vinterkläder och samtliga barnkläder. Det tog en hel dag, men nu är det gjort! 9 (!) påsar med barnkläder och skor (samt en påse med trasiga kläder som av misstag följde med i bilen - sorry) har vi lämnat till bättre behövande och en påse till lilla Linnea. Lite kvällsmat och Idol på det och sedan var den lördagen slut.

En vanlig fredag

Idag har jag och Levi varit och storhandlar. Sedan köpte vi en kycklingsallad som vi delade framför en ny Alfonsfilm. Och snart ska vi ta cykeln och hämta Elina. Tänk att det vardagliga kan vara så underbart med rätt sällskap! Med tre barn känner jag mig aldrig ensam, vardagen är full av roliga och fantastiska små samtal och jag är nästan alltid sprickfärdig av kärlek till mina fina. Vilken tur jag har!

Så här kan en underbar dag se ut!