Den nakna sanningen

Jag har fått frågan från flera stycken. Om jag inte bloggar om något mer liksom (något vettigt alltså). Här är det långa svaret och den nakna sanningen.

Detta är mitt liv. Bloggen kom till för att jag ville lägga ut vårt vardagsliv till allmän beskådan främst för släkt som bor långt borta. Blir det tråkigt behöver man ju faktiskt inte läsa. Jag har liksom full förståelse. Mina barn är ju förstås höjdpunkterna i mitt liv, men jag kan förstå att jorden inte snurrar bara på grund av deras ljuvliga uppenbarelser.

Och vad tusan skulle jag blogga om annars?

Sex och sånt - Jag gör mitt bästa för att undvika att skriva saker som jag kommer att ångra vid ett senare tillfälle, och detta faller dessvärre in i den kategorin.
Sport - Jag är absolut övertygad om att jag har sett sport på teve någon gång, men tro mig, du vill inte att jag ska återge vad jag såg.
Mode - Aldrig i livet! Vet ju inte ens hur det ser ut.
Jobbet - Jo, men det gör jag ju, men på ett särskilt stället: http://www.nordstromassistans.se (se juristens blogg)
Politik - Gäsp. De få gånger jag tycker att det gör någon skillnad ska jag säga till.
Musik - Vad skulle jag skriva? Idag har jag spelat en sång på pianot. Eller ni borde lyssna på världens bästa låt: "Try sleeping with a broken heart". Tror för övrigt att jag redan skrivit det.
Matlagning - Ibland anstränger jag mig och lägger ut lite recept, men oftast faller det på att kameran ligger på övervåningen samtidigt som jag lagar mat.
Mitt hem och min trädgård - Hur mycket jag än vill ha gröna fingrar så är jag tyvärr född totalt obegåvad inom detta område.
Djur - Jag ville ha en katt, men har nu två hamstrar som inte ens är mina. Gulliga är de i alla fall.

Nej, nu ska jag gå och sova efter en lång arbetsdag. Jag återkommer med reflektioner från mitt vardagsliv så snart det hänt något nytt.

Livet är sköööönt!

I fredags bestämde vi oss för att göra absolut ingenting vettigt under helgen, vilket innefattade att inte sticka så mycket som en tå utanför dörren om vi inte ville. Så efter inköp av hamstrar och lite mat (människomat alltså) fredag eftermiddag hade vi en myspyshelg.

Hela lördagen tog vi det lugnt, gosade järnet, städade noll, spelade spel, såg film och hade det precis så skönt som man någonsin kan ha det! Hela familjen somnade tidigt och vaknade imorse pigga och utvilade, och fortsatte ha en skön helg även om vi också hann städa upp i vårt lortiga tillhåll. Vi hann också åka en sväng till dagis där jag och barnen påskpysslade medan Per hängde upp lampor och så lagade vi en fantastiskt god kycklinggryta till middag.

Elliot och jag kom på en ny hysteriskt lek som går ut på att den ena säger med arg röst: "Men vad har jag sagt?! Du får ju inte klä av dig alla kläder och gå hem till grannarna!". Ju dummare påhitt desto galnare skrattade Elliot och det hela slutade med att vi skrattade så vi knappt kunde prata längre. Sånt kan man göra när man inte har så mycket annat för sig.

En glad gubbe.

Tillökning!

Vi var bjudna på middag hos bekanta. Pappan i familjen är allergisk mot pälsdjur (liksom Per), men de hade skaffat hamster. Så vi gjorde en copy-paste och här är resultaten.

Elliot och Elina har döpt dem till Billie (Elliots) och Pax (Elinas). Billie är mörkare och Pax ljusare. Pax är också aggressivare och jag som verkligen inte gillar råttor och allt som påminner om råttor (t ex hamstrar) är lite rädd för henne. Inte optimalt kanske?

Och här är rymdfarkosten de bor i.

Om det nu skulle vara så att Per blir allergisk så är det bara att komma och hämta hamstrar och rymdfarkost för den som vill. I så fall hojtar jag till!

Bloggare och badvaktare i ett

Det är en sak jag länge har tänkt skriva i bloggen. Oj, jag kanske skruvar upp förväntningarna med den meningen? Det handlar om en helt vardaglig sak, men det är så otroligt hjärtevärmande att det förmodligen kommer att räcka ända tills jag blir gammal och grå. Det är i alla fall att Elina blir så otroligt glad när jag kommer för att hämta henne på dagis. Hon tjuter, skrattar och ropar "mamma" och slänger sig om halsen på mig och alla vardagsbekymmer bara försvinner och jag blir lika glad som hon! Min lilla solstråle!

I övrigt är jag/vi inne i en hektiskt period. Igen. Egentligen är det de lugna perioderna som hör till undantagen, men jag inbillar mig fortfarande att det är tvärt om. Beror kanske på självbevarelsedrift? I veckorna är det massor med jobb och många jobbresor och när man kommer hem ska man både hinna gosa på barnen (prio 1 förstås), laga mat, städa lite, lägga barn utan att somna själv (stört omöjligt) och gärna gosa lite framför teven (eller vad man nu känner att man har energi kvar till). Nu låter det som att jag gnäller, men sanningen är att jag verkligen, verkligen gillar mitt liv! Helgerna går åt till att försöka skrapa ihop någon form av socialt liv, gärna i kombination med att vara ute och dessutom planera för kommande vecka och storhandla. Livet i ett nötskal.

Förra helgen var ovanlig på många sätt. Per och barnen åkte till farmor och sov över från fredag till lördag och jag hade två universitetskompisar på middag/övernattning. Det är svårt att ta igen flera års händelser på bara en kväll, men vi gjorde vårt bästa! Lördagen åkte vi till Stockholm och gick på stan och hade ytterligare en trevlig dag. Resten av helgen gick i familjens tecken, men tyvärr var den över alldeles för fort.

Nu är det ny vecka och nya tag som gäller. Med tiden har jag blivit mer effektiv (och rynkigare, men det är en annan historia). Ett tydligt tecken på det är att jag bloggar samtidigt som jag är badvakt (tack för bärbart bredband). Men nu är det dags för tvagning och marsch-i-säng-leken.

Minisemester

Vi har haft minisemester i Öjebyn. Det var very mysigt. Vi har bildbevis.

Elina gillar att mysa med alla. Även moster Anna. Anna frågade Elliot så snällt om han ville gosa med henne under melodifestivalen. Fick ett snabbt "aldrig" till svar. :-)

Mormor är högst på favoritlistan. Hon toppar till och med tevespel hos Linda och Ralf. Det ni.

Emil var så himla gullig när han var liten. Här gör han ett försök att bli ung på nytt.

Sofia, Andreas, John och Nils hälsade på och hade med en mycket populär present till Elina. Gissa själv vad det var.

Elliot och John var så upptagna med att leka att jag fick ta en bild i flykten.

Bebisen Nils hade slutat vara en bebis och gick så fint på egen hand. Utom när han behövde kramar.

Det var aningen mer snö i Öjebyn än i Alsike.

Till och med morfar fick kramar av Elina.

Vi hann även med lite köttsoppa hos mormor (min alltså), en dejt med morfar (fortfarande min) och lite långfärdsskridskor hos Linda och Ralf, men som den sant glömska människa jag är (har blivit - hur gick det till?) så tog jag inte med kameran.

Vi avslutade vår minisemester med att åka kommunalt från Arlanda. Mycket smidigt.



Nä, nu ska jag åka till Ica Kniven. So long!

Bloggliv vs vanligt liv

Ibland hinner man inte med blogglivet pga det vanliga livet. I vårt vanliga liv (eller kanske särskilt mitt vanliga liv) är det fullt upp just nu!

Kort sammanfattning sedan sist: Jag har hunnit ha spa-party här hemma (om det är någon som vill ha ett eget Mary Kay-party så hojta till, för Emma vill utöka sitt företag och har bra erbjudanden - min första reklam by the way) vilket var väldigt trevligt och fötterna har tackat mig ända sedan dess! Även barnens fötter blev badade och fina.

Barnen fick dock inte hålla till i vardagsrummet...

Vi har gjort upp semesterplaner. Även barnen fick vara delaktiga.

Jag har hunnit rest runt halva Sverige på kundbesök (bokstavligen). Idag skulle jag ha varit på konferens i Enköping, men Elina blev sjuk så jag fick planera om. Imorgon ska jag dock tala på konferensen, så förhoppningsvis kommer jag iväg!

Elina har dock mer energi med 39 graders feber än jag har utan feber. Här opererar hon och Elliot för fulla muggar.

På fredag åker vi till Piteå! Någon ska bli döende innan planerna ställs in, för nu längtar jag "hem"!!

Du är så fin och jag tycker om dig!

Elliots första judotävling

På själva luciadagen var Elliot med på sin första judotävling. Han tävlade för Knivsta judo. Den första deltävlingen vann han lätt, men förlorade den andra efter jämn kamp. Av någon outgrundlig anledning försov vi oss (näst intill omöjligt med småbarn) och glömde förstås kameran. Tur att Per hade sin mobil med i alla fall! Här är bildbevis. Bättre sent än aldrig.

Här hälsar de tävlande på varandra på mattan.


Full fart! Reglerna var enkla. Får du ner motståndaren på rygg får du en poäng, håller du kvar motståndaren på rygg i 10 sekunder får du en poäng till.

Missnöjd silvermedaljör (med superstolta föräldrar, dock). Elliot deklarerade att han aldrig mer skulle träna judo i hela sitt liv, väldigt besviken över att inte ha vunnit guld. Man får förstå att det inte är lätt att få tävlingsinstikt i rakt nedstigande led på två sidor.