1413 och hejdå

Detta är mitt 1413:e inlägg om jag har räknat rätt. Jag tänker att det är en mastig siffra och att jag inte ska vara så ledsen över att det kanske blir det sista.

Jag har en längre tid känt, vilket troligen också har märkts, att tiden och engagemanget för att driva denna blogg inte längre finns.

Nu finns ju alla möjligheter att på ett enklare sätt lägga in bilder via Facebook och Instagram och där hänger ju så gott som alla jag känner redan ändå. Där blir det också mindre av en envägskommunikation, även om det visserligen är skönt att aldrig bli emotsagd. ;-)

Tack för att ni följt bloggen. Jag säger hej för nu, så känns det inte så definitivt.

14

Mitt äldsta barn fyller 14 år, även fast det känns som en omöjlighet.

Turkiet

Tre inlägg med massa bilder har jag skrivit och alla tre har försvunnit någonstans i cyberrymden.

Så nu, fjärde gången gillt, får ni bara två bilder från en alldeles underbar semester. En vecka var bara alltför kort. Underbart är ju alltid det. 

Små avtryck

Vad är det jag vill säga? Varför bloggar jag? Är det för min egen skull eller någon annans? Vad kan jag lämna ut och vad bör jag hålla inne med? Är det en dagbok? Nja, mer en uppiffad version av vardagen. Mitt mellan rädsla att lämna ut någon annan (och mig själv) och en vilja att dela med mig knapprar jag fram några ord och ganska många bilder emellanåt. För att hålla bloggen vid liv. Men det jag ville säga har jag i stort redan sagt. Men när jag tittar tillbaka i bloggen känner jag mig rik. Rik på minnen och tillfällen och uttryck och saker jag vill minnas.

Detta vill jag minnas.

Stughelgen när vi verkligen lekte med barnen.

När vi stannade för att fotografera en älg på hemvägen.



När jag fick hem en liten gris från fritids.



När barnen fick leka med farmor en ledig dag medan jag jobbade.



När Levi var med på sin tredje judotävling och det var SÅ spännande.



Små ögonblick som kanske inte hade lämnat något avtryck utan bloggen.

Återkommande tema

Tänk om man bara kunde hoppa över hösten. Till och med nu, när den är som vackrast, står jag knappt ut med den! Man blir förkyld, får hälsporre (tveksamt kanske om det beror på hösten), det blir kallt, blåsigt, allt blir fult, man blir själv blek och ful och så blir man trött och deppig och vill bara gå i ide. Till och med läpparna blir torra.

Lite deprimerande att jag redan längtar efter riktig vinter och sedan vår igen. Våren är ju trots allt typ ett halvår bort.

Tur att vi åker till Turkiet nästa vecka!!! Och att jag har bokat en resa till Piteå under höstlovet med barnen. (Synd att det är ännu mer höst där bara.)

Ovanligt!

Per har övergett oss för Island, vilket sannerligen är fräckt eftersom Island var min dröm och inte hans. Men nu är det som det är. 

Man kan åtminstone ha roliga SMS-konversationer på temat ”Isländska”

Och Elliot har åkt på ”breddläger” i Enköping. Oklart vad som ska breddas.

I alla fall är det inte ofta (om det alls har hänt) som jag är ensam hemma med Levi och Elina en helg. Elliot tyckte att det var slöseri med husutrymme att sova i samma sovrum, men det är mycket mysigt! 

Jag fick storhetsvansinne och föreslog en kryssning eller en hotellövernattning, men båda barnen var eniga i att bara åka till Turbo. Så det gjorde vi. Jag föreslog att vi skulle äta på Pinchos efteråt, men Levi tyckte att vi skulle äta köttbullar. Hemma. Där gick dock min gräns, så det blev Pinchos ändå.

Supergott! Och på grund av något slags bonussystem som jag inte kände till fick vi världens rabatt. Hela notan landade på 79 kr. Sällan dricksar man väl 39%, men det gjorde jag idag! 😊

Det bästa!

Härliga helg!

Vilken helg! Först en heldag med Glädjeruset. Jag arbetade som en galning i nummerlappstältet och sedan sprang jag 5 km. Levi och Elina sprang 2,5 och Elliot sprang 1 mil! Per jobbade i fiskdammen. 😊

Rolig, men intensiv dag.

På söndagen åkte vi till Fjällnora. Vi packade med oss korv och fika som intogs i en liten koja då det började hällregna precis när vi kom. Lagom till att vi var mätta och rökluktande tittade solen fram och vi hyrde två kanoter och begav oss ut på en sjö. Så mysigt! En det-här-måste-vi-göra-om-dag!

Alltid välkommen i Alsike

Skulle laga ugnspannkaka när jag upptäckte att mjölken var slut. Cyklade iväg till Alsike närlivs. Personalen i kassan: "Jaha du är här och handlar idag."
Jag: "Ja. Idag storhandlar jag." (Mjölk för 12 kr.)
Personalen: "Storhandlar...Lillhandlar...Bara säger hej... Du är alltid välkommen."

Tack! 😊
Ibland är det trevligt att bo på ett litet ställe. Med trevlig personal.

Granö

Vi har tur. Tur som en gång varje sommar får åka till Granö. Tur att ha ett älskat ställe att komma till. Tur att vi får njuta av utsikten. Och båtturen. Tur att det oftast är fint väder där. Och tur att vi har fullservice hela dagen. Det är inget att ta för givet, inte alla delar lika generöst med sig av sina sommarställen och smultronställen som barnens farmor och Björn.

Det här året njöt jag så intensivt att jag glömde att ta kort. Så nu får ni lyssna noga och föreställa er hur det ser ut. Vi anländer med båten och farmor står på bryggan och vinkar. Levi gosar omedelbart in sig hos henne så snart vi hoppat iland (mycket smidigt, trots att somliga av oss passerat 40-strecket). Sedan tillbringar vi hela dagen på bryggan. De enda andra människor vi ser är de som åker förbi med båt. Vuxna ligger i baden-baden, tonåring på en solsäng och övriga barn hoppar runt med håvar i hand. Vi tar endast paus för att äta grillat och spela lite kort uppe i gula stugan. På kvällen, när jag av misstag råkat förvandlas till en kräfta ("inte är solen så stark i augusti"), får vi båttaxi à la Björn tillbaka till Gärdsnäs.

Tack för världens bästa dag och håll till godo med de bilder jag trots allt tog.

Stopp i informationsdisken!

Detta händer varje höst. Det blir fullt i min hårddisk. Jag försöker proppa in all information, men lyckas aldrig fullt ut.

Jag skyller på att det är all denna information som ska in:

• Skolrelaterat - nya klasser, nya klassrum, nya scheman, nya gympatider (detta år hade man dessutom glömt Levi på gympaschemat), lägga in extrakläder, stövlar, regnkläder (finns alltid ärvda kläder som passar till Levi), hitta sommarläxan, kolla skostorlekarna och klädstorlekarna (Våra barn har sammanlagt växt cirka 35 cm senaste året!) Och lägg till alla föräldramöten som ska bokas in.
• Aktivitetsrelaterat - glöm inte att återanmäla till pianot, dansen, gympan, judon, kolla nya handbollstider (4 i veckan) och nya judotiden. Kolla dessutom att allas idrottskläder passar (och det gör de förstås inte, se ovan).
• Börja nytt jobb (igen), köp SL-kort (imorse hade någon lämnat två kräkor på stationen 😖), bestäm om det är bäst att ta bilen eller bussen till tåget, hitta rutiner och fixa en almanacka.
• Övrigt - rensa ur alla garderober och handla nya kläder, alternativt hitta begagnade kläder som finns "någonstans", fundera på om slalomutrustning behöver inhandlas (troligen), kläm in det nya träningsschemat i hjärnan, planera mat per vecka, sov tillräckligt (men när?) och måla klart alla lister.

Jag ber på förhand om ursäkt om jag glömmer att hämta ett barn, missar ett föräldramöte eller en tandläkartid, skickar barnet till skolan i för små kläder eller skickar barnet på handbollsträning en vecka innan handbollen har börjat (hände i tisdags).

Det var inte meningen att klaga. Jag gillar ju att organisera och starta upp projekt. Det är bara att det blir lite mycket på en gång. Varje höst.

Att förstå sig själv

Jag förstår mig inte på mig själv. Har aldrig gjort. Kommer kanske aldrig att göra. Vad vill jag? är en ständigt återkommande fråga till mig själv. Jag är ganska tvärsäker på vad jag tycker. Desto mer osäker på vad jag vill.

Samlade

Nu är alla barn och mina föräldrar samlade på samma ställe! Livet när det är som bäst helt enkelt. Själv är jag på jobbet, men det är i och för sig också ganska trevligt. I eftermiddag ska vi sammanstråla på Mall of Scandinavia för lite middag.

Inlägg 1400

Jag skriver nu på mitt 1400:e inlägg. Inte konstigt att jag inte har mycket att tillföra.

Jag längtar galet mycket efter Levi och Elina som kommer senare ikväll, som tur är! När jag bokar in dem hos mormor och morfar inbillar jag mig att det ska bli lite skönt när de är borta, men så är det verkligen inte. (Note to self!) Det enda som är skönt är att man kan arbeta utan att tänka på att varken lämna eller hämta barn. Det är allt. Barn är livet. Kom. Hem. Nu.

Underbart är kort

Imorgon bitti åker jag och Elliot hem. Vädret och sällskapet har varit fem plus, men underbart är kort.

Pite Havsbad var årets bästa bad! Varmt, vågigt och långgrunt. En mindre sandstorm på stranden.

Mys med Selma och Esther! (Samt Emil, Julia, Maud, Fredrik, mormor, Calle, morfar och Gunhild 😊.)









Lite sommarjobb.



En musikquiz!

Öjebyn!

Per har börjat om med jobb (och tågstrul) och jag och alla barnen har åkt till Öjebyn. Så mysigt! 

Ett besök hos kompisar i Luleå har vi hunnit med, att umgås med Maud och kvällsbad på Hamnviken också!

Varmt!

Galet varm sommar! Varmaste på över 200 år. Länge intalade jag mig att det bara var att njuta, men de senaste dagarna har jag tillåtit mig att lida lite.

Igår droppade vi av Elliot på Arlanda. Han åkte lite i förväg till Öjebyn och jag och övriga barn kommer efter på tisdag.


Innan dess har vi verkligen njutit av Dalarna. Vi har turistat och hyrt trampbåt.










Ätit glass på Dalahästar har vi också gjort.


Känt brandlukt i stugan gjorde vi. Den kom som tur var långt bort ifrån.

Enda svala dagen (enbart 26 grader varmt!) plockade vi bär på berget. Vi och flugorna.




Inga badkrukor detta år! Man kan abdikera från badkrukstoppen när det är 25-26 grader till och med i Siljan!




Mums! Bären överlevde hettan till trots. (Men sen satte vi dem först i ugnen och sedan i munnen.)


Mina barn kan gå på vattnet.


Njutigt värre! Per börjar jobba på måndag och har överfört lite av post semester-syndromet på mig, trots att jag har en veckas semester kvar. Lyllo mig!