Höstdipp

Hösten förlamar mig. Jag kanske är en björn som borde gå i ide. Tur att jag har barn som jag kan snusa in när värsta dippen kommer.

Barn som använder tvättkorgen innovativt

Tur också att vi snart åker till Turkiet för att fylla upp D-vitamindepåerna. Även om det känns aningen galet när världen ser ut som den gör. Människor på flykt dör medan jag ligger och solar (önsketänkande, solandet alltså, troligen har jag fullt sjå att följa efter mina badande barn).

Vi har fotograferats på jobbet och för en gångs skull (läs: once in a lifetime) blev jag nöjd.

Mil i benen

Jag och Anna är så grymt ihärdiga. Jag har sprungit 3 mil (fördelat på 3 tillfällen) på 1,5 veckor och det måste ju vara någon slags rekord! För mig alltså. Det går i och för sig sakta, men det går!

Idag är jag hemma med Elliot som är förkyld. Som tur är kan jag jobba hemifrån. Han är inte direkt krävande. Tänk att han är samma människa som den där lilla lilla plutten vi fick hem från BB för nästan 11 år sedan. Helt ofattbart!

En fin helg

Ett ärende på jobbet fick mig så ur balans att jag trodde att hela helgen skulle bli förstörd. Efter en AW med min bästa Emilia i torsdags med möjlighet att diskutera försäkringskassebedömningar (oj, vilken rolig AW, fast det var det ändå) så kändes det bättre och helgen blev till slut väldigt fin!

I fredags var jag och Levi först hos farmor och Björn och åt lunch och plockade 1 kg plommon som Per (!!!) kokade kräm på. Sedan åkte jag och Levi till simskolan och oj, vad han är duktig! Fortsätter han så här så kan han nog simma när som helst!

På lördagen åkte vi på jippo på Ica Kniven. För en icke-förälder inser jag att det nog låter som det kanske tråkigaste man kan göra, men jag tyckte verkligen att det var fint ordnat. Det fanns gratis korv och festis till alla barn och vuxna fick betala valfri summa som skänktes till något välgörande ändamål som jag har lyckats förtränga. Det var också tipspromenad med goodiebag, det var ansiktsmålning och skjuta mål i hål, hopptorn, glassgubbe och andra roligheter.

När barnen fått sitt roliga åkte vi till Gränby Centrum och handlade lite och åt indisk mat. Mums!

Igår var det jättefint väder och då cyklade/joggade vi till spåret. Jag och Levi provade en variant av tandemcykel och det var riktigt roligt! Efter en vinglig inledning gick det som på räls och detta måste vi göra oftare! Vi köpte den begagnat och det måste vara årets fynd!

Alla sprang vi spåret (2,1 km) - även Levi! Så duktiga. Jag, Elina och Per sprang till och med ett extra varv. Sedan fikade vi kvarblivna muffinsar från en tidigare försäljning och såg "Mamma Mia". Allt man kan önska sig av en härlig helg!

This too shall pass

Ett av mina favorituttryck är "This too shall pass". Lätt att applicera på det mesta: storhandling med gallskrikande barn, magsjukor, förlossningar, dödsögonblicket och i detta specifika fall - värken i mina bröstmuskler. Den är avsevärd. Jag känner det ungefär som att någon har försökt köra över mig.

Och vad har orsakat denna mån tro? Jo, en massage. Provade en en-timmes-massage hos en naprapatstudent. Inget jag kan rekommendera. Stundvis var det skönt, men idag är det förfärligt. Och till råga på allt fick jag innan massagen klä av mig och bara stå i bara underkläderna på överkroppen medan hon studerade min hållning från olika vinklar. "Står du verkligen avslappnat?" "Nej, jag har liiite problem att göra det i bara underkläderna, men jag försöker."

Hon sa att när man sitter vid skrivbord får man oproportionerligt starka bröstmuskler i förhållande till ryggmuskler och därmed dålig hållning som orsakar spänningar i axlarna. Och sådana har jag ju gott om. Boten = massage och stretch av bröstmusklerna och kom ihåg att räta på ryggen. Och jag provar gärna om det innebär att jag slipper huvudvärken jag ofta dras med. Men priset är tydligen denna otroliga muskelvärk.

Känns ungefär som det här ser ut.

Uppryckning

Efter två veckors halvsjukdom (jag har varit på jobbet, men känt mig helt sänkt) så har jag nu ryckt upp mig. Jag äter D-vitamin (500 % av rekommenderat daglig intag bör väl räcka?) och har börjat om att träna. Med besked. Jag och Elliot anmälde oss till Glädjeruset och sprang igår 10 km. Okej, vi gick en liten bit av vägen, men vi uppfyllde de mål vi hade: 1) Springa mer än vi går, 2) Inte komma sist och 3) Springa snabbare än någon på mitt jobb (ganska många av mina arbetskamrater deltog).

Elliot och jag var stolta som tuppar över vår insats när vi väl kom i mål på den blygsamma tiden 1 timme 12 minuter!

 

 



















Hela familjen Bergstrand var på plats. Per och Levi var glada funktionärer och Elina och Natalia sålde fika i förmån för Rädda Barnen. De var också superduktiga och fick ihop 950 kronor (!) under dagen. En snäll kvinna hade bakat extra bullar för att hjälpa till som Elina och Natalia också fick sälja.

 

 

Vi kom hem något mörbultade, men glada!

Energinivå

Hösten är som gjord för människor med massor av energi. Nya projekt startas, aktiviteter dras igång, det är mycket på jobbet, etc. Men min energinivå sjunker obönhörligt som en sten. Vet inte ens varför, men det blir så varje höst. Barnen har dessutom smittat mig med sin förkylning.

Nej, det här var väl inte så mycket till positivt inlägg direkt. Återkommer snarast när jag har något roligare att berätta.

Man kan göra skillnad!

Elina och hennes bästis har länge haft en dröm om att starta café och att all vinst ska gå till välgörande ändamål. Sagt och gjort. Förra veckan bakade de driftiga barnen hemma hos Natalia och sålde på gatan utanför. Igår bakade de hemma hos oss (jag och Levi hjälpte till) och ställde sig vid busshållplatsen och sålde. Succé! 300 kronor fick de ihop och till och med busschauffören handlade av dem. :-)

De ihärdiga barnen har stått och varit försäljare i flera timmar. Som enda lön för sitt slit har de delat på en sockerkaksbit som var lite trasig.

Eftersom världen ser ut som den gör just nu så bestämde jag och bästisens mamma för att hjälpa till lite på traven och hjälpte barnen att ordna en insamling via Rädda Barnen. Alla pengar som samlas ihop går till Rädda Barnens katastrofhjälp. Vi satte ett mål på 1500 kronor och imorse var summan uppe i 1250 kronor! Man kan verkligen göra skillnad om man vill!

Vill du hjälpa till? Gå in här och bidra! http://www.raddabarnen.se/stod-oss/egen/alla/elinas-natalias-insamling/ 

Regn ute, regn inne

Höstens första vabbdag. Hällregn känns passande en dag som denna. Alla tre barn är förkyldingar med varierande grad av feber, hosta och snuva. Jag bara väntar på att åka dit själv. Per har flytt landet och åkt på kick-off. Själv kom jag tillbaka från kick-off igår och jobbet som jag inte kommer att få gjort dessa vabbdagar stressar mig så att jag får huvudvärk. Än så länge har jag i och för sig fått ganska mycket jobb gjort. Tack teven.

Älskade barn!