Deja vù

Första månaden med en bebis måste väl vara lite jobbig för alla? Man är orolig för bebisen känns ju så skör och man har ont när man ammar och ont efter förlossningen + alla 1000 bvc-kontroller man ska på.

Efter första månaden flyter allt på ganska bra, men så kommer man då till 8-månadersåldern (ja, vi är där nu)... Det är som att jag förträngt hur det var med Elliot, men så idag fick jag en riktig deja vù. Elina 8 månader kryper runt och undersöker allt (mun-vägen naturligtvis) - dammkorn (jag dammsuger en gång om dan, men det räcker inte), grus, gammalt ris samt Elliots tre miljoner bilar (ja, jag har köpt dem själv). Hon klättrar på allt som går att klättra på (även vasen i hallen) och inte värst stabilt heller så man måste ha koll hela tiden, även när man är på toaletten med Elliot. Elina är dessutom superkräsen med maten. Hon gillar tre sorters barnmatsburkar, men vill helst ha hemlagat (kokt köttfärs, pasta och gurka skuret i småsmåsmå bitar) som hon ska äta själv (nåde den som försöker mata = jag) och hon äter i 45 minuter! Kan låta som en normallång måltid hemma hos somliga, men det är inte populärt hos Elliot som äter klart på 10 minuter. Hela dagen är som en enda lång måltid med för- och efterarbete känns det som ibland. Nåja, 8-månadersåldern är ju en förhållandevis rolig period också (och förhållandevis kort).

Äntligen! Rätt gardiner på rätt plats! Det var mycket jobb för lite ull, men fint blev det.

Nej, nu ska jag leta i gömmorna efter något gott (väldigt frestande att fika upp lite 3-årskalasfika...) till Grey´s anatomy. Jag avslutar med det sista Elliot sa innan han somnade: "Jag vill hova på din arm mamma. Hicka hit den."

Suck

Man kan ju tycka att om man åker till Stockholm bara för att köpa gardiner, så vore det vettigt att titta på gardinerna innan man betalar och tar hem dem. Ja, det är sant. Per kom hem med fel gardiner. Efter att jag ringt 14 Hemtex. Det enda positiva med det hela är att rätt sort fanns på Hemtex i Upplands Väsby (enligt hörsägen, för med Per kan man ju uppenbarligen aldrig vara helt säker).

JXG

Elina har en sjukdom som heter juvenilt xantogranulom (JXG) fick vi veta igår. Man ser en av prickarna i pannan på bilden. Förutom den i pannan kanske hon har 15 till, främst på huvudet och överkroppen. Överläkaren på hudkliniken kände inte till något annat fall av den här sjukdomen, så den är ganska ovanlig. JXG är oftast ofarligt och prickarna på huden försvinner av sig själv inom 5 års tid. Man kan ha prickar inne i organen, men det ska inte heller vara farligt. Det som kan vara farligt är om man får detta i ögat/ögonen, men det är ovanligt (0,5% får det). Hela kvällen igår satt jag och läste om JXG på nätet (http://www.emedicine.com/oph/topic588.htm), men på grund av min dåliga fackengelska blev jag inte så värst mycket klokare. Jag som trodde att hon hade ungdomsfinnar... Stackars alla föräldrar som får veta att deras barn har något mycket värre! Det måste vara helt overkligt.

Gardinjakt

Idag har jag jagat gardiner. Bokstavligen. Jag har ringt till 14 (!) olika Hemtex för att hitta ett likadant par panelgardiner som jag redan har i vardagsrummet (se bilden). Uppenbarligen finns det fler än jag som tycker att de är fina för de är slut nästan överallt. Servicen på olika Hemtex är minst sagt lite varierande, men de allra flesta jag pratade med var trevliga och hjälpsamma. Särskilt hjälpsam var hon på Hemtex i Täby som tog fram namn och artikelnummer (Dahlia big dot 123 109 200 för den som undrar). Sen gick allt mycket lättare. Gardinerna finns kvar (och undanlagda!!!) på Hemtex på Hornsgatan i Stockholm. Hurra! Inte hurra att åka dit och köpa dem kanske, men det är det värt.

Jag har väntat på att min lillasyster ska uppdatera sin blogg (http://yuugizen.blogg.se) och nu är det gjort. Jag skrattade så att jag grät!

Sony Ericsson S500i...

... ja, så heter min nya telefon! Jippi! Nu kanske jag kan ringa hemifrån (vi i urskogen har inte så höga förväntningar...)! Med Telia går det just nu i alla fall (och det bådar gott för det gick inte med Telia med min gamla telefon), men jag har bytt till Tele2 eftersom erbjudandet var mycket bättre. Så det blir spännande den 5 november kl 3 på natten, vilket är den exakta tidpunkten då abonnemanget byts ut. Den här gången har jag i alla fall ansträngt mig och behållit mitt gamla mobilnummer. Very praktiskt för alla inblandade.

Jag hade tre krav på en ny mobil; den skulle vara fin (annars skulle jag sakna min gamla för mycket), hyfsat billig och med en bättre kamera än på min gamla. Sen är jag inte kräsen på märke eller annat tjafs, då jag bara vill kunna ringa och fota. Jag har letat sedan i juli utan större framgång. Tidsbrist och bristande tålamod har varit två bidragande faktorer till att mitt letande inte har gått så bra, men också dålig information!! På affärerna är det ju stört omöjligt att kunna hitta någon bra information själv och att få hjälp tar tid - massor av tid! Men i torsdags kom Emma hit och räddade min dag. Hon hade en telefon som levde upp till min kravspec. och dessutom med ett bra abonnemang som fungerade i mitt hem! Så jag slog till på direkten, tog bara en annan färg på telefonen och nu är jag supernöjd! Förutom det uppenbara - bra kamera och fin alltså - så har den röstuppringning (vilket jag saknat sen min förrförra telefon gick sönder) och högtalarfunktion (en räddning för alla småbarnsföräldrar som bara har två armar)! Jippi vad jag är nöjd!

Vi har även köpt en ny tripp trapp-stol och en ny bilbarnstol, på rea visserligen men billigt var det hur som helst inte så vi lär ju få äta nudlar ända tills vi ska hälsa på mamma och bli utfordrade där. Barnen var helt slut av denna shoppinghysteri och båda sov som klubbade kl 19.10. :-) Vi lär ju vara vakna imorgon kl. 5, särskilt som man ställer om klockan inatt. Men vi hade roligt i alla fall

Friday I´m in love (eller snarare I´m in love with friday)

Jag älskar fredagar!! Det är slutet av veckan (i det här fallet en ganska jobbig sådan) och början av helgen. Elliot är full av förväntan för man får ju popcorn på fredagar och hans goda humör har alltid en förmåga att smitta av sig på alla omkring honom. Sen får man ju inte glömma att när barnen lagt sig är det dessutom Idol framför brasan för mig och Per!

Å, idag var Idolerna bra igen! Det är mer än vad man kan säga om juryn. Det är så tydligt vilka de vill ha kvar, dvs Marie och Amanda som får mycket bättre kritik än de förtjänar, och vilka de vill ha bort, dvs stackars Sam som visserligen var dålig (som vanligt) men inte så dålig som juryn låter påskina. Jag tycker att juryn gör bort sig lite som tror att deras kommentarer är det som avgör röstningen. Kvällens bästa var att Andreas verkligen fick juryn att (vilja) ta tillbaka sin kommentar om att han platsar i ett dansband och kvällens sämsta/konstigaste var att Marie Picasso fick så bra kritik. Jag har inte riktigt insett hennes briljans(?) och klarar nästan inte av att se henne på scen (pinknödighetsvarning) och absolut inte höra henne prata om sig själv. Jag vill byta kanal! Höra henne på radio kan nog bli helt okej ändå.

Hov dott

Efter att ha bakat bullar/sett Grey´s anatomy till kl 00.30 igår kväll var jag så lagom mör imorse kl 7.30. Jag blev i alla fall väckt av en glad och gosig kille som sa att han gillade Elina, mig, Per och sig själv. :-) Alla skulle nog må bra av att räkna upp vilka man gillar varje morgon och dessutom inkludera sig själva!

Emma, Ellen och Vidar var på besök på förmiddagen och Elliot och Ellen badade badkar så vilt att jag är tacksam över att barn och inredning fortfarande är hela! Det var åtminstone ett steg framåt i deras relation då den annars mest brukar bestå av gräl.

Efter en snabb självanalys så har jag förstått att jag inte är så lätt att gräla med. Delvis beror det naturligtvis på att jag oftast har rätt och då är det ju svårt att säga emot, men sen är jag dessutom fruktansvärt envis och till viss del kanske även lite långsint. Förlåt vill jag i alla fall säga till alla som känner sig träffade så här cyberledes.

Nu sover barnen och Per har inte kommit hem än och det känns jättekonstigt att bara ha sig själv att prata med. Hemmet är rätt välstädat och jag tror att jag ska gå och lägga mig. "Hov dott" som Elliot säger. :-)

Projektet hemmet

Just nu är det Per som driver projektet jobbet och jag som driver projektet hemmet. Det innebär att vi inte träffas så överdrivet mycket. Den tiden vi träffas grälar vi dessutom ganska mycket om just tid och sånt. Men jag har hört att det ska bli ändring på det i mitten av januari.

Hur är det tänkt att tiden ska räcka till? Om jag fick utöka dygnet lite skulle jag vara för mig själv lite mer och sova lite mer. På tredje plats kommer lite extra tid för bara mig och Per (vilket således aldrig kommer att bli av för just nu är det bara "akuten" som gäller, absolut inte tredjehandsönskeprioriteringar). Idag köpte jag tid i alla fall. Läste i en annons att "vi kommer hem till dig och byter till vinterdäck för 220 kr". Det var förmodligen någon som läst mina tankar för jag ringde i samma sekund jag hade läst klart och dom kom 19.20 och åkte 19.40. Om Per skulle ha gjort det skulle det inte blivit av förrän i december och tagit en halv dag. Så nu borde jag ju ha en halv dag minus 20 minuter till godo...? Eller hur funkar det..?

På tal om projektet hemmet så håller jag just nu på att baka bullar inför Elliots två 3-årskalas. Vad svårt det var att välja vilka som skulle få komma (alltså, ganska många var ju självskrivna, men ska man bjuda ett grannbarn eller alla tjugofem? = ska jag baka tre kvällar eller trettio?)! Min lilla stora gubbe är så himla fin! Han säger en massa kloka saker och en massa roliga saker. Det allra roligaste är när han försöker vara klok, men inte riktigt har koll. Typ idag när vi var uppe på berget vid lekparken sa han (jag var rädd att han skulle falla ner från kanten): "Det är ingen fara. Jag håller mig hela tiden i palmen." Det var en björk som tappat bladen som han syftade på. :-)

Jag har inte heller alltid koll har jag upptäckt. Vänder jag ryggen till nu för tiden så äter Elina gärna blomjord från en stor blomkruka jag har på golvet. Säger man "aj, aj" så blir det dessutom en rolig lek. Är blomjord farligt i små mängder?

Nej, nu ska jag gå och se om degen jäst "till dubbel storlek" som det så fint står i min receptbok. Sen blir det Grey´s atonomy som Lena säger. :-D

Pensionsspara på alldeles egen tid

Härom kvällen var hela familjen ute på en kvällspromenad. Vi kvällsmatade, pyjamasade (tveksamt ord kanske) och tandborstade alla barn, satte på overall och bäddade ner i varsin vagn och sen gick vi ut och gick. Det var supermysigt!

Jag har kommit på en kombinationsidé! Om jag börjar dela ut reklam på några gator i området så kan jag använda pengarna till pensionssparande och samtidigt få motion och egen tid med mp3-spelare en kväll i veckan. Fiffigt va?

Jag är så besviken på alla i Idol! Förra veckan hade jag rysningar för att (nästan) alla var så otroligt bra och idag har jag rysningar för att (nästan) alla är usla!! Nu ska jag gå och se vem som åker ut.

Headhuntad?

Hurra! Jag har blivit anställd på försäkringskassan i Uppsala! I våras (?) när jag hade mitt utvecklingssamtal så bad jag om att bli omplacerad till FK i Uppsala som ligger bra närmare Knivsta än vad Sollentuna gör. FK genomgår en stor förändring i och med regeringsskiftet, så jag trodde kanske att det skulle bli lättare att bli omplacerad än i normalfallet, men riktigt så här lätt trodde jag inte att det skulle bli. Idag ringde min chef från FK Sollentuna och sa att det fanns ett jobb som granskare i Uppsala och att jag skulle ringa upp chefen där. Sagt och gjort ringde jag upp och då var jag helt plötsligt anställd!! "Jag kan inte börja förrän i maj" sa jag. Fine. Det ordnar sig. "Jag vill jobba deltid från och med september" sa jag. Fine. Vi ordnar det också. Så nästa fredag ska jag dit och träffa mina nya kollegor! Jag känner mig helt headhuntad och måste ha fått väldigt bra referenser och jag tackar allra ödmjukast. Jippi!!

Hostan och täpptheten i huvudet går inte över. :-( På vårdcentralen säger dom att det inte är ovanligt att vara förkyld i fem veckor. I mitt liv är det ovanligt i alla fall säger jag. Nu har jag åtminstone tagit Rhinocort aqua och köpt vanliga vitaminer för att på något sätt försöka kurera mig. Nästa vecka får dom med mig att göra vare sig dom vill eller inte om inte förkylningen gått över!

Elliot har ritat sin första gubbe där man kan urskilja ansikte, ögon, näsa och mun! Gull-gull-gull-ungen!!! Den ska plastas in och sparas för evigt!

BLÄ!

Jag är inne på min femte (!!) förkylningsvecka och jag mår uselt. Inatt har jag sovit fem dåliga timmar, resterande natt har jag hostat och hostat och hostat. Under mina fem dåliga timmar har jag dessutom ammat. :-( Elliot och Elina är också förkylda, men inte alls lika mycket som jag (tack och lov!!). Per gick upp och hämtade Molipect till mig, men det hjälpte inte. Något starkare kan jag ju inte ta medan jag fortfarande ammar. Per är hemma idag, då jag känner mig som ett vrak och dessutom har huvudvärk på grund av all hosta. Hela kroppen värker och jag skulle göra i stort sett vad som helst för att bli frisk och alert igen.

Jag känner mig dessutom en aning stressad då jag ska sjunga på dop på söndag, förbereda Elliots två födelsedagskalas, handla presenter, baka, putsa fönster och hinna få upp gardiner på övervåningen innan vi bjuder hit folk plus att Per har sin intensivaste jobbperiod någonsin just nu. Hans chef presenterade igår ett schema som inkluderar tiden runt Elliots födelsedag när det är tänkt att Per ska jobba 10-timmarsdagar och ena veckan sluta kl. 21 varje dag. Blä!!!

Igår hade jag för avsikt att rycka upp mig och bli frisk av min nya, positiva energi. Detta slutade dock i en katastrofnatt och idag har jag istället för avsikt att gnälla tills öronen lossnar på alla lyssnare, så kanske jag piggar på mig å det snaraste.

15 år senare

Idag har jag diadem. Sist jag hade diadem (förutom på min bröllopsdag) var när jag gick i 9:an. Jag var 15 år. Det är 15 år sedan. Jag kan bara konstatera att jag har blivit bra gammal, det är man när man fick köra moped för 15 år sedan. (Inte för att jag körde moped, men ändå.) Hur gick tiden så himla fort? Just nu går den i alla fall i en rasande fart (förutom mellan kl. 15-18 varje dag då det är lite segt). I vilket fall så gillar jag att ha diadem. :-)

Elina har blivit jättestor (allt är ju förstås relativt)! Hon är inne i en rolig fas just nu tycker jag, särskilt när hon äter. Hon är som en propeller i sin stol och vill nå allt hon inte når. När jag ska mata henne far hon med huvudet fram och tillbaka (tänk en ung, blond Stevie Wonder) och vill helst ha något annat. Om jag matar vill hon ha vatten och vattnar jag vill hon ha mat. Och vill hon gärna ha något så flämtar hon som hon är andfådd eller så. Jag gör mitt bästa för att förstå henne, men just vid matsituationen är det lite frustrerat. :-) Vi provade med välling igen imorse, men hennes ansiktsuttryck är ungefär som om jag skulle gett henne diskmedel. Hoppas att det snart blir lite roligare med mat, för i den här takten kommer jag att ha ammat färdigt först 2010 och det har jag inte lust med. På tal om amning så är det nog det hon älskar mest här på jorden, för när hon fattar att det är dags blir hon hel-lycklig! Hon fäktar och skrattar och sen njuter hon i fulla drag. Gullfian!! Hon har dessutom blivit jätteduktig på att åla sig framåt. Hon skjuter ifrån med fötterna (helt uppnötta snart) i en rasande fart. Hon övar sig visserligen på att stå på knä rätt ofta, men det slutar oftast i någon halvsittliggande ställning.

Idag har vi varit i Väsby centrum och shoppat duschhandtag och köksgardiner som jag ska gå och hänga upp precis nu faktiskt. Sen ska jag väcka Per som troligtvis somnat hos Elliot.

Vi håller på att få ordning hemma...

... så här ser en del (den städade) av vardagsrummet ut samt kök och hall.

Hektiskt helg

I helgen har vi haft finfrämmande från Piteå. Sofia, Andreas och John har hälsat på.

I lördags var vi till Junibacken och det tog nästan knäcken på samtliga inblandade. Vi stressade som tokar för att hinna till tåget och sen var det närmare 1,5 timmars resande innan vi var framme på destinationen. Vi var inte direkt ensamma på stället, utan det fullkomligt kryllade av barn som alla skulle se Pippi-teater och äta samtidigt. Phu! Men barnen hade jätteroligt! När vi sen skulle hem fick vi lantlollor inte ut någon bussbiljett i automaten (nej, man kan inte köpa bussbiljett på bussen och man ska välja biljett innan man drar kortet, vilket vi inte kunde lista ut precis i sekunden som bussen hade för avsikt att lämna oss på platsen) så vi fick åka i skilda bussar på vägen tillbaka, vilket innebar att vi missade tåget hem och fick vänta en halvtimme på nästa (kändes dock som en miljon år efter denna lååånga dag).

Lite tärda tog vi det en aning lugnare på söndagen och höll oss i Alsike där vi bland annat lekte kurragömma i skogen på kvällen och Andreas skjutsade Elliot och John i skottkärran.

Elliot och John grälade nästan oavbrutet hela helgen och sen blev Elliot jätteledsen när John hade åkt imorse. Logiskt?

Mer förvirrad än förälskad

Uppryckningen är total! Igår gick jag och sövde både mig och Elliot kl. 19.15. Jag däckade först. Trots ihärdiga försök till upplivning både från Per och Elina lyckades jag sova något så när sammanhängande till kl. 7. Precis vad jag och mitt dåliga humör behövde.

Idag har jag varit på trevlig grann-frukost med nybakat bröd och fruktsallad (tack snälla Anna!), lekt i lekparken i flera timmar, dammsugit och storhandlat på Ica Maxi med Elliot och allt detta på gott humör. (Bara för att klargöra: jag har inte dammsugit på Ica Maxi, utan hemma.)

Jag har dessutom hittat face book. Efter tjat från både höger och vänster var jag ju så illa tvungen att kolla in vad the fuss var about. Jag måste tillstå att jag är mer förvirrad än förälskad, men liiite kul var det ju i alla fall. Som bonus gick jag dessutom igenom en massa gamla kort och kom fram till att jag nog måste färga håret brunt igen.

Nu ska jag se Grey´s anatomy och därefter stupa i säng!

Hushållsslavens dröm

Jag hinner inte med! Jag har inte en minut över för mig själv på hela dagen och när barnen har somnat vid 20-tiden ska man städa, tvätta, handla, duscha och slutligen, när jag egentligen borde sova, så unnar jag mig lite fritid, dvs se på teve eller surfa (för det är den enda jag orkar vid den tiden). Sen stupar jag i säng efter kl 00 och har Elina snuttande vid bröstet från nån gång mitt i natten. Sen börjar samma dag om igen kl 7.

Den bästa lösningen är nog att skilja sig, för då får man varannan vecka för sig själv och då är man förmodligen en bättre och tålmodigare mamma när man har barnen varannan vecka. I övrigt tror jag inte att det skulle göra så stor skillnad, för det enda jag och Per gör när vi träffas (åtminstone på vardagarna) är att städa och hushålla och ta hand om barn och allt som har med det att göra. Ibland blir det tid över för ett och annat gräl och en och annan puss, men det är sällsynt.

Ibland (läs: idag) känner jag för att säga upp mig! Jag drömmer om att packa en väska och åka till Sibirien eller någon annanstans där jag inte förstår språket och kan få vara helt ifred i flera dagar i sträck! Jag vill inte vara otacksam för jag är verkligen glad över både man och barn, men ibland hatar jag att känna mig som en oavlönad dygnetruntarbetande hushållsslav. Hur kan livet vara så intensivt och när ska det lugna ner sig lite?

Nu har jag gnällt av mig lite så nu ska jag rycka upp mig.

Me&I-fin!!

Å vilken fin tjej i nya kläder! Elliots tröja var så stor att den nog är lagom nästa år tyvärr. :-(

Tärd friluftsmamma

Jag har kommit på att vi bor på landet. Eller faktiskt mitt ute i skogen. Det är jättemysigt på alla sätt och vis utom att mobilen verkligen inte funkar i mitt hem. (Och att det inte finns någon affär inom rimligt avstånd förstås, men snart kommer nog Tony?) Jag gillar verkligen att man betalar Friskis&Svettis-kortet på Ica Kniven (och allt annat också för den delen, typ alkohol - fast inte jag förstås för jag ammar ju fortfarande - oj, vilken lång utläggning som inte hade med saken att göra, jag börjar visst bli som Christer Ödberg). På tal om Friskis&Svettis så tog jag med ett hänglås till gympan, men det fanns förstås inga skåp. Jag frågade också om man behövde ett kort till terminskortet. Man kunde kopiera sitt körkort. :-)

Idag har jag och snuviga barnen varit på Knytte. Elina somnade i vagnen på väg dit och Elliot gick så glatt iväg med fröknarna, medan jag stannade med Elina i lekparken (det är lite jobbigt att dra vagnen genom skogen). Sen kom han tillbaka och vägrade berätta vad de gjort i skogen!! (I efterhand fick jag åtminstone veta att de hittat nallebjörnar i ett träd.) Han sa att det hade gått bra, men att han haknat (= saknat) mig. Och då var de väl borta cirka gurka en halvtimme. Det är inte lätt när man är en mammig lite kille.

Sen var jag och snuviga barnen ute en timme på eftermiddagen i regnet. Det var vi och absolut inga andra ute. Elliot hoppade i regnpölarna och Elina hängde med i bärselen. Jag var nyfiken på vad hon skulle säga om regn i ansiktet, (hon sa förstås ingenting, hon är ju bara bebisen) men hon tog det med ro och slickade bara lite efter regndropparna. :-) Elina har för övrigt fått skavsår på fötterna av sin något udda krypstil.

Nu är jag helt slut av att vara friluftsmamma, så nu ska jag och mina fötter vila upp oss i soffan framför "Deserate housewives". Mmmmmm....

PS Christer Ödberg var min lärar i sakrätt på universitetet och han hade en förmåga att associera sig själv och alla andra vilse på varenda lektion.