Utfall

Inte utfall som när man tränar, utan utfallet som inte sammanföll med planen.

Den här veckan var planen: kniven-mot-strupen-för-om-något-oväntat-händer-så-skiter-sig-hela-livet. En dålig plan helt enkelt som berodde på att jag bokade in en tvådagars kurs samtidigt som alla barnen skulle ha avslutningsaktiviteter gällande såväl sport som skola och dagis (plus ett möte i skolan samt utevaktning på dagis). Det visste jag dock inte när jag bokade in kursen.

Utfallet då? Tre sjuka barn (varav det ena fick Alvedon och följa med en förälder på utevaktning på dagis en timme trots feber - vad göra liksom??) och en sjuk mamma (som gick på retorikkurs ändå p g a dåliga avbokningsregler och nu får sota för det genom att aldrig bli frisk igen).

Note to self: res (långt) bort i 4 veckor med start i mitten på maj 2016 så kommer du att slippa värsta vårstressen. Obs - du bör börja spara såväl semesterdagar som pengar för ändamålet typ nu.

Jahopp

Jag: "Levi, nu måste vi gå och duscha dig."
Levi:

En inneboende pessimist

Från och med nu ska jag undvika alltför positiva inlägg och istället utveckla min inneboende norrländska pessimist.

Känns det tillräckligt bra kan det liksom bara bli sämre. Och sämre blev det med besked. Det känns som om någon kört ner ett järnspett i halsen. Bådar gott för retorikkursen i dagarna två.

Magi!

Våren är magisk! Allt blir grönt, skönt och levande. Även jag (och jag inser att jag låter som en pensionär, en grön pensionär dessutom, när jag skriver detta).

I helgen har vi myst och gjort upp ännu fler semesterplaner med goda vänner ända tills det minsta barnet stupade och vi var tvungna att gå hem, vi har sett Måns vinna mello, vi har köpt fina blommor och planterat tillsammans, lagat god mat, sprungit långt och njutit av ett alldeles fantastiskt liv!

Min älskade vårfina lilla rabatt!

Fredag

Det är fredag och jag har förmånen att vara hemma med en av dem jag älskar mest i hela världen. Vi har inga planer för dagen för att vi inte vill ha några (utom spinning kl. 17) och just nu har vi inte ens klätt på oss eller kommit oss ur soffan där vi landade för lite välling/flingor och mjölk (överlåter åt er att lista ut vem som åt vad).

 

Jag hittade webkameran och som tur är verkar vi vara linslusar.

Mitt hjärta

Mitt hjärta krånglar. Jag brukar känna av dubbla slag med jämna mellanrum, men i förrgår dubbelslog det hela dagen. Och då är jag varken värst stressad, ångestfylld eller ens superförälskad. Jag och mitt hjärta kunde inte somna på kvällen och åkte istället in till sjukhuset och gjorde ett EKG som var "helt normalt". Till och med pulsen var låg, trots att jag var nervös. Jag pratade med vårdcentralen igår som lovade att jag inte skulle dö av att fortsätta träna och idag är hjärtat faktiskt lite lugnare. Jag önskar att det var någon annan kroppsdel som kunde krångla, typ foten, för hjärtat är jag tydligen väldigt rädd om.

38 jordsnurr

Hej! Jag är en tjej kvinna tant på 38 jordsnurr. (Så skrev man i brevväxlingsannonserna i min barndom, fast då var man förstås 8 jordsnurr och inte 38.) Och exakt hur gick det till? Jag känner mig, liksom varje födelsedag, helt snuvad på en massa år. Och när ska jag bli vuxen? Så där vuxen som jag tyckte att min egen mamma var när hon var 38 år. Tänk om jag kommer att bli 78 år och fortfarande inte känna mig riktigt vuxen? Den som lever får se!

Brunch och lek

Igår åkte vi tåg till Stockholm och mötte upp farmor och Björn för lite födelsedagsbrunch (jag har avsagt mig födelsedagskalas på obestämd framtid) på Kung Carls bakficka. Maten där är god, men efterrätten är fantastisk!

 

Vi hade dagen till ära klätt upp barnen. Som tur var tog jag ett kort på Levi innan maten intogs. :-)

 

Elina fick en klänning av mormor som hon gillade så mycket att hon till och med ville sova i den.

 

 Elliot ville inte ha skjorta utan föredrog en snygg tröja.

 

Hela gänget (utom fotografpappan)!

 

Efter maten rullade vi bort till Humlegården och posade framför CV Linné och en massa blommor.

Det vore förstås inte mina barn om de inte hittade ett träd att klättra upp i.

 

 Och det vore inte Elina om hon inte ställde upp sig så snyggt för varje kort.

 

Per hittade en bandyklubba och en boll.

 

Och Levi, som var för liten för att komma upp i klätterträdet, var noga med att komma allra högst upp i klätterställningen istället.

Vårkänslor

Jag mår så bra när det är vår! (Utom igår när jag var helt svimmig efter min blodgivning. Men jag rekommenderar ändå blodgivning, bara inte i kombination med löpträning.) Det är nästan onödigt med alla lediga dagar, men de bidrar ju förstås till välmåendet!

Mamma är dessutom här och förgyller våra liv (och lär Levi att svära tydligen) och trots det blåsiga och regniga vädret har vi det så himla mysigt!

Inte samma liv

Ibland slår det mig att vi alla har olika liv. Självklart, men ändå inte. Jag tänker att jag är delaktig i barnens liv hela tiden, men medan jag är på jobbet är ju de på sina institutioner där de träffar egna vänner och andra viktiga vuxna och kanske att de till och med gör det utan att längta efter mig precis hela tiden. (Även fast det förstås skulle vara oförskämt.) Jag får bara vara med på ett hörn i barnens liv. I början av deras liv är ju hörnet i och för sig väldigt stort, men mitt hörn krymper i takt med att de blir äldre. I bästa fall kommer de att gilla mig lika mycket som jag gillar min mamma när de blir vuxna. Och i ännu bättre fall kommer vi att bo lite närmare varandra än vad jag och mamma gör (även om det i sig kanske bidrar till vår fina relation).

OMG

Herre du milde, vilken dag! Den började tidigt med att en älskad unge sparkade mig i ansiktet. Jag steg upp och tog en snabbdusch, åkte till jobbet, jobbade, hämtade den älskade ungen som varit med farmor hela dagen, åkte hem, kastade i mig middag, åkte med en annan älskad unge på ridskola, handlade på hemvägen, sprang 4,5 km enligt mitt löpprogram, fick hem en mamma, bakade till jobbet i två timmar, duschade och landande i en soffa. Har nu svårt att ta mig upp ur soffan. Och snipp snapp snut så var dagen slut!

Bröd bröd bröd!

Struntade i måndagsspinningen efter tre pass på tre dagar och bakade bröd istället till hela familjens förtjusning. Åt knappt någon middag, men proppade i mig fyra nybakta bröd! Jag som nästan aldrig äter bröd annars! Men åh, vad gott det var!

Det är så roligt när barnen börjar bli stora och man kan göra så mycket tillsammans. Nu var det i och för sig ingen som ville hjälpa till att baka bröd, men däremot har vi spelat spel tillsammans hela helgen och även igår. Vi har spelat Spökungarna, Monopol och Quizmysteriet. Levi fixar inte riktigt de krångliga spelen som Monopol, men då är han gärna banken. :-)

Ikväll kommer mamma och Levi har inte blivit magsjuk (ännu, *PEPPAR PEPPAR*)! Har vi tur får vi en helt fantastisk vecka ihop!

Dagens viktigaste mål?

Den som kom på att frukosten är dagens viktigaste mål hade troligen inte svårt med mat på morgonen. Om kroppen väldigt tydligt talar om att den tycker att man ska vänta med mat ett par timmar, så måste man väl lyssna?

Har hämtat Levi från dagis där 7 stycken (!) blivit magsjuka varav några hade fått åka in till sjukhuset. Jag hade varit glad om någon berättat det innan vi checkade in honom där imorse. Han är nu tvättad och spritad och glad över att fått komma hem tidigt. :-)

En liten cykeltur

Tog en nätt liten cykeltur till Upplands Väsby igår. 4 mil, men jag fick skjuts hem. :-) Vi hade en trevlig dag med farfar och Eva. Vi matade änder, spelade boule, spelade kort och åt fantastisk mat. Barnen var som urvridna trasor väl hemma och jag och Levi sov till klockan 9:45 imorse. Lyx!

Jag håller ju på med ett löpprogram så ihärdig som jag tydligen är sprang jag 4 km idag, men det var mer duns än stuns i löpsteget. Första gången på evigheter som jag tyckte att det var riktigt (RIKTIGT) tungt, men vad hade jag förväntat mig egentligen?

Jag undrar om det bara är jag, eller om alla har inre monologer när de tränar? Typ pepp och sänkning av själva träningspasset, jobbrelaterade saker och relationer. Allt i en enda röra. Försöker stänga tankarna ute med riktigt hög musik i lurarna, men det funkar verkligen inte alls.

Imorgon jobb igen och på tisdag kommer mamma. Tjoho!

Skryt

5 km intervall-löpning är jobbigt. Men oj, vad jag är duktig!

Världens bästa!

Såhär kan världens bästa vara:

Ligga i sängen med alla barnen och hitta på tramsdikter (som i och för sig började seriöst men slutade med kiss och bajs). Och sen när det är god natt och alla ska sova säger Levi: "Mamma?" Jag: "Ja?" Levi: "Jag vill gifta dig med mig." Rikare än så blir man aldrig.

Böcker

Hela mitt liv har jag varit besatt av att läsa böcker, med ett ganska långt uppehåll under barnens småbarnsperioder. Men nu funkar det ju igen! Jag somnar inte så fort jag lägger mig ner, det är ingen som väcker mig på natten och jag behöver inte stiga upp i arla morgonstund eftersom det yngsta barnet är en sjusovare.

Jag gillar bäst böcker som av mig får betyget 4/5, men de är svåra att hitta. Jag läste ut en för någon dag sedan och bytte sedan ut den mot en 5/5. Förödande. Jag låg vaken och läste till klockan 3:31 (!) och då är jag verkligen inte nattsuddartypen. Och sedan sörjer jag att boken är slut och har svårt att börja läsa en ny bok. Så dagens icke-boktips är att läsa "Förr eller senare exploderar jag".

Snurrig dag

Idag har varit precis som min hjärna känns, det vill säga lite rörig. Vi har hattat hit och dit utan struktur, inte fått mycket varken planerat eller genomfört, men ändå haft en bra dag (förutom ett mindre psykbryt från min sida när jag inte riktigt fick gehör gällande en uppfräschning av soffhörnan). Idag har vi tagit fram hunden (gräsklipparen heter så), så nu känns det lite som sommar (även om de något friska vindarna krävde att vi hade vinterjackor på oss när vi var ute).

All träning gör att jag är sjukt kvällstrött nuförtiden. Men nöjd.