Långdistansuppfostran

Vår rutin nu för tiden är att Elliot hämtar Elina på fritids när hans skola slutar 14:30 (förutom fredagar då jag hämtar) och att de går hem tillsammans och är hemma en timme själva innan jag och Levi kommer.

På väg med bil från Lund till Sturup ringer Elliot och säger att det är omöjligt att hämta och gå hem med Elina som kallar honom både kriminell och aggressiv. Elina hade kletat blåbär på Elliots ryggsäck och han hade gett igen med hårdhandskarna. Fick dem båda på högtalartelefon och försökte få barnen att lösa sin konflikt. Ärligt talat är långdistansuppfostran inte någon värst användbar metod. Dessutom hade jag svårt att hålla mig för skratt. Elliot berättar så sakligt om Elinas dramaqueen-tendenser att det blir väldigt lustigt. Barnen gick hem tillsammans i alla fall, även om jag kan tänka mig att det inte var som de godaste vänner.

Idag snorar jag och Elliot järnet och han fick följa mig till jobbet idag så att vi kunde smitta ner mina arbetskamrater istället för Elliots skolkamrater. Han trivs på mitt jobb och tycker att vi har sån mysig stämning där. :-) Och nu är alla barn hämtade och vi väntar på mormor som kommer och förgyller vår helg!

Farlig fart

Livet susar på i en farlig fart tycker jag. I fredags var Elina lite hängig och stannade hemma med mig och Levi. Då passade vi på att åka till biblioteket och låna 19 (!!!) böcker, äta lite lunch ute, handla ingredienser och baka både bullar och mintkladdkaka i långpanna. Levi älskar att vara med i köket och hjälpa till att både baka och laga mat och i köket, till skillnad från i princip över allt annars, är han (relativt) lugn och väldigt hjälpsam!

I lördags var barnen med farfar och Eva på Tom Tits medan jag och Per hälsade på Lena, Björn, Mats och Camilla. Kul! Det är så ovanligt att ha långa vuxensamtal med andra utan att hela tiden bli avbruten att jag nästan blev trött på min egen röst. Barnen var väldigt lättsövda när de kom hem efter en dag på Tom Tits så att jag utan problem kunde hålla mig vaken genom hela läggningen för att börja se en spännande film med Per som dock avbröts drastiskt med ett strömavbrott. Typiskt!

Igår (förlåt!) var jag labil och det är bra ibland för då städar vi som aldrig annars. Vi hann både med storstädning, lövkrattning, byte av halvljus och övrigt viktigt. Och nu är det måndag igen...

En höstdag

Är hemma med en hostig son. Han är dock inte för sjuk för en liten utflykt.

Möjligen har vi hittat en kantarell?

En bildserie av en älskling.

Liten kvällskonversation

Levi: "När jag får hål i öronen (dvs när han blir stor som sina syskon) ska jag byta kord..."

Jag: "Vad är kord?"

Levi visar konstiga tecken med fingrarna och jag grubblar.

Jag: "Menar du att du ska byta kod?"

Levi: "Just det! När jag får hål i öronen ska jag byta kord på min IFod (IPod)! Och jag ska välja sälv."

När man är 3 år är detta tydligen höjden av självständighet.

En ny människa!

Världen har fått en ny människa och barnen har fått en ny kusin! Idag fick vi äntligen träffa lilla Ingrid! Så liten och fin!

Elina önskade att hon varit en lillasyster och ville aldrig sluta hålla.

Elliot gillade också sin nya kusin.

Levi, som var mer vild än tam, var väldigt intresserad och försiktig med lilla Ingrid.

Hjärtat i halsgropen!

Igår medan jag hängde tvätt hann Levi:
1: Ta fram en stol
2: Med hjälp av stolen klättra upp på köksbänken
3: Ta ned tändstickspaketet
4: Ta fram ett ljus och försöka tända
Som tur är har han en pappa också som kom på honom mitt i ett kritiskt läge. Ja, vi har flyttat tändstickorna ÄNNU högre upp! Hur ska jag kunna hålla honom hel och vid liv ända fram till vuxen ålder?!

Teknik-ovilja

Jag saknar alla hemtelefoner. Nu för tiden är det nästan aldrig någon överraskning gällande vem som ska svara. Inte finns det heller någon chans att lära sig allas nummer utantill. (Jag saknar även det gamla personnummersystemet då man kunde avgöra var någon var född på de fyra sista siffrorna.) Elliot hade över en kompis som på riktigt inte visste hur han skulle lägga på luren! :-D

Sedan har jag räknat ut att antalet ouppklarade brott kommer att öka. Vem i fridens namn skulle ens se brottet när alla bara plippar på sina mobiler? 

Mitt obefintliga lokalsinne har dessutom inskränkts ytterligare i och med GPS:ens intåg i mitt liv. För kunde jag konstatera att det var här jag irrat bort mig, medan jag nu för tiden slår på autopiloten och knappt vet var jag kört. (Fast utan GPS är det i och för sig mycket möjligt att jag slutligen fått sparken.)

Trots min till synes stora teknik-fientlighet gillar jag egentligen nästan allt nytt. Och jag lovar att aldrig säga att det var bättre förr!

Vuxentid

Länge har livet varit barn-intensivt. Alltså, inte så att jag på något sätt har lidit av det, men utan att reflektera över det nämnvärt så har vi alltid hållit på med barnen och allt som hör till med barn. Men nu händer det grejor i vårt liv! Barnen leker med varandra ute själva timvis, är hos kompisar eller roar sig på egen hand. Jag och Per har lagat middag ihop flera dagar i veckan! Och sjungit med i "Chess" under tiden! Så konstigt och så trevligt. 

Igår somnade barnen en efter en (utom Elliot förstås) under fredagsmyset. Oplanerad egentid/vuxentid är inte så dumt faktiskt.

Idag har jag joggat 6 km med Anna. Per har tränat, barnen lekt ute, vi har fixat fylld köttfärslimpa och ätit lördagsgodis, cyklat till Knivsta, sett Croodarna och bakat. En supermysig lördag!