Skynda dig, nu ska Skalle-Per dö!

När Elliot var i Elinas ålder var han helt besatt av filmen Bilar. Den ville han se varje dag i flera månader. Historien verkar upprepa sig (eller snarare 3-årsåldern), men som tur är har Elina en annan favoritfilm. I det Bergstrandska hemmet ser, andas och citerar vi Ronja Rövardotter för tillfället. Det är som att barn i 3-årsåldern inte kan få nog (även om alla andra får det). Elliot är inte lika intresserad, även om han gillar filmen, men han har en favoritscen. Så snart den infinner sig ropar han: "Elina, skynda dig, nu ska Skalle-Per dö!" :-D Elina är mer av en allätare av filmen och ropar dagarna i ända: "Hit med lite farligheter!" eller "Jag har inget barn!". Ronjas pappa heter för övrigt Mappist. Life according to Elina.

Elliot har lärt sig skriva och läsa!! Han har ju alltid varit intresserad av bokstäver och härom dagen var det precis som att allt föll på plats. Min stora fina kille!

Sköna söndag

Helgen blev inte som vanligt eftersom jag jobbade till kl. 20 på fredagskvällen. Utmattad blev jag inkastad i vårt fredagsmys som blev en blandning av lika delar gos, popcorn, Idol och huvudvärk.

Lördagen läste jag klart min bok "Rädda Felix". Den var så bra att jag hade cirka 3 sidor kvar trots att jag hade börjat med den dagen innan. :-) Även fast jag har mycket med funktionshinder att göra via jobbet, så har jag tydligen ett starkt behov av att läsa om dessa livsöden eftersom jag på något konstigt sätt alltid köper dessa böcker. Och vilka livsöden! Jag ber om ursäkt till mannen bredvid mig på planet från Ronneby i fredags som måste ha funderat varför jag satt och snyftade lite tyst för mig själv vartannat kapitel eller så. Ska den jäkla blödigheten aldrig ge med sig?! Förutom att läsa hann vi också följa med hustomten Per till dagis och skruva ihop skåp. Jag och barnen spelade spel och pusslade. Det är väldigt gott om plats på dagis när det inte är några andra barn eller fröknar där. På kvällen (läs: natten) såg jag och Per "Slumdog millionaire". En helt fantastisk film! Efter att jag blev förälder fick jag ett extra lager känslighet, vilket i och för sig gjorde att jag tyckte att de två första tredjedelarna av filmen var väldigt obehagliga. När barnen (i filmen) växt upp blev det dock bättre och sammantaget hade jag nog inte kunnat sluta se filmen ens om jag velat.

Idag är det sköna söndag och dagen är oplanerad. Barnen är snuviga och vädret är inte direkt lockande. Timmen är tidig i och med tidsomställningen och eventuellt åker vi till något centrum, då Elliot är i starkt behov av nya byxor. Hur kan det vara så att man inte märker det, men plötsligt en dag är precis alla byxor för små? Än så länge har vi det bara skönt. Jag bloggar (nähä?), Per jobbar lite och barnen pysslar.

Nu ska jag gå och njuta av sista lediga dagen för veckan.

Pyjamasångest

Idag var det pyjamasdag på dagis. Det är en årlig tillställning när barnen (och fröknarna) får mysa i sina pyjamaser en hel dag, vilket ser precis lika gosigt ut som det låter. Dessvärre sammanföll denna dag med Elliots årliga BVC-koll. Igen. Förra året kom jag alltså till BVC mitt på dagen med två pyjamasungar. Det törs man ju göra en gång, men det fungerar liksom inte två år i rad. Med rädsla för att bli anmäld till sociala myndigheter tvingade jag alltså Elliot att åtminstone byta byxor. En muminpyjamaströja kan man väl komma undan med utan anmälan?

5-årskontrollen och tillhörande vaccination förflöt utan anmärkningar. En något rastlös kille var så ivrig att visa sina kunskaper att han blev besviken när det inte blev något syntest. :-)

Vad som mer hände denna dag var att jag fick ett telefonsamtal kl. 7.40 precis när stresströskeln var som högst i det Bergstrandska hemmet. När telefonen ringde var jag precis på väg att borsta tänder, packa väskor och åka till dagis för att därefter fortsätta vidare på kundbesök, men mina planer blev snabbt ändrade. Familjen Bergstrand stod nämligen överst på dagis jourlista, vilket innebar att jag istället blev inkallad vikarie på dagis från och med kl. 8. Förutom stressfaktorn att behöva omvärdera hela förmiddagens aktiviteter så var det väldigt trevligt! Istället för att göra utredningar fick jag rita prinsessor och läsa sagor. Barnen blev absolut stormförtjusta och tyckte förstås att vi borde göra om detta oftare!

Nu ska jag dock börja kompensera min förlorade arbetstid, vilket innebär att det är slutbloggat för kvällen!

Ofrivilliga osamarbetsvilliga fotomodeller

Mormor var här och hälsade på. Förutom att barnen blir helt överlyckliga när hon kommer gjorde hon mig överlycklig genom att koka palt!

Det är roligt att leka hobbyfrisör (tycker jag - barnen är inte lika förtjusta) och så här blev resultatet.

Mina ofrivilliga fotomodeller var inte på humör idag. :-)

Jag fryser!

Jag vill inte att det ska vara mörkt, kallt och förkylt. Jag vill ha sommar, semester och smultron på strå. Elliot värmer mig med sina ord. "Du luktar gott mamma. Du luktar blåbär och hallon." Jag kapitulerar helt och vill ge honom hela världen och lite till.

Jag vill ha färska morötter i överflöd. Elina vill inte vara sämre och deklarerar att jag är världens vackraste mamma och att hon ska gifta sig med pappa. :-)Tur att vi en braskamin, annars skulle jag förmodligen bli vår fjärrvärmeleverantörs bästa kund.

Ibland tror jag att man krånglar till det för sig. Barnen vill sova i vår säng och jag vill ha två små varma kroppar mot min när det är så här kyligt. Ändå bäddar jag ner dem i sina sängar. Man måste väl följa normen? Och borde inte Elliot sluta med välling snart? Han är ju snart 5 (!) år. Ändå är det så skönt att han, som kan vara en mycket petig person vad gäller mat, äter sin välling morgon och kväll. Jag skiter i normen.

Nej, nu är det dags att gå i ide. Jag hör av mig igen närmare våren.

Gran Canaria 2009

23 september 2009. Två förväntansfulla barn på planet. Och föräldrar för den delen. De syns bara inte på bilden. :-)

Elliot och pappa inspekterar balkongen. Första dagen var enda dagen det var mulet. Elliot-citat på kvällen: "Jag var inte riktigt redo att åka hit än."

I miniland fick man bli förvandlad till vad man ville. Elina ville bli giraffen Lollo. Elliot blev en fjäril, men den fick bli borttvättad pronto! Elliot tycker att han är snyggast i original.

Första minidiscot, men tro mig, inte sista!

På väg till stranden var det jättefin utsikt!

11000 ton vit sand importerad från Västindien bara för oss gjorde att stranden var helt fantastisk!

Världens finaste kille.

Kan detta vara bara några dagar sedan?

Hotellpoolen var också helt fantastisk!

30 september var det roliga slut för denna gång. Elliot hade kommit över sin bortavaroångest och ville inte ens åka hem! Hoppas vi ses snart sköna utland!