Det hektiska livet...

...är helt klart tillbaka! Ibland är det så mycket att göra på jobbet att jag struntar i att gå på toaletten. Och sen när man kommer hem är det en annan sorts jobb som tar vid. Hur jag än gör (och det hjälper verkligen inte till att jag inte är riktigt frisk än) så räcker tiden inte till!

Ibland (ganska ofta) struntar jag i viktigheter och gör roligheter istället. Denna helgen har vi tex nästan bara varit ute trots att vi har ett smärre bombnedslag inne. Och idag är vi på Leos lekland (Elina på kalas) istället för att damma. Vi har i och för sig dammat lite innan, men till perfektion återstår mycket.

Hur kan alla andra ha så städat hemma jämt? För det är väl ändå bara vi som bara får tummen ur innan vi får gäster? ;-)

En bättre morgon

Dålig start på dagen :-(

Förutom att jag somnade med kläderna på så har Levi vaktat mig inatt, dvs vaknat med jämna mellanrum och kollat att jag var kvar (han visste att jag skulle iväg idag). Kl 5 ringde klockan och då vaknade Levi förstås och hängde mig i hasorna och grät sig genom hela min morgonprocedur. När jag kommit till ytterkläderna var han övertygad om att han skulle få följa mig (till Malmö) och blev helt hysterisk när så inte var fallet. Stackars lillgubben!

Foppatofflor

Det gick INTE att lämna affären utan ett par blå Foppatofflor! Utbrottet var nära nära och 99 kr kändes som ett pris värt att betala för att slippa det. Inte min normala uppfostringsmetod, men vad gör man inte när man mot bättre vetande släpat med sitt sjuka barn till affären? Nöden har ingen lag.

Jaha.

Det glada beskedet först: Jag och Per hann med egentiden. Och det negativa beskedet sedan: Innan sjukdomarna bröt ut igen.

Tyckte att Levi var för hostig och snuvig för dagis. Det tyckte inte Per. Så Levi hann vara där i nästan 3 timmar innan han somnade i favoritfrökens famn i sandlådan. Kanske inte helt pigg ändå? Mamman är nog inte så harig som pappan tror. (Pappan jobbade i och för sig hemma ICE och kunde hämta det sjuka barnet per omedelbart.) Och nu har Elina åkt dit också och Elliot har någon light-variant. Suck. Tur att man älskar sina barn oändligt och att VAB inte är skäl för uppsägning. Men en hel arbetsvecka någon gång ibland hade ju inte suttit helt fel.

Det tar på att ha roligt!

Shopping, träning, utomhusbad på 10:e våningen, oxfile (och Gin och tonic) på Grill, bio, hotell Sign och storfrukost! Allt med bara Per. Man kan ha det sämre! Per ska aldrig mer få välja film, men det är ju en annan femma.

Nu ska vi hem och grilla med barnen som jag till och med hann börja sakna.

Förvåning x 2

Nr 1: Körde jätte-för-fort (p g a jättebra musik i bilen)

Nr 2: Lessnade på Candy crush saga

Sandhem nästa

Sitter på tåget en hel dag idag (förutom ett kort jobbmöte förstås). Började 7:20 imorse (med en försening - SJ:s fel, inte mitt). Tog dessutom med min bärbara dator som i princip var urladdad och inte strömkabeln. Känner mig som en parodi på mig själv ibland. Tur att man har med telefonen i alla fall. Vad gjorde folk på tåg förr i tiden egentligen?

I lördags följde Elina till mitt jobb och hjälpte mig planera, kolla bilden nedan. Hon är så rolig!

Skolkar. Typ.

Planen var att ta med halvsjuk Elliot till jobbet. Men eftersom han var sämre idag än igår så åkte vi till doktorn istället. Där blev vi i tre timmar. Nytt rekord. Jag fick tjata mig till ett halsprov då han bara är lös i magen och inte ens var röd i halsen. Det lyste en lampa i doktorns panna där det i princip stod "hysterisk mamma". Men han hade halsfluss. Nu är det försent att åka till jobbet före resten av barnen ska hämtas. Så vi har bäddat ner oss!

Att ropa hej för tidigt...

...är mitt expertområde! Efter 2 veckors sjukdomar tycker man ju att storsanering ska vara safe att utföra, men sen sitter man ändå på vårdcentralen dagen efter med sitt storbarn utan aptit, ork och som allt bara rinner rakt igenom. :-(

Projekt sanering

Nu verkar alla ha kräkts och bajsat klart, även om Elliot inte är riktigt pigg ännu. Så idag har projekt sanering inletts och är faktiskt snart klart. Och liten utevistelse har vi förstås hunnit med! Första melliset ute också!

Sur!

Får jag inte träna snart blir jag ännu surare! Vem hindrar mig kanske ni undrar? Halsflussen förstås! Men nu är jag typ 5 dagar in i min penicillinkur och jag har läst att man kan börja träna försiktigt (ha!) efter 7 dagar. Sen ska jag träna så att jag blir blå och önskar att jag hade halsfluss igen!

Hemma idag...

...med tre halvsjuka barn idag. Väldigt stor skillnad mot att vara hemma med tre helsjuka.

Jag har kollat på hemnet (jag är lite av en missbrukare) och hittat ett hus som var så otroligt välstädat, välorganiserat och välinrett. Så där som jag själv inte skulle kunna få till det hur mycket jag än försökte. Jag försöker intala mig att dom som bor i så där välstylade hem måste ha väldigt tråkigt, för det enda dom gör är att städa. Och att det troligen är anledningen till att dom nu skiljer sig och flyttar därifrån. Det finns nog en diagnos för sådana som jag.

Jag går ju själv på Kåvepenin mot halsfluss, men jag får så otroligt ont i magen efter varje tablett. Ska det vara så? Jag orkar inte ringa och kolla med sjukvården. Antagligen är jag ju inte döende.

Mina stora barn börjar bli rastlösa och grälsjuka och jag tror att vi måste gå ut. Ja det ska vi!

15 år

15 år med den man älskar. Ofattbart och underbart. Det är lätt att vara gift med Per (antagligen mycket lättare än att vara gift med mig). Han är snygg, snäll och smart (inte nödvändigtvis i viktighetsordning). Vi har roligt ihop. Vi har tråkigt ihop också, men då har vi det åtminstone tillsammans. Han är min klippa. Jag kan naturligtvis räkna upp de mindre bra sidorna hos min livskamrat sedan 15 år, men de bleknar i jämförelse med den fina människa han faktiskt är. Han är mitt allt. Om du läser det här ska du veta att jag älskar dig mer än du tror.

Snälla mammans återkomst

Självklart skulle jag aldrig sälja barnen. Har kommit på att om jag var snorrik och hade en städerska, en sån där som praktiskt taget bor hos en, så skulle magsjuka inte vara så jobbigt alls.

Jag, Per och mamma har i alla fall fått upp nya gardiner i köket och tvättstugan! Kanske inte att jämföra med ursprungsplanen (shopping, träning, mat på Grill och sova över på hotell Sign), men alltid något.

Ändrade mig!

Vill just nu sälja barnen och flytta till Kina. Det är den kortsiktiga planen. Den långsiktiga är att barnen snart växer upp och kan kräkas (och tvätta) utan min inblandning. Väntar just nu på att Elliot och Per också ska bli sjuka så att allt börjar om igen. :-/ Tröstäter godis (och tänker att dom kanske kommer upp snart).

Jag frågade Levi (han är rätt däckad) om han ville åka till Leos lekland. Han orkade knappt svara med sa ändå omedelbart ja. #elakmammahumor

Äsch

Dagens överraskning var magsjukan. (Det var tydligen inte bara streptokockerna som spökade för Elina.) Mamma lyckades pricka in magsjuka 2/2 denna vinter. (Stackars mamma.) Och jag och Per fick avboka 15-årsfirandet på hotell Sign. Istället ligger jag nedbäddad med Levi på en madrass i vardagsrummet med en hink som ställföreträdande toalett precis bredvid. Ändå tänker jag att jag inte borde klaga. Det är värst för Levi men han är ändå vid gott mod. Varför ska jag då gnälla? Jag är ju hans mamma och min plats är vid hans sida i vått och torrt. ❤

Streptokocker

Jag är tveksam till stavningen men diagnosen var otvetydig. Om inte Elina varit så dålig hade hon fått följa till doktorn, stackaren. Efter 6-7 veckors halsont hoppas jag nu på penicillin!

Påsklov

I veckan har jag och barnen påsklov. Planeringen till trots inleder vi med sjukdom. :-/ Elina har förkylning?/magsjuka?/nåt i den vägen, men är redan på bättringsvägen. Eftersom mamma/mormor/svärmor kommer i övermorgon ber jag till högre makter att inga fler insjuknar (och att hon inte läser det här utan verkligen kommer).

Per har jobbat järnet med väggen i hallen i helgen och är så gott som klar! Han har också fyllt år, mitt aprilskämt till man.

Vad mer nytt...? Fitnessfighten är slut utan nämnvärda resultat då jag var förkyld med halsont i stort sett hela månaden. Jag är verkligen superbesviken.

Och vi har bostavligt talat fått ett nytt grannhus idag. Igår var det bara en grund och idag - ett tvåvåningshus! Fränt! Jaf och Levi har varit ute och spanat in bygget. Fördelen med att barnen blir strörre är att de blir mycket mer självständiga till och med vid sjukdom. I alla fall Elina. (När Elliot är sjuk vet man fortfarande inte riktigt om han verkligen är döende, då han låter så.)

Drömmare

Jag drömmer verkliga intensiva drömmar. De verkar väldigt logiska när de pågår, men så snart jag ska förklara dem för någon så inser jag att jag förmodligen är skvatt galen. Vad tusan är det hjärnan hittar på? Förra natten drömde jag om ett borttappat barn (mitt fel) och en arg pappa (med rätta) och den obehagliga känslan har hängt i hela dagen. När jag precis hade vaknat var jag tvungen att försäkra mig om att det verkligen var en dröm (det framgick med tydlighet efter att jag gått igenom händelseförloppet som tur var), så verklig var den. Från och med nu vill jag bara drömma roliga drömmar tack!