Svår torka...

...råder på bloggen, vilket som vanligt betyder full aktivitet i det vanliga livet.

Jag har hunnit fylla 40 år. Helt obegripligt. Jag känner mig snuvad på 10 år som jag mentalt inte har hunnit med blandat med en tacksamhet över allt jag har hunnit med under alla år och alla människor som jag gillar som finns i mitt liv.

Vi har hunnit med en 40+40-årsfest på Krusenbergs herrgård. Ett stort fett tack till alla som ville vara med. Ni vet vilka ni är. :-)

 

 

 

 

 

 

Efter det har det varit galet på alla fronter med jobb, barnaktiviteter och att samtidigt hinna med hus och hem. Därför var det extra skönt med en alldeles underbar stughelg. Varmt, skönt och lugnt. Vi har badat (ja, inte jag förstås), gosat, bryggat oss, bakat (verkligen jag), lekt med grannarna, klippt gräs och spelat spel. Allt i fantastiskt fint väder!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Imorgon drar Per till Malaga och lämnar mig ensam med barnen. Ovanligt faktiskt. Vi kan typ öva på att vara skilda och jag kan leka att det är min vecka. Man vet ju aldrig vad nästa 40 år har att bjuda på, så det gäller att vara beredd.

Bra eller dålig?

Jag har många gånger tänkt och trott att man måste ha en medfödd talang för något för att vara/bli bra på det. Med den inställningen kan man ju missa väldigt mycket roligt i sitt liv. Nu (när jag blivit äldre och klokare) har jag till ganska stor del omvärderat detta. Jag låter mig vara ganska dålig, försöker efter bästa förmåga att inte känna att jag och min inte alltför välutvecklade förmåga drar ner andra och så övar jag istället på att bli bättre. Låter säkert självklart för andra, men för mig har det tagit ett halvt liv att komma till denna insikt.

Jag vill ju också att barnen ska känna att de duger som de är, att huvudsaken är att man övar och för att verkligen kunna implementera detta hos dem måste man nog försöka känna detsamma om sig själv. Barn är bra.

På tal om barn så har Levi-barnet fått dille på att cykla. Eftersom han är en riktigt stor trafikfara (har mer koll på sina medcyklister än omgivningen), så cyklar vi tillsammans. Väldigt mysigt. Och man kan ju inte säga till sitt barn att man inte ids cykla eftersom det får som konsekvens att man hindrar barnet från aktivitet. Han föredrar cykeln framför iPaden och det är ju liksom stort.

 

Privat blogg

Hej!

Från och med juni kommer jag att göra bloggen privat. Det innebär att ingen kan läsa den utan mitt tillstånd. Vill du läsa den är du välkommen att mejla det till mig på: linda.bergstrand@hotmail.com så lägger jag till din e-postadress!