1 timme och 20 minuter kvar av ett helt år

På det hela taget var 2007 ett himla bra år! Det är alltid svårt med summeringar, men det bästa var förstås att vi fick Elina! Jag kan inte riktigt förstå att vi är fyra i familjen (jo, när jag ska klä på minst tre av oss märks det tydligt) men det är ju fantastiskt! Det jobbigaste med 2007 var att vi inte hade riktig semester ihop, utan bara flyttade. (Nåja, nu behöver vi ju inte flytta under hela resten av vårt liv om vi inte vill. ;-))

Idag har vi varit till Fyrishovsbadet och det var jätteroligt!! Elliot var helt uppspelt och Elina gjorde en ny bekantskap i bubbelpoolen. :-) Sen åkte vi hem och lagade oxfilémiddag med marängswiss (stavning efterlyses) och hjortron. Mmmmmmmmmm... Efter denna något mäktiga måltid gick vi ut på promenad. Lillan somnade och Elliot tände tomtebloss. Barnen somnade vid 21-tiden efter att ha tittat på fyrverkerier genom fönstret. Båda verkade lite skeptiska till allt smällande. Per fått ett städryck, jag har tränat lite och nu väntar vi bara på 2008!

Högsta växeln i

Jag är inte den som kan leva länge i ett bombnedslag, så idag dammsög jag, skurade, dammtorkade, städade toalett och sorterade tvätt som en galning. Per, Elliot och Elina var ute och lekte/sov. Så nu är hemmet bobart igen. Äntligen! Sen åkte vi till skopunkten och köpte fyra par skor och därefter till Coop forum för helghandling. Phu!! Och inte nog med det, men jag har även tränat mina 20 minuter framför en bit av "The Queen", antagligen världens mest sega film. Tänk vad man hinner med när man inte har ens en liiiten gnutta kvar att läsa av "Flickan som lekte med elden" - den i särklass minst sömnovänliga bok som finns. Jag var vaken till 1.30 för att jag inte kunde sluta until the bitter end. Och när jag väl kom till slutet så blev jag helsnuvad! Man får inte sluta med en sån cliffhanger! Fy vad fult!

Jag har kommit på att man kan presentera sig på en massa olika sätt, typ "Hej, jag heter Linda och jag cyklar alltid på högsta växeln." (Det är sant). Fast ofta smyger man ju in jobb eller familj i presentationen istället, så får folk klura ut vilken växel man cyklar på vid ett senare tillfälle. Eller aldrig.

Elliot har deklarerat att han ska gifta sig med Elina. Vi får väl se hur det blir med den saken, men finns det något som värmer ens hjärta mer än så tydliga bevis på syskonkärlek? Jag tror inte det!

Imorgon ska vi åka och bada på Fyrishovsbadet och sen ska vi äta oxfilé som vi köpt för dyra, dyra pengar. Sen ska vi hålla oss vakna till kl 24, väcka barnen och titta på fyrverkerier. Jag kan knappt tänka mig en bättre nyårsafton! Kära Gud (om du finns) tack för våra underbara barn! Jag ska ta hand om dem på bästa sätt även 2008. Consider it mitt nyårslöfte. Me like engelska mitt i svenskan. När man svamlar så här även skriftligt är det nog dags att gå och sova.

Jag hittar pynt från granen på alla möjliga konstiga ställen nu för tiden. Vad göra? :-)

Vi har trevligt i vårt bombnedslag

Huset ser bokstavligen ut som ett bombnedslag! Planen var ju att storstäda före jul och sedan bara underhållsstäda, men sen fick Per ryggskott och det verkar ju dumt att slopa julmaten för städningen så den kom lite på efterkälken... Synd, men vi har haft mycket trevligare saker för oss än att städa! Idag har vi till exempel varit till Uppsala och ätit kinamat, trängts med alla andra i mellandagsrean (resulterade mest i lite kläder till barnen) samt har Per skruvat ihop vår nya Orbitrek platinum! Jag har provat den och det är kul!! Okej, än så länge är det nog mest nyhetens behag, men det är i alla fall lättare att motionera en kvart hemma varje kväll än att komma iväg till Friskis & Svettis ens en gång i veckan. Julmust är nog inte den bästa energidrycken dock. :-)

Kolla in barnens nya fina morgonrockar! Tack för det Tomten (gammelmorfar)!

Julafton 2007

Den jättegoda julmiddagen! (Klicka för större format)
Per och Karin gosar
Familjefoto à la Karin
Elina är lite skeptisk till sin nya lekkamrat Lars
Kusinerna njuter av efterrätt!
Tre timmar efter läggdags...

God jul!

Idag har vi klätt julgranen. Samtliga i familjen var inblandade, även Elina, fast det var inte så lätt att förstå hur man gör för att kulorna inte ska trilla ner när man försöker hänga upp dem. :-)

På kvällen julfikade vi och hade riktigt mysigt, sen ville Elliot lägga sig snabbt!! Hoppas han inte vaknar kl. 4 imorgon bara. Väntan på tomten har varit låååång, men den som väntar på något gott...

God jul!!

JXG del 3

Jaha. Nu är vi tillbakaremitterade till Akademiska sjukhuset. Dr. Kapas ringde igår och sa att proverna såg bra ut (så bra de kunde se ut utan att ha Elina på fastande mage vilket förstås inte går) och att hon varit i kontakt med barnkliniken där man inte heller visste så mycket om Juvenilt Xantogranulom (JXG), men att man ville att dr. Kapas skulle återsända remissen dit. På barnkliniken ska man ha kontakt med utomlandet där någon verkar veta något. Ja, ja, jag fick som jag ville även om det tog ett tag. Elina har dessutom fått en kallelse från ögonkliniken dit vi ska i början av januari.

Per har ryggskott och jag har huvudvärk av bärande, handlande och städande. Ryggskott kommer väl aldrig lägligt, men dagarna före jul är verkligen olägligt. Per ser ut som en 90-åring och gör mycket mer än han borde. Nu är det dock godnatt. Elina sov till 9.45!!! imorse och jag hoppas verkligen att hon gör om det!

Lite nya bilder

Konstigt att fönsterna aldrig är nyputsade?
Elliot före sin klippning...
... och efter
Himlen var inte oskyldigt blå idag, däremot knallorange!
Här provar Elina sin nya outfit (för tidig julklapp från mormor/morfar)
Här har vi lilla fru katt

Förutom att ta tusen kort så hann jag med att vara ute jättelänge med barnen, färga mitt hår och klippa Per och Elliot. Med andra ord en produktiv dag!

Mamma varg har fått en kattunge

Elliot får en liten julklapp varje morgon och imorse var det kattutklädningssaker. Han jamade oavbrutet medan jag tog kort på honom. Elina såg minst sagt lite fundersam ut, men instämde i jamandet efter ett tag (maaao). :-)

I lördags klarade vi av i princip alla klappinköp på 6 timmar i Väsby centrum + barnens hus med båda barnen. En riktigt trevlig pärs! I söndags åkte jag och Elliot som hastigast till Ikea för en mindre komplettering och som den stora 3-åring han är vägrade han följa mig in och handla, utan insisterade på lekrummet. Det gick alldeles utmärkt och sällan har väl ett Ikeabesök med barn gått så fort! Elliot ville inte gå när jag var tillbaka inom en halvtimme.

Jag har kommit in i någon slags julpsykos tror jag (i positiv bemärkelse). Jag är på superbra humör hela tiden, spelar julmusik dagarna i ända, är hypereffektiv (jag och Elliot har bara de senaste dagarna hunnit med både lussebullar och julgodis + att jag och Per städar som dårar) och ändå lugn. Nä, nu ska jag gå och avsmaka min kycklinggryta (morgondagens middag) och sen sova!

Min och Pers gemensamma julklapp blev för övrigt ingen Wii, utan en Orbitrek Platinum. Tack snälla mamma för bidraget! Visst är den fin! (Bilden hämtad från www.tvshop.com)

Sax sax sasser

Elina har sovit som en stock inatt ända till kl. 9.30 (uppehåll för två amningar, men ändå)!! Elliot sov i sin säng (uppe och pinkade en gång), men på det hela taget är det nog den bästa natten på väldigt länge. Min goda nattsömn ledde i sin tur till att jag hade en hel sammanhängade (men väldigt underlig) dröm. Den var så här:

Allt vatten som inte fanns i någon ledning (typ vatten man spiller) blev till ett slags konstiga mördarhajar som utplånade stora delar av mänskligheten. Jag och Per var dock snabba på att upptäcka vad som höll på att ske och lyckades hitta en antik helikopter byggd i trä (!) som vi flydde i. När jorden nästan var öde fanns det dock några få människor kvar som var immuna mot mördarhajarna (väldigt logisk dröm) och vår uppgift blev att sammanföra alla kvarlevande och planera en motattack. Alla lagar upphörde att gälla och den nya världsordningen hette "sax sax sasser" (fortsatt logiskt hör jag när jag skriver detta) och det var någon slags förhandling som man genomförde över en gryta mat. Hm.

I förrgår var vi på luciafirande i Knivsta centrum. Mysigt men kallt. Igår åkte jag till mitt nya jobb vid 17-tiden och fick titta på lokalen och hälsa på folk och därifrån vidare till en fest som på det hela taget var väldigt trevlig. Vad mer nytt...? Elina kan säga Elliot (Ello) och hon har sagt Elina (Ina)!! Hon har också fått en tredje tand. Och jag har vunnit en tävling! Jag mejlade in ett svar på en fråga om Måns Zelmerlöv och vann en fin blank tunika från MQ samt ett idolkort med Agnes och Måns autografer! Elliot leker och leker med sin nya bästis Nellie. Vi träffas nästan varje dag och har jätteroligt ihop! Kul!!

Äntligen har jag tagit kort på Elliot och Elinas nya lekrum och sovrum. Se bildbevis ovan!

Jag har handtag

Jag har handtag längst ner på magen. Väldigt praktiskt om man behöver räddas och räddaren inte har något bättre att hålla i, annars ser jag just inga fördelar. Vikten är som innan jag fick barn, men inte kroppen. Egentligen gillar jag mina handtag, men jag arbetar på att få dem att försvinna. Synd att det tar så lång tid bara. Tålamod är något jag verkligen saknar praktiskt taget varje dag.

Elliot sov i sin säng hela natten!! Han vaknade en gång och ropade på mig. Jag frågade om han ville komma in till oss, men han ville inte. Istället la jag mig hos honom tills han somnade om (ca 2 sekunder) och sen kom han inte insläntrande förrän närmare 7, glad som en lärka! Som tur är har man ju två barn nu för tiden och Elina ser effektivt till så att jag inte sover allt för bra. Man får ju inte bli bekväm. :-)

Idag har Elliot haft sin kompis Nova här och jag har haft min kompis Cajsa här (Novas mamma) och Elina har haft sin kompis Tindra här (Novas lillasyster) och det var jättetrevligt, men Elliot och Nova grälade och tjurade oavbrutet så till den milda grad att jag blev halvt tokig. Efter ett tag lugnade dom sig, men båda (alla fyra skulle jag nog säga) var helt slut. Elina var väldigt förtjust i sin bekant i alla fall och där var det bara glada miner. Hon var dock också utmattad av besöket och somnade så gott i pappas famn mitt under tevespelande. :-) Bildbevis kommer så snart kameran är uppladdad igen...

Halleluja!

Halleljua! Båda barnen sover i sitt nya sovrum!! Hela familjen har ägnat dagen åt att inreda ett lekrum (stora rummet) med myshörna, bilhörna och kök/pysselhörna samt ett sovrum. Det var jätteroligt, men nu är jag helt utmattad. Det här var en impulshandling och då slog det mig att man kan på en enda sekund bestämma sig för att ändra hela sitt liv. Jag menar inte att lekrummet och sovrummet på något sätt är en sådan ändring, men jag kunde ju lika gärna ha bestämt mig för att skilja mig och flytta till Jokkmokk. Eller nåt. Vilken makt man har.

En vanlig konversation mellan mig och Elliot nu för tiden lyder som följer: "Mamma, jag vill ha rån och smör." "Det finns inga rån." "Varför finns det inga rån?" "Det var slut på affären när jag var dit." "Varför var det slut på affären när du var dit?" "Dom kanske hade glömt att köpa hem rån." "Varför hade dom glömt att köpa hem rån." "Det vet jag inte, Elliot." "Varför vet du inte det, mamma varg?"

Man kan verkligen bli galen för mindre!

Hellre bulgur än julgodis

Avvänjningen har varit hård och abstinensen nästan olidlig, men nu börjar det bli bättre. Jag talar naturligtvis om godis-pakten som ändå går över förväntan. Med tanke på att jag har bullat i mig en hel del annat så här i början så har jag ändå gått ner ett kilo redan. Tillsammans med unge herr Bergstrand har jag däremot gjort julgodis som ska frysas in och sparas till jul. Vi har gjort Mozartkulor och mandelmassegubbar med choklad. Mmmm...

Min bebis kan säga hejdå!! (Ett tecken på att hon inte är bebis så länge till? Näää...?) "Hej-gååå" sa Elina häromdagen på skötbordet till min stora förtjusning och förvåning! Nästan 10 månader och har redan ett litet ordförråd! Min fina, duktiga gullgumma! Hon har smakat glass för första gången och hon rös för varje tugga (förmodligen för kallt för hennes smak), men kunde ändå inte få nog. :-D

Dagens Elliot-citat: "Jag äter hellre bulgur än julgodis!" Detta efter att för första gången provat bulgur. Tilläggas ska att det inte var riktigt med sanningen överensstämmande. Igår lurade han mig också för första gången. Han ropade att han (äntligen) bajsat! (Det kan ta flera timmar innan det väl händer något från att han annonserar att det behövs.) Jag svarade att det var bra och fick till svar "I kalsongerna..." Jag blev helt chockad då detta inte hänt på många månader nu. Och så sitter han på pottan och skrattar...!! Inte hade det kommit något i kalsongerna. Jag kunde inte annat än att börja skratta jag med.

Börja aldrig läsa Stieg Larssons "Män som hatar kvinnor"! Det är helt förödande för nattsömnen (som redan innan var lite så där), för det går bara inte att sluta! Den är såååå spännnande!!!

JXG del 2

Idag har vi varit med Elina till Gottsunda barnspecialistmottagning till dr. Kapas. Hon hade, precis som vi, aldrig tidigare hört talas om sjukdomen juvenilt xantogranulom (JXG). Läkaren var väldigt trevlig och förtroendeingivande, men jag vill ha någon som är mycket mer specialist än jag. :-(

När vi var med Elina till hudkliniken skrev läkaren där en remiss till barnkliniken på Akademiska sjukhuset (AKA), men när vi fick kallelsen var det till ovanstående mottagning. Jag ringde och ifrågasatte detta, men fick till svar att man slussar ut så mycket som möjligt till mindre enheter. Visst. Jag kan förstå det, men i det här fallet ska dr. Kapas ringa till AKA och konsultera barnkliniken och då undrar jag varför inte vi föräldrar lika gärna kan få konsultera barnkliniken på direkten så slipper vi få andrahandsinformation?

Lite klokare blev vi i alla fall. Vi fick se en bild på JXG i en bok och därav vet vi att Elina inte har multipla "prickar", utan bara enskilda. Detta har viss betydelse för sannolikheten att få prickar i ögonen vilken ökar för barn under 2 år med multipla prickar. Fast risken är ju inte särskilt stor ändå, då bara 0,5 procent av alla med sjukdomen får prickar i ögonen. Dr. Kapas sa att JXG är en godartad hudsjukdom som vanligtvis självläker inom några år. Hon frågade frågor om Elina och lyssnade på hennes lungor samt klämde lite på magen, till Elinas förtjusning. :-) Elina ska få lämna ett blodprov som visar om fettmängden är högre än normalt i vissa organ, vilket var högst osannolikt. Elina ska också remitteras till ögonkliniken för kontinuerlig uppföljning, vilket är bra då man inte vet vad man ska titta efter själv. Hon har världens vackraste ögon så jag hoppas verkligen att prickarna håller sig därifrån.

Nu håller jag på att laga en köttgryta och sen kanske jag kan övertala min man att se lite DH med mig...

Senaste nytt från mamma varg

Jag vet att jag har varit en dålig bloggare på sistone, men det är bara för att jag har varit så otroligt trött. Elina har sovit som en nyfödd och således jag med. Nu är det lite bättre, men det tar sin tid att bli kvitt den värsta sömnbristen.

Det har i alla fall hänt en massa. Vi har hunnit baka pepparkakor två gånger och till och med julpyntat. I lördags var jag borta i hela fyra timmar alldeles själv (ja, men kors i taket och alldeles själv var absolut inte sant för jag var i ett centrum med ca tre miljoner andra människor, men utan egna barn åtminstone) och handlade. Jag handlade ett par jeans (och slängde mamma-jeansen för gott), en klänning, lite grejor till barnen, någon julklapp och några julstjärnor. På minussidan är att nu är pengarna slut. :-( Jag tror (och hoppas verkligen att det är så) att jag inte fått någon föräldrapenning den här månaden eftersom jag var sjuk någon dag mitt i november och då stoppas den väl..? Nu, efter många om och men har vi i alla fall fyllt i alla blanketter och skickat iväg, så nu får vi hoppas att det kommer mer pengar, för annars blir det en tråkig jul. Hur kan det bli så byråkratiskt bara för att man är förkyld? Det är extra byråkratiskt för mig som är anställd på försäkringskassan som måste ha ett pappersärende och inte ett ärende i ÄHS (försäkringskassans datasystem (ÄrendeHanteringsSystem)). Borde det inte vara enklare att vara kund på försäkringskassan om man jobbar där? Det känns typ som om man jobbar på systembolaget och alltid måste visa legitimation där eller nåt.

Idag har Elliot varit hos farmor hela dagen på egen begäran. :-) Jag har alltså varit enbarnsförälder i några timmar och det var supermysigt! Elina är en riktig gull-fia och vi har haft en slappardag. Det hällregnade så vi har mestadels legat inne på golvet. Elina är så rolig, för när hon blir lite trött lägger hon sig helt sonika med kinden på golvet och vilar lite. Elina sov 2,5 timmar på dagen och jag låg bredvid och läste lite och sov lite jag med. Mmmmm...

Elliots senaste är att han har börjat fråga varför. Cirka 100 gånger om dagen (jag tror inte ens det är en överdrift). Det har hållit på i kanske en vecka och jag är redan less. Nya standardfrasen är "Varför det mamma varg?". Man kan ju inte bli arg när han är så där gullig heller. Det är väl bara att svara. Sista frågan för kvällen var varför jag inte vet exakt hur många julsånger det finns. Han har nämligen fått julsångsdille och sjunger gärna, ofta och högt "Räven raskar över isen". :-D

Ännu en dag

Imorse när vi vaknade var det minus 10 grader och sol. Jag bylsade på mig och barnen en massa ytterkläder och skickade ut oss i kylan. Vi hade bokat dejt med Elliots favorittjej Nellie och dom hade hejdlöst roligt! De åkte bob, klättrade på "berget", åkte rutschkana och rullade runt i snön i en och en halv timme!! Ändå var Elliot inte nöjd och hade nog gärna stannat ute en stund till. Elina däremot var helt nöjd och somnade gott i vagnen på hemvägen. Jag och Elliot hann äta lunch i lugn och ro innan fröken fräkensson behagade vakna. :-)

Vi hann inte mer än äta klart så ringde bvc-tanten och frågade om hon fick komma på hembesök idag istället för nästa vecka och det fick hon såklart. Jag snabbstädade lite och sen genomgick Elina 9 månader gammal en 10-månaderkontroll. U.a. såklart. Det enda jag inte visste om hon kunde var att klappa händerna, men nu vet jag att hon kan. :-)

Efter denna något intensiva förmiddag så segade eftermiddagen sig verkligen fram. Detta kan nog bero på att jag lider stor sömnbrist så här i förkylningstider (Elina sover sämre än när hon var nyfödd samt att vi precis införskaffat säsong 2 av Desperate housewives = dålig ekvation). Nu är Per och inhandlar vår något sena middag på Alsike krog som vi avser att avnjuta till Grey´s anatomy. Sen är det sussa mjuka kudden som gäller. Pronto.

Gapa stort

Barnen passade på att ta sovmorgon (7.30 heter sovmorgon för oss småbarnsföräldrar) den enda morgonen vi hade en tid att passa (imorse alltså), så vi fick stressa för att hinna iväg till tandläkaren (som egentligen var en tandsköterska) med Elliot. Han var lite svårflörtad, men gapade efter lite övertalning. Tänderna såg fina ut, men tandsköterskan förfasade sig över att Elliot både får lördagsgodis (EN liten ask) och saft ibland!! Jag tror inte att hon riktigt lever i samma samhälle som oss andra. Elliot är den i samma ålder som var sist på att börja med godis av alla vi känner, men på tandsköterskan lät det som om han var den enda 3-åringen som får sötsaker över huvud taget. Sedan glömde Elliot helikoptern Harold i väntrummet när vi gick till bilen, så vi fick krångla ut hela familjen från bilen igen och ta hissen upp och där låg han fortfarande! Elliot utbrast: "Vad roligt att jag glömde helikoptern Harold, mamma!" Tänk, den som ändå fick ha en 3-årings entusiasm! Tur, tur att jag har mina fina gulliga positiva ungar som lyfter mig ur vardagsmisären! Jag älskar er!!!

En godispakt

Jag och Emma har gjort en anti-ätar-godis-mm-pakt. :-) Den går ut på att vi inte får äta godis alls (STOR uppoffring!!!!), bara en sorts fika när man har någon att fika med (snart lär väl samtliga bekanta bli inbjudna) och inga chips, bara popcorn, på helgen. Uppehåll för pakten mellan 23 december - 2 januari. Pakten upphör när vågen står på minus 10 kg. Minst. Dryga böter (1000 kr) för den som bryter pakten. Och tro mig, jag ska inte göra som mamma och tjuväta (i hennes fall tjuvröka).

Wiii!

Äntligen hemma! Det är ju alltid roligt att vara borta, men å så skönt det är att komma hem igen!!! Tack snälla mamma och Tony för all mat, omtanke och omsorg under en vecka! Tack snälla Linda och Ralf för att vi får komma och våldgästa er (ja, det är så det känns när man kommer själv med två barn till ett klanderfritt hem) mitt under en hektisk fredag! Det enda jobbiga med att vara hos er är att man blir så otroligt prylgalen. :-) Det tog cirka 5 sekunder att övertyga Per om att den rätta julklappen till oss båda från oss båda är ett Nintendo Wii. Hi-hi! Jag har dessutom bestämt att om vi får vinterkräksjukan (ja, jag är nog en obotlig fobiker) så får vi också välja ett superroligt spel som plåster på såren. Hjälp till självhjälp kan man kanske kalla det...?

Jag orkar knappt vara upprörd över att Daniel åkte ut ur Idol. Jag gav liksom upp då Christoffer åkte ut. Hur orkar juryn vara så upprörd över att Andreas får vara kvar? Det är ju dom som är ansvariga för att han är med i Idol över huvud taget. Som man bäddar får man ligga. ;-) På tal om bädda så har Per nystädat och nybäddat och det är bara att krypa ner... Mmmm... Hem ljuva hem....

3-årskalas, 30-årskalas och 50-årskalas

2007 är året som i mitt liv är det då alla fyller år hela tiden och oftast jämnt dessutom. Förra helgen fick vi 3-årskalas nr 2 avklarat och det var jätteroligt! Alla inbjudna kunde inte komma och det var nog bra (så här i efterhand) för det var alldeles proppfullt av glada och kalasiga barn med föräldrar och syskon! En Bamse-tårta tillverkades och fika dukades fram för minst dubbelt så många människor och Elliot fick en massa fina paket! Elina låg på golvet mitt i smeten bland barn, paket, godis och tårtsmulor och njöt. :-)

Efter kalaset fick barnen förkylningar som brev på posten. Elliot har haft sitt första kruppanfall, vilket inte var roligt. Elliot hostade slem som varken åkte upp eller ner och fick panik när han inte kunde andas som vanligt. Jag kände mig ändå ganska lugn och virade in Elliot i en filt och öppnade balkongdörren och då gick anfallet bort efter en stund. Sen gick Elliot och Per på nattpromenad (Elliot nedbäddad i vagnen naturligtvis) i en halvtimme enligt inrådan från sjukvårdupplysningen och med en Molipect-kur har han inte behövt ha något fler anfall som tur är. Elina har haft diarrée som inte gått över på mer än en vecka, men nu verkar det vara på bättringsvägen. Nu är hon dock superförkyld! Det är inte lätt i småbarnsfamiljer i virustider!!

I förrgår åkte vi (alla sjukdomar till trots) till Piteå för att fira mammas 50-årsdag. Det nya urusla systemet att man inte får ta med sig barnmat på flyget (på grund av att det är mer än 100 ml halvflytande och såldedes ett presumtivt sprängämne)och en försening gjorde att Elina inte fick någon middag förrän supersent! Det är ju gräsligt! Vad ska man göra om flyget är ännu mer försenat undrar jag? Nåja, igår firade vi i alla fall mamma och det var jättetrevligt! Anna hade lagat jättegod och jättefin mat och mamma hade också lagat en massa mat och Gunhild kom med fika, så vi har inte behövt svälta. Sen åkte vi direkt från 50-årsfest med buffé till Catarinas 30-årsfest med buffé. Phu! Elina var dock inte så solskensglad med sin dunderförkylning som precis var på väg att bryta ut, så vi kunde inte stanna så länge.

Idag är det dagen efter. Man behöver inte ha konsumerat en massa alkohol för att känna sig lite bakis. Man behöver bara ha varit uppe mitt i natten med hostiga barn, som sen inte har vett att sova till kl. 11. Dock sov Elliot säkert till 7.30 och Elina till 8.30, så jag har det ju inte så dåligt i alla fall.

Svenska folket är emot mig

Hur kan "svenska folket" göra så här mot mig? Ni som röstade - har ni överhuvud taget sett Idol? Mattias gjorde ju sitt bästa framträdande ever, men jag var helt säker på att det var han som skulle åka ut, för man kan ju inte skicka iväg den som är bäst även om han hade en dålig-hals-dag. Jag kommer nog aldrig över detta tyvärr. Christoffer - kom tillbaka! Clabbe - kom aldrig mer tillbaka!

Grisen är fortfarande full

Idag är jag arg. Jag vet inte riktigt varför, men man kan ju alltid hitta saker att vara arg på. Till exempel tycker jag att det är skit att bilen inte gick igenom besiktningen (felriktade stråkastare och då det är xenonljus, vilket man ju måste ha enligt Per fast jag inte ser någon skillnad, blir det en dyr historia enligt verkstan). Jag längtar efter Volvon-som-det-aldrig-nästan-var-fel-på-och-som-nästan-var-avbetald-till-skillnad-från-Toyotan. Jag är också arg på att Per inte får tummen ur och fyller på spolarvätska (är hemmet mitt ansvar kan väl bilen vara hans när vi båda använder vardera stället till 90% jämfört med den andra?). Sen är jag arg på att jag själv måste få tummen ur och städa huset inför kalas 2. Och så är jag arg på farmorn som varnar för alla sjukdomar i hela världen som man kan tänkas få. "Tänk om något barn är lite förkylt som kommer på kalas nu när ni ska åka till Piteå." Ja, tänk. Ska man ha förkylningsvarnare installerad kanske? Ska vi ställa in kalaset? Stoppa tillbaka Elliot i magen och pluppa ut honom i juni istället? Andra bra förslag?

Å, det är verkligen ingen idé att vara arg. Har man inte ens någon bra anledning så verkar det ju nästan som slöseri med tid till och med. Hur kan jag då inte kontrollera ilskan? Gå i terapi? Bli (ännu) vuxnare? Hur? När?

Tur man har gosiga barn, för då måste man ju åtminstone låtsas vara glad och till slut smittar dom av sig och så inflikar sig några stunder av lycka ändå. Elina har diarée och ont i sin röda, röda rumpa men hon lyckas vara glad ändå. Man kanske bara har ett visst mått av gladhet per familj och den är väldigt ojämnt fördelad i vår? Elina är jätterolig just nu! Hon pratar och pratar (titta, det där?, mamma, pappa, hej, ei = elliot, ta = tack) och övar sig konstant på att stå och klättra och vinka. Tänk om man hade samma energi och uthållighet som ett barn. Helt målinriktad övar hon sig på samma saker typ 1000 gånger om dagen och tycker det är roligt!

Idag tömde vi spargrisarna och åkte till banken. Den var tyvärr stängd, så jag fick gå med en jättetung handväska till Ica Kniven. Jag och Elliot köpte godis till fiskdammen som vi ska anordna på lördag. I övrigt har jag ingen plan. Jag har lust att lägga ner samtliga planer och överlåta åt någon annan att planera. Mitt nya motto ska bli: Bättre att blogga än att städa.

Smutskastning of politiken

Jag läser följande på Aftonbladets hemsida: "Nära hälften av regeringens statssekreterare har köpt svarta tjänster. Av moderaternas statssekreterrare har 10 av 15 fuskat." Sen följer följande skriftliga uttalande av Mona Sahlin: ”De nya allvarliga uppgifterna om de moderata statssekreterarna gör att man måste ställa frågan, är det en kultur inom moderaterna vi bevittnar, ett beteende inom en samhällsgrupp som ogillar skatter och därför tar sig friheter att bryta mot reglerna?"

Jag tror inte att motsvarande siffra skulle återfinnas i en vänsterregering, men det tror jag inte tyder på högre moral utan snarare sämre ekonomi. Har man inte råd med städerska/hantverkare/barnsköterska så betalar man varken vitt eller svart. Har man råd, så är det alldeles för enkelt att hitta svart arbetskraft. Jag är less på alla försök till smutkastning mellan höger och vänster. Det är väl bara att konstatera att det inte finns någon som är felfri, inte ens Mona Sahlin. ;-) För att anknyta till bibeln (jag hade ju påhälsning av Jehovas vittnen idag till lunch) så skulle jag vilja se vem som är villig att kasta första stenen. Är det här verkligen vad vi vill lära våra barn; roffa åt dig så mycket du kan och så fort tillfälle erbjuds så försök smutskasta din motståndare? Förkastligt.

En helt annan sak jag undrar över är vad som är poängen med alla varumärken som använder sig av "of" eller liknande preposition, typ "Himla of Sweden", "MQ - big fan of varumärken" osv.? Jag begriper ingenting i alla fall. Njut av en bild på barnen. Jag presenterar: Ungar of Linda och Per.

Ett råd på vägen (obs! ett gnällinlägg)

Om kommunen vill att jag ska sopsortera så har jag ett väldigt konkret råd till den: Töm sopsorteringskärlen lite oftare!! Jag vill gärna vara åtminstone lite miljömedveten (har för övrigt bara det att välja på och att potträna Elina och det verkar ju väldigt mycket jobbigare), men kommunen underlättar verkligen inte detta. Det är alltid fullt i pappersförpackningslådan och det gäller för övrigt Upplands Väsby kommun också (nu när jag ändå är i kängutdelningstagen). Här i Knivsta får man dessutom vara rädd att bli överfallen, då sopsorteringskärlen ligger lite avsides och utan belysning.

Jag måste också tjata om den här jäkla fobin jag har igen. Alltså vinterkräksjukefobin. Nu har den satt igång på allvar. Fobin alltså, hur det är med själva kräksjukan vet jag egenligen inte, fast jag har läst på facebook att några har magsjuka (borde för övrigt vara förbjudet att upplysa om sådant!). Jag har lust att isolera hela familjen fram till i vår, men förnuftet säger ju att detta inte är möjligt. Var kommer fobier ifrån och hur botar man dem? Jag vill ha konkreta tips omedelbums! Fast är det egentligen en fobi? Det är ju inget kul med vinterkräksjuka (det tycker väl ändå ingen?) och ska man inte skydda sig efter bästa förmåga (typ sprita av sina barn med jämna mellanrum och ha handskar och munskydd på affären och aldrig aldrig gå på offentliga toaletter mellan oktober och maj)? I alla fall var livet lättare när jag inte hade denna...rädsla (fobi eller inte fobi?) och jag vill ha tillbaka den känslan NU!! Jag kommer ihåg att jag och Elliot var på öppna förskolan när han var cirka ett år. Då kräktes en flicka där och jag tog hand om flickans lillebror medan mamman tog hand om flickan! Galna människa (jag alltså)! Min reaktion idag hade varit att ta mina barn under vardera armen och åka hem och dricka c-vitamin och duscha eller dylikt. Och aldrig återvända till öppna förskolan (vilken vi självklart inte går till nu i vinterkräksjuketider). Pust. Tips? Tips någon? Någon enda? Det enda positiva jag kan komma på med detta är att vi äter mycket mera fisk än tidigare (omega3 och sånt tjafs kan ju hjälpa) och att jag proppar i barnen frukt (c-vitamin är väl bra mot allt?). Varför finns vinterkräksjuka bara på vintern förresten?

Sedan en lista till blivande föräldrar. Detta är vad ni har att vänta er (förutom det man förstår själv, typ gränslös och villkorslös kärlek, vaknätter och ont i bröstvårtorna):
* Alla sjukdomar x 10.
* Hade man mycket att planera för tidigare, tänk även detta x 10.
* Packning när man reser x 10, ökar dessutom vid flera barn fast man inte tror att det är möjligt.
* Man gör allt på konstiga tider, typ storhandlar kl. 21.
* Plötsligt är fritid att storhandla eller bara gå ut med soporna.
* Det man gjorde ihop med sin partner gör man själv helt plötsligt.
* Hushållspapper. Innan förstod man inte varför det fanns, nu kan man inte begripa hur man skulle överleva utan.
* Vardagslyx är en dusch själv i fem minuter.

3 år - Ajv lavv jo!

Idag fyller mormor 70 år! Det är ofattbart. Grattis ändå! Hon har fått en cykel från oss släktingar. Det var hon verkligen värd.

Idag fyller Elliot 3 år! Det är nästan ännu ofattbarare. Vi hade släktingkalaset igår och vad Elliot vet var det hans födelsedag. På morgonen fick han paket på sängen (jag trodde att han skulle vakna kl. 4, men han sov ända till 7.30) och han var så exalterad att han darrade. Av familjen fick han en tåget Tomas-film och ett kök med alla lyxigheter (spis, micro, tvättmaskin, klocka, pappershållare, strykbräda) och av mamma och Tony ett Dora-badset. Detta innebar att vi var tvugna att bada det första vi gjorde efter frukosten. :-) Elliot fick välja lunch och varför inte vara pappa upp i dagen? Han valde således pytt i panna. Sen lagade jag mat som vi bjöd gästerna på förutom allt fika. Vi har ju bakat i flera veckor nu, jag och Elliot, och han börjar bli riktigt duktig på att måtta upp mjöl och knäcka ägg. :-) Jag dekorerade min allra första hembakta tårta (som teoretiskt sett naturligtvis var Elliots) enligt önskemål med tåget Tomas efter bästa förmåga. Farmor och farfar kom med en JÄTTEstor tåget Tomas-tågbana (som Per och Elliot har byggt ihop idag till Pers stora förtjusning) och kläder. Farfar, Eva, Lars och Karin kom med roboten Toby och en kassaapparat (jisses vad vi har lekt affär idag!!) och Lillemor, Johan och Agnes kom med bilar och ytterligare en tåget Tomas-film.

När jag la Elliot igår kväll frågade jag vilken som var hans bästa födelsedagspresent och då fick jag till svar att alla presenter var den bästa. Älsklingsgubbe!

Första snön!

Elliot upptäckte den först. "Kolla det är hnö!(Tänk mycket stora bokstäver.)" Och det var det. Han var helt exalterad! Det ändrade planerna för dagen och vi fick klä på oss direkt efter frukost för att gå ut och göra en snögubbe. Sen bar det iväg till Vidars dop där jag lyckades sjunga så att jag själv blev nöjd. (Jag var ju så illa tvungen för att kompensera för Ellens dop där jag grät mig genom sången, men jag skyller på att jag var full av hormoner för Elliot var bara 7 veckor gammal och sången var ju egentligen hans + att Emma grät så det skvalade, vilket hon i och för sig gjorde även denna gång - oj, vilken utläggning det blev. Igen.) Nåja. Vidar blev döpt enligt konstens alla regler och Elliot härjade fritt på "efterfesten". Han var lite svartsjuk för att Ellen helst ville vara med Hugo (det ska börjas i tid) vilket resulterade i diverse dispyter. Något utmattade landade vi hemma igen vid 16.30-tiden och Elliot var helt uppriven hela resten av dagen. Vi la trötta barnen vid 19 och nu börjar jobbet som skulle ha gjorts istället för snögubbar, dvs tårt- och pajbak. Det är bäst att snabba sig nu så man kommer i säng någon gång, för eftersom Elliot vet om att han kommer att få paket när han vaknar så lär väl morgondagen börja vid 4-snåret eller så.

Lite om mycket

Alltså Idol. Man kan varken leva med eller utan programmet. Nu är Amanda äntligen "tillbaka" och bra igen!! Hurra! Inte en dag försent. Till och med Marie Picasso var ju strålande duktig och förtjänade sina lovord den här gången. Uselt arrangerad låt fick kritiken att den var bra arrangerad (One more time). Christoffer var ju superbra som vanligt och Mattias var inte bra vilket var ovanligt. Andreas har (som vanligt) inte riktigt täckning för sin coola röst. Så - nu har jag fått det ur mig. :-)

Det måste ju ändå vara lättare att vara kille (och då menar jag inte i Idol utan i största allmänhet). Inte bara det att det är lättare att kissa ute (och för att inte tala om allmänna toaletter!), men också för att det verkar vara lite mer okomplicerat. Säger man en sak så menar man det nog om man är kille, och oftast verkar man inte behöva säga så mycket (vore ju trevligt som omväxling).

På tal om facebook så är det ju helt beroendeframkallande. Det roligaste tycker jag är att läsa folks status. Det är jätteroligt att veta vad folk har för sig precis nu och inse att man har helt skilda liv. Jag gillar verkligen mitt liv. Först kan man inte förstå hur det skulle vara att ha barn, sen går det inte att komma ihåg hur det var innan man hade barn. Det var väl också bra, men det går ju inte att jämföra med det här. Barnen är ju livet. Dessutom tycker jag att det är fränt att jag personligen (ja, jag vet att vi är två om saken) har påbörjat en liten klan.

Elliot har börjat sjunga med toner! Jag kan verkligen se honom framför mig på Idolscenen när han dedikerar sin första sång till mig, mamma som inspirerat så mycket med sitt pianohamrande. Eller...? I alla fall är det superfint (Sjörövarfabbe, Meckarmicke och Pippi Långstrump är klara favoriter) och det går rakt in i hjärtat på mig!

Idag är första dagen på mitt nya liv! Eller kanske imorgon... Eller....

Nu måste jag verkligen börja träna! Hur kan det vara så att när jag ser mig i spegeln tycker jag ändå att kroppen ser rätt okej ut (för att ha fött två barn inom 3 år alltså), men när jag ser kort på mig själv kan jag inte riktigt förstå att det är jag? Egentligen är det ju lite tur att det är så, men nu är det liksom dags att ta tag i mitt liv och inte bara vara orörlig och fikasugen!! Jag ska bara vänta tills Elliots två 3-årskalas och mammas 50-årsfest är avklarade...

Elliot är hos farmor idag. Han åkte med Per för en timme sen och Elina sover och då slår det mig; hur kunde jag en enda gång tycka att det var jobbigt att ha ett barn? Det är ju rena semestern!

Färggrannad!

Jag försökte vara pedagogisk idag och förklara för Elliot att jag skulle färga håret brunt. Han tyckte dock att jag skulle ta grönt istället. När jag kom hem bad han att jag skulle förklara hur man gör när man färggrannar håret. :-) Det var bara Elina som tyckte att den nya hårfärgen var konstig, fast hon verkar gilla mig ändå.

Jag och Per har varit ute och ätit!! Halleluja och kors i taket! Jag vill varmt rekommendera stället vi åt på för det var det godaste jag någonsin ätit på restaurang! Tyvärr kommer jag inte ihåg vad restaurangen hette, men den låg på Väderkvarnsgatan i Uppsala och det var inte den grekiska. Man fick välja kött och storlek på biten (jag tog 200 g renytter(eller inner kanske?)filé), sås (jag tog kantarellsås och det gjorde hela maträtten) samt potatis (klyft). Mmmmm....

Men jag blev inte piggare, utan avser att gå och lägga mig å det snaraste.

Deja vù

Första månaden med en bebis måste väl vara lite jobbig för alla? Man är orolig för bebisen känns ju så skör och man har ont när man ammar och ont efter förlossningen + alla 1000 bvc-kontroller man ska på.

Efter första månaden flyter allt på ganska bra, men så kommer man då till 8-månadersåldern (ja, vi är där nu)... Det är som att jag förträngt hur det var med Elliot, men så idag fick jag en riktig deja vù. Elina 8 månader kryper runt och undersöker allt (mun-vägen naturligtvis) - dammkorn (jag dammsuger en gång om dan, men det räcker inte), grus, gammalt ris samt Elliots tre miljoner bilar (ja, jag har köpt dem själv). Hon klättrar på allt som går att klättra på (även vasen i hallen) och inte värst stabilt heller så man måste ha koll hela tiden, även när man är på toaletten med Elliot. Elina är dessutom superkräsen med maten. Hon gillar tre sorters barnmatsburkar, men vill helst ha hemlagat (kokt köttfärs, pasta och gurka skuret i småsmåsmå bitar) som hon ska äta själv (nåde den som försöker mata = jag) och hon äter i 45 minuter! Kan låta som en normallång måltid hemma hos somliga, men det är inte populärt hos Elliot som äter klart på 10 minuter. Hela dagen är som en enda lång måltid med för- och efterarbete känns det som ibland. Nåja, 8-månadersåldern är ju en förhållandevis rolig period också (och förhållandevis kort).

Äntligen! Rätt gardiner på rätt plats! Det var mycket jobb för lite ull, men fint blev det.

Nej, nu ska jag leta i gömmorna efter något gott (väldigt frestande att fika upp lite 3-årskalasfika...) till Grey´s anatomy. Jag avslutar med det sista Elliot sa innan han somnade: "Jag vill hova på din arm mamma. Hicka hit den."

Suck

Man kan ju tycka att om man åker till Stockholm bara för att köpa gardiner, så vore det vettigt att titta på gardinerna innan man betalar och tar hem dem. Ja, det är sant. Per kom hem med fel gardiner. Efter att jag ringt 14 Hemtex. Det enda positiva med det hela är att rätt sort fanns på Hemtex i Upplands Väsby (enligt hörsägen, för med Per kan man ju uppenbarligen aldrig vara helt säker).

JXG

Elina har en sjukdom som heter juvenilt xantogranulom (JXG) fick vi veta igår. Man ser en av prickarna i pannan på bilden. Förutom den i pannan kanske hon har 15 till, främst på huvudet och överkroppen. Överläkaren på hudkliniken kände inte till något annat fall av den här sjukdomen, så den är ganska ovanlig. JXG är oftast ofarligt och prickarna på huden försvinner av sig själv inom 5 års tid. Man kan ha prickar inne i organen, men det ska inte heller vara farligt. Det som kan vara farligt är om man får detta i ögat/ögonen, men det är ovanligt (0,5% får det). Hela kvällen igår satt jag och läste om JXG på nätet (http://www.emedicine.com/oph/topic588.htm), men på grund av min dåliga fackengelska blev jag inte så värst mycket klokare. Jag som trodde att hon hade ungdomsfinnar... Stackars alla föräldrar som får veta att deras barn har något mycket värre! Det måste vara helt overkligt.

Gardinjakt

Idag har jag jagat gardiner. Bokstavligen. Jag har ringt till 14 (!) olika Hemtex för att hitta ett likadant par panelgardiner som jag redan har i vardagsrummet (se bilden). Uppenbarligen finns det fler än jag som tycker att de är fina för de är slut nästan överallt. Servicen på olika Hemtex är minst sagt lite varierande, men de allra flesta jag pratade med var trevliga och hjälpsamma. Särskilt hjälpsam var hon på Hemtex i Täby som tog fram namn och artikelnummer (Dahlia big dot 123 109 200 för den som undrar). Sen gick allt mycket lättare. Gardinerna finns kvar (och undanlagda!!!) på Hemtex på Hornsgatan i Stockholm. Hurra! Inte hurra att åka dit och köpa dem kanske, men det är det värt.

Jag har väntat på att min lillasyster ska uppdatera sin blogg (http://yuugizen.blogg.se) och nu är det gjort. Jag skrattade så att jag grät!

Sony Ericsson S500i...

... ja, så heter min nya telefon! Jippi! Nu kanske jag kan ringa hemifrån (vi i urskogen har inte så höga förväntningar...)! Med Telia går det just nu i alla fall (och det bådar gott för det gick inte med Telia med min gamla telefon), men jag har bytt till Tele2 eftersom erbjudandet var mycket bättre. Så det blir spännande den 5 november kl 3 på natten, vilket är den exakta tidpunkten då abonnemanget byts ut. Den här gången har jag i alla fall ansträngt mig och behållit mitt gamla mobilnummer. Very praktiskt för alla inblandade.

Jag hade tre krav på en ny mobil; den skulle vara fin (annars skulle jag sakna min gamla för mycket), hyfsat billig och med en bättre kamera än på min gamla. Sen är jag inte kräsen på märke eller annat tjafs, då jag bara vill kunna ringa och fota. Jag har letat sedan i juli utan större framgång. Tidsbrist och bristande tålamod har varit två bidragande faktorer till att mitt letande inte har gått så bra, men också dålig information!! På affärerna är det ju stört omöjligt att kunna hitta någon bra information själv och att få hjälp tar tid - massor av tid! Men i torsdags kom Emma hit och räddade min dag. Hon hade en telefon som levde upp till min kravspec. och dessutom med ett bra abonnemang som fungerade i mitt hem! Så jag slog till på direkten, tog bara en annan färg på telefonen och nu är jag supernöjd! Förutom det uppenbara - bra kamera och fin alltså - så har den röstuppringning (vilket jag saknat sen min förrförra telefon gick sönder) och högtalarfunktion (en räddning för alla småbarnsföräldrar som bara har två armar)! Jippi vad jag är nöjd!

Vi har även köpt en ny tripp trapp-stol och en ny bilbarnstol, på rea visserligen men billigt var det hur som helst inte så vi lär ju få äta nudlar ända tills vi ska hälsa på mamma och bli utfordrade där. Barnen var helt slut av denna shoppinghysteri och båda sov som klubbade kl 19.10. :-) Vi lär ju vara vakna imorgon kl. 5, särskilt som man ställer om klockan inatt. Men vi hade roligt i alla fall

Friday I´m in love (eller snarare I´m in love with friday)

Jag älskar fredagar!! Det är slutet av veckan (i det här fallet en ganska jobbig sådan) och början av helgen. Elliot är full av förväntan för man får ju popcorn på fredagar och hans goda humör har alltid en förmåga att smitta av sig på alla omkring honom. Sen får man ju inte glömma att när barnen lagt sig är det dessutom Idol framför brasan för mig och Per!

Å, idag var Idolerna bra igen! Det är mer än vad man kan säga om juryn. Det är så tydligt vilka de vill ha kvar, dvs Marie och Amanda som får mycket bättre kritik än de förtjänar, och vilka de vill ha bort, dvs stackars Sam som visserligen var dålig (som vanligt) men inte så dålig som juryn låter påskina. Jag tycker att juryn gör bort sig lite som tror att deras kommentarer är det som avgör röstningen. Kvällens bästa var att Andreas verkligen fick juryn att (vilja) ta tillbaka sin kommentar om att han platsar i ett dansband och kvällens sämsta/konstigaste var att Marie Picasso fick så bra kritik. Jag har inte riktigt insett hennes briljans(?) och klarar nästan inte av att se henne på scen (pinknödighetsvarning) och absolut inte höra henne prata om sig själv. Jag vill byta kanal! Höra henne på radio kan nog bli helt okej ändå.

Hov dott

Efter att ha bakat bullar/sett Grey´s anatomy till kl 00.30 igår kväll var jag så lagom mör imorse kl 7.30. Jag blev i alla fall väckt av en glad och gosig kille som sa att han gillade Elina, mig, Per och sig själv. :-) Alla skulle nog må bra av att räkna upp vilka man gillar varje morgon och dessutom inkludera sig själva!

Emma, Ellen och Vidar var på besök på förmiddagen och Elliot och Ellen badade badkar så vilt att jag är tacksam över att barn och inredning fortfarande är hela! Det var åtminstone ett steg framåt i deras relation då den annars mest brukar bestå av gräl.

Efter en snabb självanalys så har jag förstått att jag inte är så lätt att gräla med. Delvis beror det naturligtvis på att jag oftast har rätt och då är det ju svårt att säga emot, men sen är jag dessutom fruktansvärt envis och till viss del kanske även lite långsint. Förlåt vill jag i alla fall säga till alla som känner sig träffade så här cyberledes.

Nu sover barnen och Per har inte kommit hem än och det känns jättekonstigt att bara ha sig själv att prata med. Hemmet är rätt välstädat och jag tror att jag ska gå och lägga mig. "Hov dott" som Elliot säger. :-)

Projektet hemmet

Just nu är det Per som driver projektet jobbet och jag som driver projektet hemmet. Det innebär att vi inte träffas så överdrivet mycket. Den tiden vi träffas grälar vi dessutom ganska mycket om just tid och sånt. Men jag har hört att det ska bli ändring på det i mitten av januari.

Hur är det tänkt att tiden ska räcka till? Om jag fick utöka dygnet lite skulle jag vara för mig själv lite mer och sova lite mer. På tredje plats kommer lite extra tid för bara mig och Per (vilket således aldrig kommer att bli av för just nu är det bara "akuten" som gäller, absolut inte tredjehandsönskeprioriteringar). Idag köpte jag tid i alla fall. Läste i en annons att "vi kommer hem till dig och byter till vinterdäck för 220 kr". Det var förmodligen någon som läst mina tankar för jag ringde i samma sekund jag hade läst klart och dom kom 19.20 och åkte 19.40. Om Per skulle ha gjort det skulle det inte blivit av förrän i december och tagit en halv dag. Så nu borde jag ju ha en halv dag minus 20 minuter till godo...? Eller hur funkar det..?

På tal om projektet hemmet så håller jag just nu på att baka bullar inför Elliots två 3-årskalas. Vad svårt det var att välja vilka som skulle få komma (alltså, ganska många var ju självskrivna, men ska man bjuda ett grannbarn eller alla tjugofem? = ska jag baka tre kvällar eller trettio?)! Min lilla stora gubbe är så himla fin! Han säger en massa kloka saker och en massa roliga saker. Det allra roligaste är när han försöker vara klok, men inte riktigt har koll. Typ idag när vi var uppe på berget vid lekparken sa han (jag var rädd att han skulle falla ner från kanten): "Det är ingen fara. Jag håller mig hela tiden i palmen." Det var en björk som tappat bladen som han syftade på. :-)

Jag har inte heller alltid koll har jag upptäckt. Vänder jag ryggen till nu för tiden så äter Elina gärna blomjord från en stor blomkruka jag har på golvet. Säger man "aj, aj" så blir det dessutom en rolig lek. Är blomjord farligt i små mängder?

Nej, nu ska jag gå och se om degen jäst "till dubbel storlek" som det så fint står i min receptbok. Sen blir det Grey´s atonomy som Lena säger. :-D

Pensionsspara på alldeles egen tid

Härom kvällen var hela familjen ute på en kvällspromenad. Vi kvällsmatade, pyjamasade (tveksamt ord kanske) och tandborstade alla barn, satte på overall och bäddade ner i varsin vagn och sen gick vi ut och gick. Det var supermysigt!

Jag har kommit på en kombinationsidé! Om jag börjar dela ut reklam på några gator i området så kan jag använda pengarna till pensionssparande och samtidigt få motion och egen tid med mp3-spelare en kväll i veckan. Fiffigt va?

Jag är så besviken på alla i Idol! Förra veckan hade jag rysningar för att (nästan) alla var så otroligt bra och idag har jag rysningar för att (nästan) alla är usla!! Nu ska jag gå och se vem som åker ut.

Headhuntad?

Hurra! Jag har blivit anställd på försäkringskassan i Uppsala! I våras (?) när jag hade mitt utvecklingssamtal så bad jag om att bli omplacerad till FK i Uppsala som ligger bra närmare Knivsta än vad Sollentuna gör. FK genomgår en stor förändring i och med regeringsskiftet, så jag trodde kanske att det skulle bli lättare att bli omplacerad än i normalfallet, men riktigt så här lätt trodde jag inte att det skulle bli. Idag ringde min chef från FK Sollentuna och sa att det fanns ett jobb som granskare i Uppsala och att jag skulle ringa upp chefen där. Sagt och gjort ringde jag upp och då var jag helt plötsligt anställd!! "Jag kan inte börja förrän i maj" sa jag. Fine. Det ordnar sig. "Jag vill jobba deltid från och med september" sa jag. Fine. Vi ordnar det också. Så nästa fredag ska jag dit och träffa mina nya kollegor! Jag känner mig helt headhuntad och måste ha fått väldigt bra referenser och jag tackar allra ödmjukast. Jippi!!

Hostan och täpptheten i huvudet går inte över. :-( På vårdcentralen säger dom att det inte är ovanligt att vara förkyld i fem veckor. I mitt liv är det ovanligt i alla fall säger jag. Nu har jag åtminstone tagit Rhinocort aqua och köpt vanliga vitaminer för att på något sätt försöka kurera mig. Nästa vecka får dom med mig att göra vare sig dom vill eller inte om inte förkylningen gått över!

Elliot har ritat sin första gubbe där man kan urskilja ansikte, ögon, näsa och mun! Gull-gull-gull-ungen!!! Den ska plastas in och sparas för evigt!

BLÄ!

Jag är inne på min femte (!!) förkylningsvecka och jag mår uselt. Inatt har jag sovit fem dåliga timmar, resterande natt har jag hostat och hostat och hostat. Under mina fem dåliga timmar har jag dessutom ammat. :-( Elliot och Elina är också förkylda, men inte alls lika mycket som jag (tack och lov!!). Per gick upp och hämtade Molipect till mig, men det hjälpte inte. Något starkare kan jag ju inte ta medan jag fortfarande ammar. Per är hemma idag, då jag känner mig som ett vrak och dessutom har huvudvärk på grund av all hosta. Hela kroppen värker och jag skulle göra i stort sett vad som helst för att bli frisk och alert igen.

Jag känner mig dessutom en aning stressad då jag ska sjunga på dop på söndag, förbereda Elliots två födelsedagskalas, handla presenter, baka, putsa fönster och hinna få upp gardiner på övervåningen innan vi bjuder hit folk plus att Per har sin intensivaste jobbperiod någonsin just nu. Hans chef presenterade igår ett schema som inkluderar tiden runt Elliots födelsedag när det är tänkt att Per ska jobba 10-timmarsdagar och ena veckan sluta kl. 21 varje dag. Blä!!!

Igår hade jag för avsikt att rycka upp mig och bli frisk av min nya, positiva energi. Detta slutade dock i en katastrofnatt och idag har jag istället för avsikt att gnälla tills öronen lossnar på alla lyssnare, så kanske jag piggar på mig å det snaraste.

15 år senare

Idag har jag diadem. Sist jag hade diadem (förutom på min bröllopsdag) var när jag gick i 9:an. Jag var 15 år. Det är 15 år sedan. Jag kan bara konstatera att jag har blivit bra gammal, det är man när man fick köra moped för 15 år sedan. (Inte för att jag körde moped, men ändå.) Hur gick tiden så himla fort? Just nu går den i alla fall i en rasande fart (förutom mellan kl. 15-18 varje dag då det är lite segt). I vilket fall så gillar jag att ha diadem. :-)

Elina har blivit jättestor (allt är ju förstås relativt)! Hon är inne i en rolig fas just nu tycker jag, särskilt när hon äter. Hon är som en propeller i sin stol och vill nå allt hon inte når. När jag ska mata henne far hon med huvudet fram och tillbaka (tänk en ung, blond Stevie Wonder) och vill helst ha något annat. Om jag matar vill hon ha vatten och vattnar jag vill hon ha mat. Och vill hon gärna ha något så flämtar hon som hon är andfådd eller så. Jag gör mitt bästa för att förstå henne, men just vid matsituationen är det lite frustrerat. :-) Vi provade med välling igen imorse, men hennes ansiktsuttryck är ungefär som om jag skulle gett henne diskmedel. Hoppas att det snart blir lite roligare med mat, för i den här takten kommer jag att ha ammat färdigt först 2010 och det har jag inte lust med. På tal om amning så är det nog det hon älskar mest här på jorden, för när hon fattar att det är dags blir hon hel-lycklig! Hon fäktar och skrattar och sen njuter hon i fulla drag. Gullfian!! Hon har dessutom blivit jätteduktig på att åla sig framåt. Hon skjuter ifrån med fötterna (helt uppnötta snart) i en rasande fart. Hon övar sig visserligen på att stå på knä rätt ofta, men det slutar oftast i någon halvsittliggande ställning.

Idag har vi varit i Väsby centrum och shoppat duschhandtag och köksgardiner som jag ska gå och hänga upp precis nu faktiskt. Sen ska jag väcka Per som troligtvis somnat hos Elliot.

Vi håller på att få ordning hemma...

... så här ser en del (den städade) av vardagsrummet ut samt kök och hall.

Hektiskt helg

I helgen har vi haft finfrämmande från Piteå. Sofia, Andreas och John har hälsat på.

I lördags var vi till Junibacken och det tog nästan knäcken på samtliga inblandade. Vi stressade som tokar för att hinna till tåget och sen var det närmare 1,5 timmars resande innan vi var framme på destinationen. Vi var inte direkt ensamma på stället, utan det fullkomligt kryllade av barn som alla skulle se Pippi-teater och äta samtidigt. Phu! Men barnen hade jätteroligt! När vi sen skulle hem fick vi lantlollor inte ut någon bussbiljett i automaten (nej, man kan inte köpa bussbiljett på bussen och man ska välja biljett innan man drar kortet, vilket vi inte kunde lista ut precis i sekunden som bussen hade för avsikt att lämna oss på platsen) så vi fick åka i skilda bussar på vägen tillbaka, vilket innebar att vi missade tåget hem och fick vänta en halvtimme på nästa (kändes dock som en miljon år efter denna lååånga dag).

Lite tärda tog vi det en aning lugnare på söndagen och höll oss i Alsike där vi bland annat lekte kurragömma i skogen på kvällen och Andreas skjutsade Elliot och John i skottkärran.

Elliot och John grälade nästan oavbrutet hela helgen och sen blev Elliot jätteledsen när John hade åkt imorse. Logiskt?

Mer förvirrad än förälskad

Uppryckningen är total! Igår gick jag och sövde både mig och Elliot kl. 19.15. Jag däckade först. Trots ihärdiga försök till upplivning både från Per och Elina lyckades jag sova något så när sammanhängande till kl. 7. Precis vad jag och mitt dåliga humör behövde.

Idag har jag varit på trevlig grann-frukost med nybakat bröd och fruktsallad (tack snälla Anna!), lekt i lekparken i flera timmar, dammsugit och storhandlat på Ica Maxi med Elliot och allt detta på gott humör. (Bara för att klargöra: jag har inte dammsugit på Ica Maxi, utan hemma.)

Jag har dessutom hittat face book. Efter tjat från både höger och vänster var jag ju så illa tvungen att kolla in vad the fuss var about. Jag måste tillstå att jag är mer förvirrad än förälskad, men liiite kul var det ju i alla fall. Som bonus gick jag dessutom igenom en massa gamla kort och kom fram till att jag nog måste färga håret brunt igen.

Nu ska jag se Grey´s anatomy och därefter stupa i säng!

Hushållsslavens dröm

Jag hinner inte med! Jag har inte en minut över för mig själv på hela dagen och när barnen har somnat vid 20-tiden ska man städa, tvätta, handla, duscha och slutligen, när jag egentligen borde sova, så unnar jag mig lite fritid, dvs se på teve eller surfa (för det är den enda jag orkar vid den tiden). Sen stupar jag i säng efter kl 00 och har Elina snuttande vid bröstet från nån gång mitt i natten. Sen börjar samma dag om igen kl 7.

Den bästa lösningen är nog att skilja sig, för då får man varannan vecka för sig själv och då är man förmodligen en bättre och tålmodigare mamma när man har barnen varannan vecka. I övrigt tror jag inte att det skulle göra så stor skillnad, för det enda jag och Per gör när vi träffas (åtminstone på vardagarna) är att städa och hushålla och ta hand om barn och allt som har med det att göra. Ibland blir det tid över för ett och annat gräl och en och annan puss, men det är sällsynt.

Ibland (läs: idag) känner jag för att säga upp mig! Jag drömmer om att packa en väska och åka till Sibirien eller någon annanstans där jag inte förstår språket och kan få vara helt ifred i flera dagar i sträck! Jag vill inte vara otacksam för jag är verkligen glad över både man och barn, men ibland hatar jag att känna mig som en oavlönad dygnetruntarbetande hushållsslav. Hur kan livet vara så intensivt och när ska det lugna ner sig lite?

Nu har jag gnällt av mig lite så nu ska jag rycka upp mig.

Me&I-fin!!

Å vilken fin tjej i nya kläder! Elliots tröja var så stor att den nog är lagom nästa år tyvärr. :-(

Tärd friluftsmamma

Jag har kommit på att vi bor på landet. Eller faktiskt mitt ute i skogen. Det är jättemysigt på alla sätt och vis utom att mobilen verkligen inte funkar i mitt hem. (Och att det inte finns någon affär inom rimligt avstånd förstås, men snart kommer nog Tony?) Jag gillar verkligen att man betalar Friskis&Svettis-kortet på Ica Kniven (och allt annat också för den delen, typ alkohol - fast inte jag förstås för jag ammar ju fortfarande - oj, vilken lång utläggning som inte hade med saken att göra, jag börjar visst bli som Christer Ödberg). På tal om Friskis&Svettis så tog jag med ett hänglås till gympan, men det fanns förstås inga skåp. Jag frågade också om man behövde ett kort till terminskortet. Man kunde kopiera sitt körkort. :-)

Idag har jag och snuviga barnen varit på Knytte. Elina somnade i vagnen på väg dit och Elliot gick så glatt iväg med fröknarna, medan jag stannade med Elina i lekparken (det är lite jobbigt att dra vagnen genom skogen). Sen kom han tillbaka och vägrade berätta vad de gjort i skogen!! (I efterhand fick jag åtminstone veta att de hittat nallebjörnar i ett träd.) Han sa att det hade gått bra, men att han haknat (= saknat) mig. Och då var de väl borta cirka gurka en halvtimme. Det är inte lätt när man är en mammig lite kille.

Sen var jag och snuviga barnen ute en timme på eftermiddagen i regnet. Det var vi och absolut inga andra ute. Elliot hoppade i regnpölarna och Elina hängde med i bärselen. Jag var nyfiken på vad hon skulle säga om regn i ansiktet, (hon sa förstås ingenting, hon är ju bara bebisen) men hon tog det med ro och slickade bara lite efter regndropparna. :-) Elina har för övrigt fått skavsår på fötterna av sin något udda krypstil.

Nu är jag helt slut av att vara friluftsmamma, så nu ska jag och mina fötter vila upp oss i soffan framför "Deserate housewives". Mmmmmm....

PS Christer Ödberg var min lärar i sakrätt på universitetet och han hade en förmåga att associera sig själv och alla andra vilse på varenda lektion.

Snuviga familjen

Det är jag som är mamma till snuviga barnen. De hostar och hackar och snuvar och snorar. Jag med, kanske jag ska tillägga. Nåja, de gnäller knappt och verkar vara på bättringsvägen. Sedan jag blev förälder är dock hösten en enda lång snuva tycker jag.

Idag har vi varit på kalas hos Faster Karin som fyller 16 år. Det var god mat och gott fika samt trevligt sällskap som vanligt.

Imorgon ska vi på Knytte (om snuvan tillåter). Det är då vi går till skogen och tittar på myror och annat roligt. Imorgon ska vi dessutom grilla korv. Elliot har fullt sjå med att planera för detta. Innan han somnade föreslog han att Elina skulle stanna hemma med pappa så att jag kunde bära kartongen med ved. Barn har så rolig prioriteringsordning tycker jag. :-)

Uppdatering

Oj, nu är det länge sen jag bloggade! Istället har jag varit produktiv i det verkliga livet. Sedan vi flyttade in på vårt nya ställe så har vi visserligen packat upp det mesta, men sedan har vi haft en återhämtningsfas som varit ganska lång. Det är verkligen utmattande att flytta och det blir inte roligare för varje gång (jag vet vad jag pratar om då vi flyttat 8 gånger på 9 år). Hur mycket man än rensar varje flytt drar man på sig jättemycket nya saker på något underligt sätt. Men nu har vi i alla fall kommit ur återhämtningsfasen och börjat ta tag i vårt hem på allvar! Detta är vad vi åstadkommit på kort tid:

* Datorn är flyttad från övervåningen till förrådet under trappen som för övrigt blev ett riktigt mysigt krypin.
* Ny matta, nya gardiner och ny golvlampa är inhandlade och uppsatta i vardagsrummet.
* Gardiner är uppsatta i köket.
* Allt bråte är undanröjt från allrummet uppe (har till viss del hamnat överallt annars, men ska snart fixas bort för gott...) och en ny tv-möbel är inhandlad och nästan ihopskruvad.
* Alla tavlor är sorterade i tre högar: slänghögen, spara i förrådet-högen och sätta upp-högen (ja, vi har ca 3000 tavlor).

Detta var "har gjort-listan". Synd bara att "att göra-listan" är ca 2 mil längre.

Mamma har varit här och hälsat på och det är bara att konstatera att hon har en alldeles särskild hand med barn, särskilt mina. Hon gillar dom och det är i allra högsta grad ömsesidigt. Elliot sa idag vid läggningen att "Jag ska ringa till mormor och då tror jag att hon kommer tillbaka. Det är hå hynd att hon har åkt." (de där s:en är inte så lätta). Och hon är lika populär hos Elina även om Elina inte uttrycker sig riktigt lika bra. Fast Elina har börjat uttrycka sig. Nu för tiden härmar hon mycket och säger "mamma" jätteofta (mest när hon gnäller, varför gör barn så?) och "ta-ta" och sen blir det ganska mycket höga toner fortfarande. :-)

Jag saknar verkligen en affär här i Alsike och tror att den skulle gå med rejäl vinst om den fanns. Min senaste idé är att Tony ska öppna en här och mamma ska försörja honom och sig själv på Akademiska sjukhuset under den första lite ekonomiskt tuffa perioden. Jag och Per ska självklart hjälpa till allt vi bara kan om ni bara kommer! Snälla...? Jättesnälla...? Våga vägra Öjebyn!

Vi råkade för övrigt snubbla på en chokladfestival idag. Det var precis lika gott som det låter! Idag har jag doppat en marshmallow i en chokladfontän. Avundsjuk någon...? Elliot gick runt och provade choklad med hög kakaohalt som han aldrig gjort något annat. Sötast på stället med världens chokladmustach runt munnen. :-)

Jag såg förresten en snutt av Babben Larsson-programmet som börjat gå på 1:an. Enligt Magnus Uggla måste man blogga minst 6 gånger om dagen för att hålla bloggen intressant och vid liv. Jag har inte ens tänkt försöka ha den ambitionen kan jag säga. Man förstår att det inte är påkommet av någon småbarnsförälder i flyttagen.

Skum bloggare

Finns det ett sjukligt bloggningsbeteende? Jag tror i alla fall att jag har ett sånt. Jag kan komma på mig själv med att stå och formulera framtida blogginlägg typ i lekparken, flera mil från närmaste dator. De flesta sådana inlägg hinner jag förstås aldrig skriva ner innan jag glömmer bort dem, så det är ett helt onödigt beteende.

Jag har kommit på en massa oviktiga saker. Här kommer några. Ralf är lik Göran Hägglund. Omogen avokado är typ detsamma som gummi. Allt är relativt (det var inte jag som kom på det först, jag vet). När man bara hade ett barn tyckte man att det var lite mycket ibland och nu skulle ju det vara rena semestern! Jag tror jag ska låna ett tredje barn i några veckor, så kanske det känns lite lugnt med de två jag har. Någon som vet något barn till utlåning?

I helgen målade jag lilla Anna och Långa farbrorn på väggen i det som ska bli datarum (lilla förrådet under trappen). Mycket pilligt, men det blev rätt bra till slut! Det ska bli en mätsticka så fort jag får tummen ur och gör klart den.

Jag har ca 7000 saker till som jag har fantiserat om att blogga om, men nu orkar jag inte mer. Elina har fått för sig att börja om med att vakna flera gånger på natten, vilket innebär mindre nattsömn och tröttare mamma. Imorgon ska jag och Elliot dessutom på gympa kl 9.30, vilket innebär en ännu bättre anledning att lägga sig i hyfsad tid.