Ålderskrämpor

Hemskt att säga det, men när man närmar sig 40 (!!!!!!) så börjar krämporna att komma. Idag skulle jag sträcka på mig och då fick jag någon slags låsning i ryggen så till den milda grad att jag till slut tvivlade på att jag någonsin skulle få tillbaka armen i rätt läge igen. När jag går i trappor slutar mitt knä att samarbeta ibland utan förvarning och ve om jag skulle sitta i någon konstig ställning i soffan en längre stund - då får jag verkligen kämpa för att inte se ut som en 90-åring när jag ställer mig upp igen.

Ska det vara så här nu? Att det liksom bara går utför?

1:a advent

1:a advent i Gesunda. Frukost med nybakat bröd. Kan knappt bli bättre. När vi är i stugan är vi så bra på att inte vara så splittrade. Vi äter tillsammans och vi njuter på ett annat sätt än hemma. 

En obligatorisk promenad innan hemfärd. Men den var absolut iskall! 1 plusgrad visserligen, men snålblåst så in i bomben. 

När till och med barnen, som rör sig oavbrutet, klagar på kylan är det liksom illa.

På bryggan är det kul oavsett årstid. Elliot försöker dränka isflak.

Siljan var vacker.

Bästa familjen.

Jag övergav promenaden först, trots att det var jag som insisterat på den. Är man född frusen är man.

Skönt att komma in till denna. 

I Dalarna!

Vi har det alldeles underbart i Dalarna. Det känns som att komma till en fristad när man kommer hit.

Det var kallt när vi kom, men inte värre än att en filt och en värmeblås kunde råda bot på det hela.

En kall promenad i vackert väder.

Adventsfrukost med nybakt bröd.

Mina största kärlekar.

Sommar och vinter och höst och vår

Jaha. För några veckor sedan var det höst. Löven hann inte ens falla av innan det blev midvinter och en meter snö. Och nu är det vår (alternativt höst) igen. Väntar bara på att det ska bli sommar snart för att fullborda miniåret.

Jag och Per  håller på att fatta livsavgörande beslut. Det är svårt. Vi är åtminstone överens om att vi ska göra det tillsammans och det är ju huvudsaken. 2017 är vi inne på 19:e året ihop. Galet men fantastiskt.

God morgon måndag!

Äntligen frisk! Oj, vad livet blir enkelt då.

I helgen har jag bara låtsats vara frisk och det är så mycket jobbigare.

Igår satt jag H E L A dagen i en idrottshall. Det var det förstås värt då jag fick se Elina gradera till grön rand på gult bälte. 

Min egna karate kid!

Bytte sedan till en annan idrottshall där Elliot gjorde sitt första mål i en handbollsmatch! Jag skulle lätt kunna bli en sån där galen skrikande idrottsmorsa, men än så länge håller jag mig i skinnet.

Gulliga (men smått ointresserade) supportrar.

I lördags, medan det fortfarande var vinter tog vi vinterns första skidtur. Elliot hade vuxit ur sina pjäxor och Elina var på karateläger, så det blev bara jag, Levi och Per. Åh, så underbart det var! Levi var jätteduktig!

Som alltid vill jag omedelbart flytta till Norrbotten igen när vintern växlar till vår efter en ynka vecka!

Elliot 12 år!

Vårt äldsta barn har fyllt 12 år! Samtidigt som det känns som att man har haft sitt barn för alltid (vad gjorde man innan liksom), så har 12 år också gått så otroligt fort.

Elliot firades i sängen...
 

...i förrådet...

...på Turbo...

...och hemma!

Hela havet stormar

Igår hände något läskigt. Det var som att hela världen snurrade fort, fort utan att det faktiskt hände. Första gången det hände var när jag vaknade. Livlig drömmare som jag är avfärdade det hela som en dröm, men sedan på eftermiddagen kom det tillbaka med förnyad styrka. Otroligt obehagligt. Första tanken var att jag troligen fått en hjärntumör eller annan neurologisk åkomma. Började därefter googla och hittade kristallsjukan. Ringde mamma som trodde samma. Ringde 1177 som trodde samma. 1177 ville skicka mig till en läkare, men jag mådde så dåligt att jag inte kände mig i skick att åka någonstans alls. Per fick hämta en hink eftersom snurrandet ledde till åksjuka (trots att jag låg i sängen). Efter några timmars sömn blev det lite bättre.

Praktiskt lagd som jag är ibland började jag fundera på hur hela resten av helgen skulle bli. En älskad unge fyllde ju år och vi skulle ha släktkalas idag. Vadå vila? Kallade på förstärkning i form av en farmor och hasade mig fram och försökte göra det jag kunde. Gick rätt bra ändå.

Men hur ska det gå imorgon? Åka till läkaren eller till jobbet? Köra bil eller inte? Hela havet stormar inte just nu, men tänk om det börjar på E4:an?