Vecka 38

I resten av Sverige är det vecka 48, men för mig är det vecka 38. :-)

Det drar ihop sig, sa jag och kände mig genast fyndig eftersom livmodern övar sig på detta dagligen. Lilla bebisen är lite lugnare, vilket troligtvis beror på minskat utrymme där inne. Hos barnmorskan idag var urinprovet ua, järnvärdet hade sjunkit till 118 (bra för att vara gravida jag dock), blodtrycket var 110/80 (högt för att vara jag) och blodsockret var 5,3. Magen hade inte växt sedan för två veckor sedan, vilket troligtvis beror på att den sjunkit ned något (tack Gud!) och jag fick svara på någon slags sammanfattning inför förlossningen som jag också fick utskriven och ska packa ned i BB-väskan. Sammanfattningsvis har jag ännu inte förstått att det snart kommer en bebis, men så verkar vara fallet. Det känns obehagligt att tänka sig att gå igenom en förlossning till, men så verkar också vara fallet. Och nu är det slutreflekterat för den här dagen och jag ska istället se Desperate Housewives!

Funky Kidz

Igår hade Elina avslutning på en termin med Funky Kidz på Kraftkällan i Uppsala. Hela familjen var där samt mormor och farmor. I vår familj är det dock inte optimalt med aktiviteter kl. 10.00 en lördag. Både jag och Elina är nämligen sjusovare. Med en bebis i huset lär det väl ändra sig snart.

Jag är en astronaut. Jag är en astronaut. Mamma och pappa sover gott. Jag är en astronaut.

Så fin tjej!

Kan allt som fröken kan.

Elina började i gruppen 2-3-åringar, men tog mycket illa vid sig av att en förälder skulle vara med och dansa när hon trots allt är en stor tjej som kan själv! Så hon fick byta till 4-5-åringgruppen. :-)

Fick diplom och allt, förstås!

Tjuvstart

I år gillar jag att julpynta (det varierar), så vi började redan i onsdags. Mamma hjälpte till och bytte julgardiner - tack!

Jultomtar är en ovanlig syn hos oss, men dessa två har hedersplats på braskaminen.

Elliot ritade en snöstorm som vi laminerade och satte upp på kylen.

Sen bakade vi lussekatter som blev jättegoda (brukar också variera)!

Elliot gjorde jättefina katter.

Vi gjorde godluktande apelsiner med nejlikor. Elliots hängde vi i köksfönstret. Elinas ska bo i hennes rum.

Och pepparkarkor bakade vi förstås också.

Ibland glömmer jag hur stora barnen har blivit, men Elliot både kavlade, stansade ut och la sina pepparkakor på plåten själv. Han deklarerade stolt att han ska bli bagare när han blir stor. Och la ängsligt till efter en stund: "För knäcka ägg lär man sig väl?" :-)

Jag och Per byggde ett pepparkakshus (vi grälade bara lite när vi brände oss på det smälta sockret) som jag och barnen dekorerade, men det glömde jag att ta kort på. Jag köpte (mycket traditionsenligt) en ny julskiva. Och nu gör mamma knäck. Det blir tydligen jul i år igen. Ljuvligt!!

1 månad kvar

Nu (eller snarare i förrgår) är det exakt 1 månad kvar tills beräknad bebis (21 december). Magen har sjunkit ned något, men jag är totalt osmidig. Ryggen värker efter att jag har stått i någon minut och jag orkar med typ en aktivitet om dagen, t ex dammsugning eller som fallet är idag ett utvecklingssamtal. Men om 1 månad då får vi världens bästa present och då har jag glömt bort alla bekymmer! Då ska jag snusa bebis dagarna i ända i flera månader!

Och sen ska jag bli så här smal och smidig igen (minst):

Den frukade kräksjukan är här!

Igår var Elliot inte riktigt sig själv. Vällingen var inte god, han åt inte upp sin frukostsmörgås och ville inte ha mellanmål. Det enda han fick i sig var skollunchen. Tyvärr kom den upp igen på honom, på mig och hela soffan. Tack för att vi har en skinnsoffa!! Och tack för en mamma/mormor som städade soffan medan jag och Elliot städade oss själva. Elina stod bredvid och tyckte synd om sig själv för att ingen brydde sig om henne. Och hon tyckte att Elliot var jätteäcklig! Elliots egna reflektioner var: A) Det är äckligt med kräks i näsan. (Kan bara instämma.) B) "Det var nog hela min lunch som kom upp. Det var en god lunch." (Glatt sagt.)

Efter denna incident mår Elliot bättre och nu väntar vi bara på när Per ska bli sjuk. Han klarar sig aldrig. Spritande till förbannelse eller inte.

Som tur är har värsta panikångesten (från min sida) uteblivit eftersom mamma är här. Det bevisar bara att vi måste flytta till Piteå så att jag kan fly till Arrendegatan när Per är magsjuk.

Och här är en bild till Anna. Elliot fick ett sånt här fint födelsedagskort av sin kompis som hennes händiga mamma knåpat ihop. Och i ett svagt ögonblick lovade jag att mejla över det till min scrappande syster. Men alla kan ju få se det istället!

Mormor är här!

Inte min mormor, men väl barnens. Det är trevligt på alla sätt och vis, men hennes vistelse här gör att jag känner mig än mer dysfunktionell än vanligt. Ryggen vill inte alls medverka på några aktiviteter.

Elliot fick nya gympaskor. Helst hade han sovit i dem om han fått. :-)

Mormor får göra allt. Elina tar det säkra före det osäkra.

Det har kommit tillräckligt mycket snö för att åka lite bob. Jag var ute med barnen i säkert 10 minuter. :-( Ryggen strejkar. Tur att mormor är här!

Grannarnas uppfart är en jättebra pulkabacke.

Och så lite Elina...

3 blogginlägg samma dag! Kom ihåg det sen när det går flera veckor mellan varje.

Elina säger alltid fel. Bara lite fel så att det blir jättegulligt. Här kommer några exempel:

"Jag älskar mig en sån i julklapp."
"Kolla mamma, två Chefen!" (Bilen hon syftade på från Bilar-filmen heter Kungen.)
"Jag gillar min morgondrock."
"Tack för maten middag god, mitt i maten stod en ko."
"Tarzan i ugnen..." (Ska vara djungeln.)

Och så är hon jättesnäll och strör fina komplimanger omkring sig. Hon älskar också att få komplimanger.

Först kan man inte tänka sig ett liv med barn och sen kan man inte tänka sig ett liv utan just de barn man får.

Elina älskar även saltgurka.

Allmän förskola del 2

Allting har en del 2 när man har med Knivsta kommun att göra.

Enligt kommunens informationsblad är allmän förskola inte en vanlig förskoleplats. Om man vill söka vanlig förskoleplats gör man det på annan blankett. Ändå ska man betala full avgift under sommaren. Jag ringer kommunen (igen) och frågar om det är den avgiftsfria allmänna förskolan man betalar för eller om det är förskoleplatsen man inte är längre har. Frida på kommunen säger att eftersom Elina i botten har en placering på Piratskeppet kommer hon att få gå kvar där när vi börjar arbeta igen. Hon säger också att man beviljas allmän förskola för ett år och att den inte är avgiftsfri på sommaren. Jag börjar bli less på den allt konstigare diskussionen och orkar inte argumentera emot. Vi bestämmer oss för att säga upp platsen helt och hållet och så får Elina vara hemma, åtminstone första tiden. Sen får vi väl se var vi bor och hur vi gör.

Efter några timmar har jag fått ett meddelande i min röstbrevlåda på mobilen. Det är Frida som meddelar att allmän förskola inte kostar något på sommaren om man inte väljer att utnyttja platsen. Nähä? Ändring här också alltså. Allt tvärtemot informationsbladet och den tidigare muntliga informationen. Det lönar sig således att tjata, men det är tidsödande och tråkigt. Så nu har vi en dagisuppsägning att ta tillbaka. Vi får väl se hur det går.

Life according to Elliot

Elliot ska börja ha gymnastik på skolan den här veckan (gymnastiksalen har varit under uppbyggnad under hösten). Han berättar att efter gymnastiken ska flickor byta om i ett omklädningsrum och pojkar i ett annat. Jag konstaterar att så brukar det vara. Efter en stund kommer frågan: "Varför kan man inte bara blanda ihop flickor och pojkar?" Och han säger det så oskuldsfullt att det gör mig gråtmild. Jag säger att en del flickor är blyga för pojkar och tvärtom. Samtidigt tycker jag att det är lite synd att det är så och skönt att Elliot inte kommit dit ännu.

Både stor och liten på samma gång.

Thank you mr Gatuchef

Efter samtal nummer två till Knivsta kommun fick jag själv ett samtal från gatuchefen som meddelade att Knivsta kommun gjort ett misstag och från och med nu kommer att snöröja/sanda på gångvägen bakom våra hus. Det tackar vi så mycket för! Har man synpunkter på hur andra snöröjer/sandar fick jag veta att man ska ringa polisen och inte kommunen. Nåja, det lät väl drastiskt, men det vore ju toppen om alla åtminstone fick information om sin snöröjnings-/sandningsskyldighet och därtill kommande skadeståndsansvar vid underlåtenhet/olycka. Kan tyckas.

Den berömda gångvägen. Så här fri från snö ska den helst vara.

12 gosiga timmar

I november månad har man inte hunnit vänja sig vid mörkret plus att alla förkylningar smyger på en och man blir lite sänkt. Detta gäller i alla fall mig och barnen. Men man kan mota Olle i grind! Igår när Per var på roligheter efter jobbet så passade jag på att bädda ner mina älsklingar i vår säng och somna med dem. Jag somnar som bäst med två småsnarkare vid min sida (eller snarare en vid min sida och en som föredrar skavföttesvarianten).





Tilläggas bör att vi sov drygt 12 timmar (!), samtliga inblandande i den här historien. Skönt!

Snöröjning i Knivsta kommun del 2

Tel från Johanna Lindberg, Knivsta kommun, som talat med gatuchef Lennart Zetterlund. Enligt chefen är det vi som ska snöröja/sanda på gångvägen på vår baksida eftersom vi är fastighetsägare. Jag meddelar (återigen) att det är kommunen som äger marken närmast gångbanan. Vår fastighet slutar några meter från huset, därefter är det kommunens mark som vi har nyttjanderättsavtal för. Gatuchefen ringer upp = fortsättning följer.

Vad gäller vilken lagstiftning som beslut om att fastighetsägarna ska snöröja/sanda vilar på så finns det ingen sådan. Enligt kommunesn jurist får politiska beslut tas där lagstiftning saknas (som det troligen inte gör i detta fall, Lindas anm.), annars skulle inte politiska beslut behöva tas. Så i detta fall är Knivstaborna bundna till snöröjning/sandning och den information man fått om detta är den som gått ut i Knivstanytt (världens pluttigaste lilla annonsblad), eller om man varit ihärdig och läst alla (tråkiga) kommunfullmäktigeprotokoll som finns till allmän beskådning i Knivsta servicehus.

Se upp Knivstabor, vi kanske är bundna till något ännu knasigare än snöröjning, utan att veta om det!!

Jag är dock ihärdig och frågar Johanna hur det ligger till med skadeståndsansvaret om någon halkar och slår ihjäl sig (har hänt). Johanna (suckar) och ska tala med juristen igen (som jag inte har stort förtroende för efter ovanstående svar) = fortsättning följer. Jag har svårt att se hur jag skulle kunna bli skadeståndsskyldig för någons brutna ben, bara för att jag inte läst senaste Knivstanytt.

Jag frågar också Johanna vem jag ska vända mig till när hela Fjällhagsgatans trottoar inte är skottad/sandad (vägen jag kommer att gå till när jag och bebisen ska hämta Elina från dagis). Hon hänvisar till fastighetsägarna. Så jag frågar om det är tänkt att jag ska plinga på i samtliga 60 (ca) fastigheter bara efter den gatan. Ja, kommunen har i alla fall inte tid att kontakta alla personligen är svaret jag får. Men det har jag och bebisen på väg till dagis...? Detta innebär alltså att jag och lilla bebisen kommer att behöva gå mitt på vägen (för jag kommer inte att börja trakassera Alsikeborna, var så lugna), eftersom trottoaren inte är skottad/sandad. Väldigt praktiskt.

Efter klag kommer gos

Nu när jag har fått klaga av mig lite, så måste jag bara tillägga att vi inte har det allt för dåligt här i familjen i övrigt. Ofta har vi det så här gosigt när vi ska sova. Alla ska få gos, även lillebror. :-)

Pussar måste han också ha!

Som en hund med en tratt

Som gravid är jag som en hund med en tratt runt huvudet, det vill säga omedveten om mina kroppsliga begränsningar. Jag tror fortfarande att jag är lite smidig och att magen går att dra in, men det är dessvärre helt omöjligt. Jag fastnar på alla möjliga och omöjliga ställen hela tiden.

Detta är idag, i vecka 35. Hur man, när man ser ut så här, kan glömma att man inte är smidig är ett mysterium.

I min gravidbok stod det att det kan hända att naveln vid det här laget vänt sig ut och in. Jag vill bara upplysa om att det är 15 veckor sedan det hände. Magen är ändå mindre än när jag väntade Elliot och Elina. Barnmorskan sa att bebisen fortfarande har gott om plats och det känns, för jag får fortfarande riktiga sparkar. Jag längtar efter att magen ska sjunka ner något så att jag får lite mer luft.

Idag är det snöstorm och det är lite mysigt tycker jag. Både Jesus och bebisens födelsedag närmar sig och det blir lite verkligare när det blir riktig vinter.

En kalashelg

Lördag hade vi barnkalas på Barnens Djungel. Fullt ös medvetslös är en bra sammanfattning. :-) Elliot var blöt av svett (bokstavligen) och hade inte ens tid att öppna paketen på plats. Det hade han dock när vi väl kom hem. 9 av 10 paket innehöll Lego och inget var en dublett. Tur eller skicklighet? Nöjd var han i alla fall!

Söndag var det släktkalas. Monsterprinsesstårta var beställd och mamman försökte tillgodose önskemålet.

Cupcakes hann vi också med. Elliot tyckte de var fina, men dåliga. Vi andra i familjen tyckte att de var goda.

Så här stilig kan man vara när man fyller 6 år!

Alla mina mest älskade.

Och så här stilig var Elliot i sina nya kläder (han valde outfit själv). Tack farmor!

Sex bra år!

Allra bästa Elliot Bergstrand fyller 6 år idag! Vart tog tiden vägen? På sex år har han hunnit bli både stor, fin, förståndig och förstås fantastisk! Han är smart, analytisk och har extremt bra minne. Han är en snäll, omtänksam och omtyckt son, kompis och storebror. Den bästa!!

Absolut ny.

1 år gammal hade han nästan lärt sig gå.

2 år gammal skulle han strax bli storebror.

I november 2007 hade det kommit snö. När man är 3 år gillar man snögubbar!

4-årskalaset (som smittade samtliga inblandade med magsjuka).

5-årskalaset (när mamman glömde att köpa ljus till tårtan).

Och imorse, i arla morgontimman!

Barnkalas blir det imorgon på Barnens Djungel. Elliot har valt det själv och det känns som lagom mycket arbete för en höggravid mamma. På söndag blir det släktkalas, vilket ska bli supermysigt!