Happy Halloween!

Lycka är att hinna med tåget två timmar tidigare än beräknat och fira Halloween med sina älskade ungar!

Årets pumpa: 

Årets busungar:

Årets alster: 

Brev till min chef

Brevet jag inte skickade:

Kära arbetsgivare!

Jag avskyr att resa. Det är tungt att släpa på ett stort bagage, jag blir stel i nacken av att åka tåg, jag längtar hem till mina barn och jag sover så dåligt att jag borde få betalt även för tid när jag sover. 

Detta lyckas jag förtränga med jämna mellanrum (som tur är), men nu när jag sitter i Skövde och väntar på fyratimmarsresan hem, bortadag nummer två i ordningen, är det mycket påtagligt.

Med vänliga hälsningar, 

Eder hängivna arbetstagare.

Nya ordspråk!

Jag och Per håller på att modernisera ordspråk. Först ut: "Om man bäddar får man ligga." Fri tolkning på den. :-)

Imorgon bär det av till Göteborg och sedan vidare till Tidaholm. Hemma igen torsdag kl 20 och därefter väntar två kalas för Elliot lördag och söndag. Tjoho, bara börja ladda.

Ljus i mörkret

Jag älskar tända ljus. Först tror jag att jag inte kommer att överleva när hösten kommer, men när den väl gör det är det ju väldigt mysigt. Trots allt. Man får tända ljus, värma sig under filtar, laga grytor och se alla teveserier som börjar om (nåja, de få avsnitt man hinner med i alla fall när man inte behöver kratta löv).

Idag har vi byggt lego och höstpysslat. Mina fina stora barn har gjort jättefina höstlyktor som lyser upp i tillvaron.

Höstlov

Dagis är stängt idag och jag är hemma. Elliot läser en spännande bok medan Elina och Levi ser "Dumma mej 2". Den är på engelska, men Elina läser texten för Levi. Jag är världens rikaste! Dessutom äter vi nybakat bröd till frukost.

Igår var vi en snabbis till Steninge slott. Det är verkligen fint där!

Åh! Alla beslut!

Bland det bästa jag har gjort är att flytta hemifrån. Jag var medelålders redan under tonårsperioden och helt klart färdig för att ta fullständigt ansvar för mig själv. Jag gillade att få egna räkningar, fatta egna beslut och kommer inte ihåg att jag någonsin har behövt värst mycket hjälp (förutom med helt praktiska saker då förstås - "tummen mitt i handen"). Men nu börjar jag bli lite less. Alternativt börjar det bli lite många att planera för. Man (läs: jag) ska planera vardagen och framtiden, roligheter och tråkigheter, förnödenheter och njutigheter och när ska man hinna leva mitt i all planering? Beslut ska fattas om dagis, skola, jobb, kläder, mat (å den jävla matplaneringen!), bilar, städning, aktiviteter, elbolag, telebolag, dataleverantör, husläkare, tandläkare, partitillhörighet, pensionssparande, kalas, osv i all evighet. Hur kan man förenkla sitt liv? Kan någon tala om det för mig?

Fast mitt i det jobbiga hinner vi ju (som tur är) ha det lite bra i alla fall. :-)

Min fina underbara unge som stekte pannbröd till frukost imorse.

Ett normalt samtal i vår familj...

...kan låta så här:

Jag: Jag krattade ju nyss bort alla löv och nu är det ju bara att börja om!

Per: Mmmm.

Jag: Det var inte många saker som var bättre på förra stället, men där hade vi i alla fall inga löv.

Per: Nä. Dom måste bara ha blåst förbi på nåt sätt.

Jag: Ja, eller så beror det på att det inte fanns några lövträd alls där.

Per: Ja just ja.

Goddag yxskaft. Och han tror att han är smartare än jag.

Att tvinga i sina barn mat...

...är något jag är starkt emot. Smaka måste mina barn göra, men det är något annat.

Idag såg jag en mormor (?) som var sur på sina barnbarn och sa att när hon nu, på deras inrådan, köpt en stor och dyr glass till dem fick de faktiskt lov att äta upp glassen! Jag sa inget (det gällde ju liksom glass!), men detta är mina reflektioner:

1) Låt inte små barn välja den största struten. Konsekvenstänket är liksom inte fullt utvecklat i fyraårsåldern.

2) Om barnet ändå får välja den största struten: Låt barnet äta så mycket hen vill! Hen tackar inte nej till glass för att jävlas, utan för att hen är mätt. Hen kan få ont i magen av för mycket glass.

3) Var glad om barnet inte vill äta upp hela glassen! Det är tillåtet att äta upp barns rester. I synnerhet glass!! 

I min familj slåss vi om eventuella rester. :-)

Bilder från Pers och Elliots Londonresa

Eftersom jag inte var med får bilderna tala för sig själva.

 London Eye

 Big Ben som Elliot väldigt gärna ville se. :-)

China Town.

En telefonkiosk. Elina trodde det var en teleportör (för det är det i Harry Potter).

 Tower Bridge

Peter och April (fast tvärtom)

 Bussen mot Harry Potter-studion

 Besöket var tydligen något av en succé. :-)

En bättre människa helt enkelt.

Idag är jag mer i balans igen. Fast ibland är det bra att bli lite sur. Per får mycket mer gjort i hemmet när jag är det. ;-) Jag och mitt lilla Levigull har en slö morgon. Han ser Diego och jag surfar lite. Jag och alla barnen ska baka lite (två kalas stundar ju!), men jag fick stränga order att vänta tills skolan slutat.

Jag är inne i värsta pyntarfasen! Alla som känner mig (eller som ens har varit hemma hos oss) vet att pynt inte är min starka sida. (Inte Pers heller, men det är tur för jag skulle inte vilja vara gift med Ernst K.) Men nu har det hänt något! Visste jag inte bättre skulle jag tro att jag var gravid i typ v 35 (när man boar som värst), men jag visar inga sådana tecken för övrigt (som tur är!). Men fint blir det!

Världens tråkigaste förälder!

Idag är jag en supertråkig förälder. Hemma med Levi som nu friskat på sig ordentligt. Har haft en rastlös och lättretlig dag. Och det smittar tyvärr. Är man sur mot sina nära och kära får man tydligen både kalla handen och feta foten tillbaka. Nåja. Nya friska tag...

Läs den!

Fick låna boken Kaffe med rån av min svärmor (som för övrigt är innehavare av ett mindre bibliotek). Den handlar om ett gäng pensionärer som är missnöjda med sitt äldreboende och planerar en kupp för att på så sätt få det bättre i fängelse. Mycket underhållande! Det är dessutom Helge Skog som läser den, om man lyssnar på ljudboksvarianten, vilket är en upplevelse i sig.

Det var allt från dagens boktips.

Vår kokbok

Jag har en hel hylla med kokböcker i min bokhylla (de flesta har jag fått och bör kanske ta det som någon slags hint). Oftast står dom bara där, men idag hade jag faktiskt fram två stycken. Och egentligen förstår jag inte varför. Jag använder mig alltid av Vår kokbok i slutändan (om det inte gäller bakning, där tar jag mig friheter). Världens bästa kokbok! Idag blev det pasta carbonara. Mums!

Kanske lite sur

Jag har grubblat lite över den konstanta oordning som råder i vårt hus. Den beror troligtvis på att det är en som verkligen vill ha ordning medan övriga prioriterar annat. Den enda ordningssamma förvandlas dessutom till häxan surtant när hon behöver tjata.

Nog sagt om det. Idag är jag hemma med två hostiga, snuviga och halsontiga barn. Och har det bra. 

Jag och Levi sov till 9:38 och efter det har vi ätit frukost och badat. Nu spelar vi (dom) och städar (jag).

Igår jobbade jag medan Per var hemma med sjuka barn. Jag fick en flaska Amarone av nöjda kunder och åkte sedan på AW med världens bästa juristkollega. En bra arbetsdag!

Helgen!

I helgen har vi tränat...

...blommat...

...stekt pannkakor...

...bakat...

...varit på picknick...

...och tappat en tand!

Elina recenserar Bauhaus :-)

Livet på snabbspolning

Ibland händer det så mycket att det känns som om livet snabbspolas fram.

Under helgen som gick så hade vi mamma, min moster, Linda, Ralf och lilla Lucas här. Besöket föregicks av en storstädning, så jag kände mig mör redan fredag. Men vi hade en supertrevlig helg och Levi njöt av en kompis precis i sin egen ålder (Lucas är 3 dagar yngre). 

Och nu har jag varit på kick-off i dagarna två på Rånäs slott. Trevliga dagar i underbar miljö med de bästa arbetskamrater man kan tänka sig! En kort löptur hann vi till och med med. 

Men nu är jag trött och hela min kropp tror att det är söndag. Bara ladda om och åka till jobbet snart igen. Men först - godnatt!

Fånga dagen

Ingen dag är en bättre dag att gosa med sin familj än just den här dagen. Vi har bakat, lagat mat, krattat löv, handlat från glassbilen och nu ser vi film ihop. Jag älskar er mer än själva livet. Ni är mitt allt.

Rädd att Alsike skola ska tappa bort mitt barn!

Det känns väldigt tråkigt att behöva skicka detta mejl till skolans rektor, särskilt som vi den 27 augusti skickade ett i princip likadant mejl. Vad ska man behöva göra för att skolan ska förbättra sina rutiner och hur svårt kan det vara? En eloge till Brännkärrskolan där det verkligen fungerar som man kan förvänta sig.

Hej Pia,

Jag har försökt nå dig per telefon utan att lyckas, varför jag mejlar dig istället. Min man Per har varit i kontakt med dig tidigare angående att det inte fungerar optimalt med lämning av vår dotter Elina i FB på måndagar ca kl. 8. Vi har under flera veckors tid väntat på att situationen ska bli bättre och allra helst bra, men det fungerar faktiskt under all kritik.

I morse var det jag som lämnade Elina och jag gick då in med henne. Hon tog av kläderna och sedan kom en massa barn springande och sa att alla skulle ut. Jag gick in för att få detta bekräftat av personal, men det fanns ingen inne. Jag väntade med Elina medan hon klädde på sig igen och sedan gick vi ut. Det fanns en man ute med reflexväst och jag gick fram till honom och frågade hur det fungerande när jag ville lämna Elina. Han sa att jag skulle gå in med henne. Jag informerade om att alla var på väg ut och att jag inte hittade någon personal inne. Då sa han att "Vid denna tidpunkt behöver du inte lämna ditt barn till någon för vi har inga listor att pricka av barnen här ute." Då sa jag att jag tyckte att det lät galet eftersom att ingen då skulle veta att mitt barn har kommit till skolan. Om hon försvann skulle ingen veta att hon varit där. Fick då svaret att han ju visste det. Elina visste dock inte vem han var och han kände inte henne eftersom han frågade vad hon hette och i vilken klass hon gick (utan att anteckna det). 

Elina gick ensam till klätterväggen eftersom hon inte hade träffat någon hon kände ännu. Jag var tvungen att gå därifrån eftersom jag var på väg till jobbet.

Jag känner att det är mycket tråkigt att ingen förbättring skett sedan vi hörde av oss tidigare. Jag känner en stark oro över att lämna mitt barn till någon som inte känner henne och någon som inte prickar av henne på en lista. Jag känner mig dessutom obeskrivligt ledsen över att personal som ser en liten blyg tjej komma till skolan inte tar hand om henne och ordnar med någon aktivitet för att inkludera henne i någon lek eller tar hand om henne på annat sätt.

Det fungerar lite bättre när Elinas kompis Klarar brukar komma samma tid, men jag ska väl ändå inte behöva förlita mig på att lämna min dotter till en kompis? Det gör mig otroligt ledsen och upprörd!

Det finns många anledningar till er att förbättra situationen måndagar för mitt och andras barn. Så här får det inte gå till! Om inte annat borde ni se över er situation innan något barn kommer bort i er hantering.

Med vänliga hälsningar,

Linda Bergstrand

Den har lossnat!

Min superstolta tjej hade besök av tandfen inatt!

Längtigt

Nä nu längtar jag nästan ihjäl mig efter Elliot! Min fina stora snälla snygga kloka son. Jag längtar efter Per också, men längtan efter sina barn är nästan fysisk. Hur klarar man sig utan barnen halva tiden om man skiljer sig? Bäst att låta bli, för jag skulle antagligen gå under. 

Kom hem nu hörni!

Min tand e lös...

Elina har väntat på en lös tand i två år (ända sedan Elliot började tappa tänder) och nu är den här!

 

Eller... antagligen inte så länge till. :-)

Levi vill också visa sina tänder.  

Elliot har träffat ett monster. I love MMS.