En händelserik vecka

Levis favoritfilm är Lilla spöket Laban och när mamma spöke hickar håller han på att skratta ihjäl sig. Godingen! Man vet att barnen utvecklas när de har humor. :-) Han har också utvecklat en riktig mörkräddhet, helt i storebrorsans anda.

Mamma/mormor är här (under tiden passar pappa/morfar på att ordna vattenskada i Öjebyn) och underhåller barn medan jag och Per flyttar vidare. Det är m å n g a saker som ska packas upp. Sen underlättar det ju livet om det i det nya huset finns en antenn, ett telefonjack, fungerande fläkt och en diskmaskin som inte vickar. Och det gör det inte i det här huset. Än i alla fall. Resten av huset fungerar dock fint, tack för det.

Denna vecka har jag lärt mig att kastrullerna måste vara magnetiska för att samarbeta med en induktionshäll. Jag har också lärt mig att det är superbra att märka sina kartonger om man gärna vill hitta just en särskild sak man letar.

Meningen med livet

När Levi vaknar till ibland på natten så kurar han in sig hos mig för att somna om. Helst vill han hitta hud att känna på och helst vill han bli omhållen. Det är inte bara det gosigaste som finns utan det gör mig hel som människa. Allt blir lite bättre. Vem var jag före jag var en mamma? Jag kommer inte ihåg längre. Jag har hittat meningen med livet.

Våra bidrag...

...till minimello!



Vi var tvungna att ta en pysselpaus mitt i flyttkaoset. :-) Elina har (fullt förståeligt) praktiskt taget flyttat hem till sin Natalia, så jag fick ordna med lite pyssel när de väl kom "på besök". Levi och Elliot var inte sena att haka på.

Om 4 dagar smäller det! Så det är bäst att jag avslutar min toa/bloggpaus och fortsätter packandet!

Hem ljuva hem

Det är så skönt att komma hem när man har varit borta. Men det känns mycket konstigt att vårt hem bara är hemma i 6 dagar till.

Idag har jag sjungit på dop i Stockholm (dålig tajming, men inplanerat sedan maj) och familjen följde med som sällskap (min familj alltså för den som möjligen kan ha trott att jag pratat om en annan). Det var bara det att bilresa/lördagsgodis var en dålig kombo och Elliot kräktes på hemvägen. Nu mår han bra igen efter lite frisk luft och mat.

För övrigt packar vi på. Jag kan knappt vänta till fredag! Ju mer hemmet börjar likna ett trist förråd ju mer vill jag härifrån. Den som väntar på något gott...osv....

Lite Instagrambilder...

Ett inlägg till...

Nu när jag ändå är igång är det lika bra att göra ett inlägg till. Så hysteriskt som livet är just nu är det inte säkert att det blir några fler på ett tag. :-) Vi flyttar om en vecka (äntligen!) och jobbet har väl aldrig varit mer intensivt.

 

Jag hittade lite bilder... En på sötaste tjejen i stan på väg på tjejfest. Det ska börjas i tid...

 

Och så några från den supermysiga spökgrillningen.

I år missade jag Halloween (var på jobbresa), men pappan fixade biffen. Med lite hjälp från grannen. :-)

 



 

Nä, nu har jag inte tid med detta längre. Jag ska ut och springa för första gången på evigheter. Nu är ursäkterna slut, så vi får väl se om jag överlever.

En älskad 8-åring!

Elliot har fyllt år! Han har ju länge varit stor och klok, men aldrig tidigare har han varit 8 år!

 

Kompiskalaset blev på Leos lekland detta år, men släkten fick komma på frukostkalas.

 

Innan frukosten var det traditionsenlig paketöppning i sängen med tillhörande sång och även en liten skattkarta.

 

Lego fanns högt upp på önskelistan och jag skojar inte när jag säger att Elliot byggde lego H E L A dagen. Från kl. 8 på morgonen till kl. 20 på kvällen. Ingen ADHD så långt ögat skådar i hans fall.

 



Ljusen på tårtan var snabbt utblåsta!

 



 

Supernöjd kille som byggt ihop hela fyrhövdade draken!

 

 

Här bygger vi tills vi stupar.

 

 

Älskade fina unge, du är bäst i hela världen!