Gott nytt år!

Nyårsafton 2010 inleddes med värkar kl. 07.00. Jag låg och väntade på att de skulle avta (de har gjort det 100 gånger hittills), men gav upp klockan 09.00. Vi ringde farmor som kom och hämtade barnen kring kl. 11. Barnen fick dock komma tillbaka då jag helst firar nyår tillsammans med dem och bebis Bergstrand inte verkar ha bråttom. Just nu är det en kvart mellan värkarna (fortfarande), men de håller i sig längre och längre och gör ont! Vi får väl se vad som händer. Jag gör mitt bästa för att göra livet så spännande som möjligt. :-)

Barnens nyårspyssel. :-) "Elliot och Elina. Gratis småplock."


Utklädningsfasen håller i sig.

Strax dax för oxfilé! Gott nytt år!! Håll tummarna för oss!

Presentation

Hej! Det är jag som är bebis Bergstrand. Jag syns inte så tydligt här på bilden, men jag gömmer mig därinne i min mamma någonstans. Jag har inte på något sätt bråttom att komma ut och låter mig inte stressas. Det är ingen idé att ni blir irriterade, för det finns inget att göra åt saken. Jag har det gott härinne och avser att stanna en stund till. Kram på er!

Övertid

Övertid (BF + 6 dagar i dag...) innebär en låååång väntan. Teoretiskt sett skulle jag vilja att bebisen kom 2011, men jag är dödligt less på denna väntan. Ut med dig lilla hyresgäst!

Medan vi väntar/har jullov håller vi på med bland annat ansiktsmålning...

...utklädning (Elina har valt sin julklapp själv med julklappspengar från gammelmorfar Bengt)...

...lego (som naturligtvis var det Elliot valde för sina julklappspengar)...

... och lite muffinsbak. Elliot är familjens mästerbagare!

Men ärligt talat skulle jag helst vara på BB.

Julen 2010

Kvällen innan julafton bestämde barnen sig för att sova inne hos Elliot. Kalendrar och julstrumpor installerades och efter ett låååångt nattsamtal somnade barnen slutligen vid 21.30 (triots att läggningen började vid kl. 20.00). Jag och Per bingolottade oss lite i vårt sovrum under tiden. Per vann nåt, oklart vad dock. :-)

Julaftonsmorgon inleddes kl. 8.00 (helt okej faktiskt) med ett paket i julstrumpan. Tur att tomten hade tänkt på att lägga dit lite pyssel så barnen hade nåt att göra. För tro mig, väntan på tomten var lång!

Efter pannkakslunchen kom finkläderna på och innan någon hunnit spilla eller dra ut flätan blev det fotografering vid granen. Förstås.

Strax innan Kalle Anka kom farmor och Björn och det dukades upp lite glögg och annat smått och gott.

Efter Kalle kom då slutligen tomten! Han blev halvt om halvt anfallen i hallen. Han var så efterlängtad att det bara var tomtens fru som lade märke till att han hade skägget fel väg. ;-)

Så här glad kan man bli av "lite" lego. :-)

Elina och jag mitt i paketöppningen.

Idag är en av årets skönaste dagar. Ingen stress, massor av kul saker att göra och massor av god mat kvar. Idag spelar vi alla barnspel här i huset. Pappan tycker det är minst lika kul som barnen. Elina har provat ansiktsmålningssakerna och båda barnen har på sig julklappskläder. Själv går jag runt i myskläder med mitt nya Efva Attling-halsband som jag fick av Per. Och jag är helt proppfull av julmust. Som det ska vara.

Ha en god fortsättning!

P.S. Ingen bebis på G ännu. Som det känns nu kommer han kanske aldrig ut. D.S.

Födelsedag?

Jaha, så var den här. Dagen för bebisens beräknade födelse. 21 december 2010. Med tanke på hur jag känner mig (alldeles som vanligt tyvärr), så lär han nog få en annan födelsedag.

Även om jag känner mig som vanligt, så är jag mig inte riktigt lik. :-)

Under tröjan har jag dessutom en röd sol över hela magen.

Lilla bebis, du ska i alla fall veta att du är varmt välkommen!

Det här kanske du inte visste om mig!

Jag....

- avskyr att vara med på bild. Om inte absolut nödvändigt. Och sen blir jag arg när det inte finns några bilder på mig.
- har alltid rätt. Tills motsatsen är bevisad.
- HATAR alla former av kedjebrev!
- har otroligt svårt att komma ihåg efternamn, särskilt de där som slutar på -gren, -berg, -holm och sånt.
- är född utan tålamod. Utom när det gäller barnen (som tur är).
- skulle kunna äta hur mycket godis som helst. Utan att må illa till och med. (Farlig kombination.)
- har ett farligt behov av att alltid berätta sanningen. (Skulle aldrig kunna vara otrogen.)
- kan inte gräla med måtta, utan måste häva ur mig allt som jag velat ha sagt de senaste 2 åren vid varje gräl. (Stackars Per.)
- älskar parenteser. (Nähä?)
- skulle rädda mig själv före barnen om det var en råtta som hotade mig.
- tänkte gifta mig med Peter Jöback. På riktigt. Tills han blev homosexuell.
- tror på ett liv efter detta.
- är ganska argsint, men har en förmåga att verka lugn.

En av de få bilder som finns på mig. :-)

Lite sent luciafirande

Elliot var verkligen jättesjuk på lucia och på Elinas dagis ville vi inte bli smittade med vattkoppor, men bättre sent än aldrig firade vi lucia igår istället. Vi släckte ner hela huset, jag spelade piano, Per var publik och barnen sjöng väldigt fint! Elina fick oss alla att skratta när hon önskade att vi skulle sjunga "Staffan Tallegren". :-)

Sen blev det fotostund förstås.

Och efter det fredagsmys.

Elina klädde på sig luciakläderna det första hon gjorde imorse och går omkring här och tycker att hon är jättevacker (vilket hon förstås alltid är)!

I väntans tider...

Inget är väl som väntans tider? Just nu råder dubbel väntan. Det är nedräkning både till jul och till bebis. 8 dagar till julafton (enligt Elliots uppgift) och 5 dagar till bebis. Barnen verkar mer exalterade över att tomten kommer än att lillebror kommer och själv är jag inte beredd att hålla med. Härom natten hade jag (för)värkar med 10 minuters mellanrum, men tyvärr stannade de av. Jag har ju aldrig haft förvärkar förut, men som tur är har barnmorskan sagt att det är mycket vanligt så jag bara slappnade av och somnade slutligen. Det hade ju inte gått om de varit "äkta" (förutom att han borde ha kommit ut vid det här laget).

Jag hör folk i omgivningen stressa sig blå över julen, men håller mig själv ganska cool. Elliot störde planeringen något då han var sjuk i drygt en vecka, men jag känner mig ändå lugn. Var sak tar sin tid och om vi nu får en bebis mitt i julskinkan får vi väl köpa den färdigskivad på Ica i så fall. Det finns det som är (mycket) värre. Julklapparna är inhandlade (om än inte levererade till samtliga ställen ännu) och det är ju väldigt skönt. Det är något jag rekommenderar - en julklappsinhandlingshelg i september. Man behöver bara vara väldigt säker på att inte behöva byta något, för det är svårt med så bra framförhållning. :-)

Per stressar också, men hans stress är jobbrelaterad. Inget i hemmet verkar någonsin stressa den mannen. Själv skulle jag bli stressad om jag hade någon som såg till att sätta mig i arbete när jag kom hem från arbetet. I och för sig kanske han fann för gott att tro att snöskottningen (till största delen) skulle bli hans syssla denna vinter och inte min. Jag menar, det kan inte ha kommit som en överraskning.

Inlägg nr 100

Idag är det all time high här på bloggen. För första gången har jag lyckats producera 100 blogginlägg på ett år! Inte för att jag har fått så mycket vettigt sagt, men jag har åtminstone lagt ner en ansenlig tid på bloggandet detta år. Jag har en känsla av att det kommer att bli lite färre inlägg alldeles snart...

Igår pyntades granen. Det var två mycket lyckliga barn som gjorde grovjobbet. :-)

Idag är Elliot äntligen frisk (om än lite utmattad) och har begärt att vi ska gå ut. Tyvärr är det snöstorm, men ut ska vi förstås ändå! Just nu sitter gullnosarna i badet (inom höravstånd, och tro mig, de hörs) och efter badet blir det våfflor. Sen skulle en förlossning inte sitta helt fel. (Det vill säga om Per kommer sig hem från jobbet i detta väder.)

Produktiva barn

Vi hade en riktig skitnatt då Elliot hostade så det skrällde och fick panik. För att lugna honom (och Elina som förstås vaknade) berättade jag sagan om vargen och de 7 killingarna. Elina missförstod dock (hon var jättetrött) och trodde att den handlade om kycklingar. Jag försökte förklara att det var killingar, get-barn alltså, men då fick hon det till getingar. :-)

Efter en skitnatt piggade Elliot på sig lite i alla fall och hade bara 38 graders feber när han vaknade. Och då passade vi på att vara lite produktiva. Jag gjorde två omgångar trolldeg och ena satsen torkade vi i ugnen och målade. Det blev jättefint julpynt!



Största möjliga koncentration.

Sötnosar.

Elliot och Elina gjorde också önskelistor till tomten. Elliot skrev på kuvertet och nu står det i hallen och väntar att bli postat.

Året i bilder

2010 var ett bra år.

Hela vintern var det mycket snö. I januari var det premiärdags på skridskor.

I februari hade jag inte blivit gravid och vi rymtes således i Elliots (gamla) säng.

I mars åkte vi till Öjebyn. Där var det ännu mer snö.

I april hade vi påskpicknick vid Alsike skola. I april fick vi också veta att vi skulle bli fler i familjen.

I maj hade vi grannarna över på middag och kunde konstatera att det bara blir fler och fler barn på gatan.

I juni tog Karin studenten...

... och Elliot slutade på dagis. För gott.

I juli åkte vi till Kreta.

I augusti föddes kusin Edit.

I september kunde jag fortfarande cykla och vi åkte på picknick. Båda barnen fick inte längre plats i cykelkärran.

I oktober fick barnen gå på sin första bus-eller-godis-tur. Med medföljande föräldrar.

I november hälsade mormor på i två veckor. Vilken lyx för en tjockis som jag!

I december hann vi precis julpynta innan sjukdomarna bröt ut. Elinas ljusstake har en hedersplats på köksbordet.

Fantastisk service!

Idag har vi för första gången anlitat Uppsala hemläkarjour och det är ju något alldeles fantastiskt! Man ringer på morgonen och under dagen kommer en läkare hem till en. Själva läkarbesöket är gratis för barn, men kostar 80 kr i köravgift. Det är det helt klart värt med tanke på att man slipper släpa det supersjuka barnet (och medföljande syskon) till doktorn och bli smittad av något annat. Elliot hade återigen 40 graders feber inatt, hemsk hosta och ont i kroppen, men det verkar vara en virusinfektion och inte lunginflammation. Blir det inte bättre imorgon har jag dessutom fått läkarens direktnummer.

Idag är Elliot en liten aning bättre tycker jag. Vi har tvingat i honom mat (bokstavligen) och då har han förstås inte lika ont i magen. Och med Alvedon och Ipren är han åtminstone på fötterna idag, det var han inte igår.

Och här är damen med stort D. Lite extra allt. :-) Det är dessutom väldigt synd om Elina som inte får så mycket uppmärksamhet som hon är van, så hon gör vad hon kan för att höras och synas.

Julfrid efterlyses

Oftast är jag en bra mamma, enligt mig själv alltså. Jag gillar mina barn mest av allt, är intresserade av vad de har att säga och vill gärna vara med på det de vill hitta på. Ibland, till exempel idag då, har jag dock mina dippar. När Elliot är inne på fjärde influensadagen utan att till synes vara på bättringsvägen och bara ligger i soffan och gråter för att han har ont i magen och huvudet av den j*vla hostan som aldrig vill ge sig, då vill jag ge upp och inte vara mamma längre. Då hopar sig orosmolnen och precis allt jag möjligen kan oroa mig för poppar upp i hjärnan. Tänk om vi alla i familjen får influensa, den nya bebisen bestämmer sig för att komma så att jag måste överge de redan födda barnen och den nya bebisen också får influensa och dör? Och hur kunde jag sätta tre barn till en värld där folk spränger sig mitt på gatan?

Det måste ju vara tillåtet att ha skitdagar, men kan det inte vara lite måttligt? Var försvann julfriden?

Julkort

Från oss alla till er alla, en riktigt god jul!

Årets julkort.

Bakom kulisserna. :-)

Sjukdomar, bonus och insamling

Den här veckan var Elliot i skolan i måndags. Sedan fick båda barnen snuva och framförallt hosta och fick stanna hemma. Elliot hade nästan krupp, något jag trodde han slutat med för flera år sedan. Igår vände det och jag sa till Elliot att han skulle få gå till skolan idag. Sen fick han 40 graders feber, ingen matlust (förstås), ont i kroppen och idag har han kräkts. :-(

Elina är frisk (men vill gärna ha hostmedicin), men på dagis går det vattkoppor. Eftersom varken hon eller Elliot har haft det känns det ju onödigt att dom får det nu när det strax kommer en bebis, så Elina har fått gå på tidigt jullov. Tyvärr blev följden att vi missade det mysiga luciafirandet. :-( Vi får lussa hemma har vi sagt och Elina verkar nöjd med det, vilket ju är huvudsaken.

Nåja, snart är december över och förhoppningsvis blir det mindre sjukdomar ju närmare våren det lider. När jag tänker på saken känns våren fruktansvärt långt borta just nu.

Något som var avsevärt roligare än ovanstående inlägg var att jag fick en julklapp från jobbet idag! En bonus som inte kunde ha kommit lägligare. :-) 1000 tack!!

Jag har också satt in pengar till denna kämpande mamma med fyra barn: http://lindaskriver.blogspot.com/ God jul till er!

Roligt nattsamtal

Ett snabbt inlägg innan jag ska iväg på akupunktur hos barnmorskan. (Känns som att jag skulle behöver något mer avancerat, typ en rekond eller nåt, men man tager vad man haver.)

Jag och Elliot brukar träffas på toaletten på nätterna. Han ropar på Per, jag väcker Per och går sedan på toa. Efter några minuter kommer Elliot. Inatt när han kom var han helt full i skratt och sa: "Vet du vad Björn har sagt? Det finns en skit som heter korken. Även om man spolar ner den tre gånger, så åker den inte ner. Ha ha ha!" Sötnosen! Sen fick jag en puss och så gick Elliot och Per till Elliots rum.

Sankta lucia

En del saker talar för sig själva. Detta är i alla fall filmat den här dagen och Elina var lite less eftersom Per missade något väsentligt första försöket. :-)

Jag skulle egentligen ha nöjt mig med inlägget här, men söta fröken Elina har hyssat så det har stått härliga till senaste dagarna. Igår gömde hon DVD-dosan i Elliots overallben, så när jag (som för en gångs skull hade lyckats hålla mig vaken en kväll) och Per skulle se film så kunde vi omöjligen hitta den. Hon höll tyst om det hela dagen idag, fast vi letade som besatta och Elliot hittade den först när han skulle på med overallen. Idag stal hon Elliots självlysande planet och hängde upp den inne i sitt rum istället. Elliot trodde det hade varit inbrott och tjuven ifråga höll tyst som en mus. Sen avslutade hon kvällen med att ljuga om att hon varit på toaletten och kissat sista kissen den lilla fisfian. Vad ska det bli av min dotter?