15 år

22 år ihop, men 15-årig bröllopsdag 9 juli i år. Still going strong!

I alla fall. När man blir gladare över kortet än själva presenten. ❤️ (Jag blev jätteglad över presenten också.)

Projekt Pool

Som att det inte räckte med projekt övervåning (och projekt bygg om balkongen från grunden) så har vi också påbörjat (och kommit ganska långt på) projekt pool. Inte mitt favoritprojekt, men ibland får man se sig nedröstad. 

Det började med en presenning för att bestämma var poolen skulle lokaliseras. (Vänligen observera så fin och oförstörd vår tomt var, möjligen med undantag för skräpet som skulle sorteras och ligger på gräset.)

Sedan gällde det att hitta en grävare. Inte billigt denna (corona-)sommar. Det är faktiskt inte ofta grävmaskinister trumfar artister i antalet bokningar.

Och det grävdes. Vänligen observera den icke längre prydliga trädgården.

Vi stötte på två stenar av storleken "måste-spräckas-eftersom-grävmaskinen-är-för-liten-för-att-få-upp-den". De var sjukt mycket större i verkliga livet än vad de ser ut på bild. Vår kompis Anna kom nästan inte upp ur gropen på midsommar när hon bestämt skulle testa dess storlek live så att säga.

Ytterst nervöst med grävningen och att hela tiden hålla andan för vad som kan tänkas grävas fram i form av berg och annat oönskat. I elfte timmen grävdes även en liten bergsklack fram (längst till höger) som löken på laxen och grädden på moset. Istället för att börja med (oerhört dyr) sprängning, så valde vi att höja poolen med några centimeter. Här ser man att de spräckta stenarna ligger kvar som fyllning.

 

Till slut började det likna en inpaketerad grop. Björken till höger i bild bedömdes ha små överlevnadschanser efter grävningen och dessutom en stor nedskräpningseffekt på poolen, så en fin julidag togs den ned. Med sig i fallet tog den även vårt päronträd (lilla trädet mellan grannens björkar).

När gropen väl var grävd kom det två gubbar och byggde stommen. Här ser man början.

Stomme, del två. Den tog totalt 3 dagar att bygga. Facken fylldes igen med grus och det var det sista vi såg av grävaren (och hans aldrig sinande cigaretter).

Make påbörjade regelverk för pooldäck i väntan på liner och fyllning som dröjde flera veckor längre än utlovat. Hela semestern faktiskt. Men herregud, vem vill bada i sin pool medan det är sommar egentligen? (Obs, ironi.)

Linern! Verkligen en milstolpe! Om ni undrar över blomlådorna, så är de vattenfyllda för att trycka ned linern i trappen. Och vet ni vad? Den gröna mattan som står lutad mot kanten är det som blev över av mattan som ligger under linern. Ett tag såg poolen mer ut som en minigolfbana än något annat. Tror dock att barnen hade blivit besvikna om vi valt att behålla mingolfen.

Och så till slut - vatten!!! Det tog 3 hela dygn att fylla den med vattenslang. Därefter tog det tre dagar innan det blev 27-28 grader varmt. Snabbare än förväntat på grund av väldigt varmt sensommarväder. Vissa av oss (läs: Levi) ville dock vara först med att inviga poolen och tog ett dopp redan när det var 18 grader varmt (eller kallt, beroende på hur man ser det). Obs, kan inte vara släkt med sin mamma.

Nåde de familjemedlemmar som beställde projektet som inte badar hela somrarna från och med nu! ;-) Per har dispens till dess att pooldäcket är färdigbyggt.

Barnen!

När man inte bloggat på ett tag har man ju massor av saker man vill skriva om! Men det som alltid (ALLTID) ligger mig varmast om hjärtat är förstås barnen.

Nu är de ju så stora att de ska ha åsikter om vad man skriver och framför allt vilka bilder man lägger ut. Men det väljer jag att bortse från i detta fall.

Levi gick ut 2:an och har nu börjat i 3:an. (Det är så ofattbart att jag var tvungen att kolla så att det verkligen stämde. 😆) Han har börjat cykla till och från skolan. Eller - vi cyklar med honom till skolan och så cyklar han hem själv. Han har med mobilen och ringer var och varannan dag och meddelar vem han ska leka med. Väldigt praktiskt att slippa vara lekadministratör. (Nu i corona-tider är man ju inte ens välkommen in på skolan.) Han har börjat med deo (haha, det är sant), men han har inte blivit för vuxen för kramar och gos. Levi är och har alltid varit väldigt matglad. Det var maten och kompisarna han såg fram emot när skolan började. Levi vill möjligen driva en egen pizzeria när han blir stor.

Skolavslutningsdagen. Levi: "Mamma, får jag ha mustasch på avslutningen?" Jag: "Ja."

Elina gick ut 6:an och har nu börjat högstadiet. Hon har bytt klass (igen) och är nöjd över att ha hamnat i samma klass som sina två bästisar. Elina har växt om mig och samtidigt växt ur alla sina kläder. Hon har blivit vegetarian och det visar sig vara en trasslig kombination tillsammans med glutenintolerans, åtminstone om man ska äta på restaurang, men vi föräldrar har anpassat oss fint. Elina är galet slarvig med alla sina saker, men samtidigt extremt målmedveten när det t ex gäller skola och dans. (Hon får satsa på ett jobb med hög lön så att hon har råd att anlita en städerska. Alternativt en snäll man/fru.) Elina är en tusenkonstnär som är bra på det mesta hon tar sig för. Hon vill bli veterinär och bo på en gård med tusen olika sorters djur. (Helst vill hon att vi ska skaffa djuren redan nu, men svaret är liksom NEJ.) Elina är något av en korthaj också, så jag tänker att en alternativ karriär kanske är pokerproffs. 

Elliot gick ut 9:an och har nu börjat gymnasiet. (Ett tydligt bevis på att min ålderdom närmar sig med stormsteg.) Han är mycket nöjd över sitt gymnasieval, natur på Katedralskolan, och trivs i klassen trots att han inte kände någon sedan innan. Han är otroligt duktig på att ta eget ansvar vad gäller det allra mesta och klarar sig bra utan oss föräldrar i ganska hög utsträckning. Snart får han äntligen börja övningsköra men han tror inte att jag kommer vara en bra handledare, utan föredrar pappas hjälp (som i så många andra avseenden nu för tiden). Vi får väl se säger jag. Elliot håller ihop med sitt gamla kompisgäng utanför skolan och har inte lagt handbollen på hyllan ännu. Det gör dock att vi inte ser till honom så mycket som vi önskar. Han är ju ett tämligen gott sällskap.

Lite ödesmättat kanske, men jag tycker att tiden med barnen börjar kännas utmätt. Snart är de vuxna allihop och flyttar ifrån mig. Därför tänker jag faktiskt njuta precis just nu. Mina älskade finaste.

Projekt övervåning

 Vi har haft en svårmöblerad övervåning p g a formen på allrummet (vinkelaktigt) och länge tänkt att vi ska göra något, men haft svårt att komma fram till vad exakt vi ska göra. Vi delade rummet och gjorde ena halvan till kontor och andra till tevedel, men kontorsdelen blev alltför oprivat då det inte fanns någon dörr som gick att stänga.

Elina har (väldigt) länge velat ha ett större rum och Elliot lät sig övertalas att byta rum med henne. Sedan kom han på att det var en dålig idé eftersom Elinas rum ligger precis ovanför vårt sovrum. Av rädsla för att bli tillsagd att han stör drog han sig således ur, till Elinas stora besvikelse.

Men nu har vi löst två problem! Per gjorde ett eget rum av tevedelen som Elliot flyttade in i. Elina tog Elliots rum. Elinas rum målades om och inreddes till mitt och Pers kontor. 

Timingen kunde knappast varit bättre i och med att jag och Per suttit hemma och jobbat sedan mars.

Elliots rum:

Allrummet med ny vägg:

Kontoret: