DN + ett fästingbett

Jag läser i DN:s nätupplaga om de pågående rättegångarna i Engla-mordet samt Max och Saga-morden. När jag läser om Max och Saga som var precis lika gamla som Elliot och Elina är, är det som att Max och saga blir Elliot och Elina och jag blir helt iskall i hela kroppen. Jag tror att man (så småningom) kan komma över att ens barn dör av sjukdom eller olyckshändelse, men jag tror inte att man kan komma över att en vuxen människa med berått mod mördar ens små, fina ungar.

Jag blir helt förstörd och vill sälja själen i utbyte mot att ingenting får hända Elliot och Elina!

Mitt lilla fästingbett som jag hittade i badet igår känns åtminstone inte så jobbigt längre, även om jag bittert ångrar att vi inte tog fästingvaccin enligt planen tidigt i somras. Jag vill helst inte få någon bestående hjärnskada.