Mina älskade barn

Mina fina och stora barn, ibland blir man förvånad trots att man tycker att de är världens bästa barn.

Elina bakade egna scones igår. Det enda jag hjälpte till med (förutom att få receptet rätt) var att sätta in dem i ugnen. Hur stor och duktig tjej som helst! Hon är full av tilltro till sin egen förmåga och då går ju saker väldigt bra. Hon packade också en kasse helt själv på affären. Mycket stolt och nöjd över sig själv var hon. Och jag också förstås!

Elliot gjorde läxan i flygande fläng och utan tjat. (Det går alltid i flygande fläng, dock inte alltid utan tjat.) Mycket bekvämt för föräldrarna. Han var också väldigt snäll mot sina småsyskon och lät Elina vara med honom och en klasskamrat och gav bort sina utklädningskläder till Levi som var krasslig och gnällig. En empatisk och sympatisk och alldeles underbar kille!

Levi kommer med pennan och säger "Mjaaa" och då ska jag rita en katt. :-) Min stora kille som så smått börjar prata!

Älskade ungar, jag gillar er något alldeles förfärligt mycket!