Färre...

...sådana här nätter tack! 

Detta inlägg skrevs lördag morgon, men har inte gått att publicera förrän nu.

Har varit på barnakuten med Levi från kl. 04:00. Har gått från döende trött (jag alltså) till relativt normal igen, allt utan en enda gnutta sömn (eller mat). Levi har äntligen somnat (oroligt, efter cirka 15 toalettbesök sedan vi kom hit).

Nu är klockan 9:05 och vi väntar (fortfarande) på provsvar. Eller några svar alls. Allt (snabbsänkan och den 39-gradiga febern) tyder på virus. Alternativen verkar vara magsjuka, förkylningsvirus, förstoppning. Tack och lov inga tecken på blindtarmsinflammation. Att lavemanga eller inte verkar vara dagens fråga. Och det är jag som ska bestämma! Som aldrig själv haft förstoppning eller har några medicinska färdigheter alls. Min roll är ju bara mammarollen. I den ingår tydligen detta beslut. Allt medan Per försöker supporta via sms.

Medan jag väntar (och väntar) passar jag på att undra vem som inredde detta rum och hur tankarna gick när det gjordes.

Jag tänker också på alla som har det såhär ofta. Sist vi var på akuten med Levi (förutom när han blev magsjuk utomlands) var när han fick feberkramper då han var 6 månader gammal. Jag borde alltså inte gnälla.

Levi mår nu bättre. Vi var hemma från sjukhuset lördag kl. 11:00. Han är hemma idag och troligen imorgon, men var ute och lekte flera timmar igår. Och det blev inget lavemang.