Nostalgitripp

Jag läser bloggen från 2007 och längtar tillbaka till tiden när Elliot och Elina var små igen. Det är väl sorgen med livet, att tid som redan har gått aldrig kan återfås. Jag var inte beredd på att livet skulle gå så fort. Men tänk vilken enorm mängd gos man har fått i sig under dessa år. Tursamt nog får jag fortfarande gosa på alla barn i varierad omfattning (berätta inte för Elliot att jag skrev detta). Räcker det? Räcker det med att man älskat barnen, matat dem, gosat med dem, tjatat på dem, följt dem på tusen aktiviteter och försökt vara en bra förälder? Det kanske återstår att se. Det är allt jag önskar mig idag. Att barnen ska få ett bra liv.