Barnen!

När man inte bloggat på ett tag har man ju massor av saker man vill skriva om! Men det som alltid (ALLTID) ligger mig varmast om hjärtat är förstås barnen.

Nu är de ju så stora att de ska ha åsikter om vad man skriver och framför allt vilka bilder man lägger ut. Men det väljer jag att bortse från i detta fall.

Levi gick ut 2:an och har nu börjat i 3:an. (Det är så ofattbart att jag var tvungen att kolla så att det verkligen stämde. 😆) Han har börjat cykla till och från skolan. Eller - vi cyklar med honom till skolan och så cyklar han hem själv. Han har med mobilen och ringer var och varannan dag och meddelar vem han ska leka med. Väldigt praktiskt att slippa vara lekadministratör. (Nu i corona-tider är man ju inte ens välkommen in på skolan.) Han har börjat med deo (haha, det är sant), men han har inte blivit för vuxen för kramar och gos. Levi är och har alltid varit väldigt matglad. Det var maten och kompisarna han såg fram emot när skolan började. Levi vill möjligen driva en egen pizzeria när han blir stor.

Skolavslutningsdagen. Levi: "Mamma, får jag ha mustasch på avslutningen?" Jag: "Ja."

Elina gick ut 6:an och har nu börjat högstadiet. Hon har bytt klass (igen) och är nöjd över att ha hamnat i samma klass som sina två bästisar. Elina har växt om mig och samtidigt växt ur alla sina kläder. Hon har blivit vegetarian och det visar sig vara en trasslig kombination tillsammans med glutenintolerans, åtminstone om man ska äta på restaurang, men vi föräldrar har anpassat oss fint. Elina är galet slarvig med alla sina saker, men samtidigt extremt målmedveten när det t ex gäller skola och dans. (Hon får satsa på ett jobb med hög lön så att hon har råd att anlita en städerska. Alternativt en snäll man/fru.) Elina är en tusenkonstnär som är bra på det mesta hon tar sig för. Hon vill bli veterinär och bo på en gård med tusen olika sorters djur. (Helst vill hon att vi ska skaffa djuren redan nu, men svaret är liksom NEJ.) Elina är något av en korthaj också, så jag tänker att en alternativ karriär kanske är pokerproffs. 

Elliot gick ut 9:an och har nu börjat gymnasiet. (Ett tydligt bevis på att min ålderdom närmar sig med stormsteg.) Han är mycket nöjd över sitt gymnasieval, natur på Katedralskolan, och trivs i klassen trots att han inte kände någon sedan innan. Han är otroligt duktig på att ta eget ansvar vad gäller det allra mesta och klarar sig bra utan oss föräldrar i ganska hög utsträckning. Snart får han äntligen börja övningsköra men han tror inte att jag kommer vara en bra handledare, utan föredrar pappas hjälp (som i så många andra avseenden nu för tiden). Vi får väl se säger jag. Elliot håller ihop med sitt gamla kompisgäng utanför skolan och har inte lagt handbollen på hyllan ännu. Det gör dock att vi inte ser till honom så mycket som vi önskar. Han är ju ett tämligen gott sällskap.

Lite ödesmättat kanske, men jag tycker att tiden med barnen börjar kännas utmätt. Snart är de vuxna allihop och flyttar ifrån mig. Därför tänker jag faktiskt njuta precis just nu. Mina älskade finaste.