Snart ska jag krama okända!

Sist jag skrev ett inlägg var när Levi fått covid. Inlägget skrevs den 26 januari, en annan månad jämfört med nu. Och fortfarande är vi i covidträsket! Vi hann vara ute i det fria (och det med besked) en hel lördag innan både Elliot och Elina fick covid. Det var en evighet sedan. Och när vi började se ljuset i tunneln (igen) testade Per positivt och igår även jag.

Ett tag kände jag mig lite ensam som den enda friska (väldigt konstigt nog - när det går magsjuka har jag inte alls den känslan). Även om mitt immunförsvar kämpade, kunde det till slut inte stå emot smittan.

Så nu sitter jag här med coviden. Jag har lite ont i halsen, lite hosta, känner mig tung i bröstkorgen och är lite trött. (Tröttheten beror nog mest på Pers hosta som han höll mig vaken inatt med.)

Jag kan också konstatera att alla vi fem i familjen verkligen inte har haft samma symtom. Levi hade feber i två dagar. Och det var det. Elliot och Elina fick ont i halsen och snuva. Elliot fick jättemycket hosta. Inte Elina. Elina hade pyttelite feber. Inte Elliot. Per har ont i halsen och rethosta. Ingen snuva. Och jag har minst sagt milda symptom än så länge. 

Men snart! Snart är vi friska och då kan vi inte få covid på jättelänge till. Som jag ska vara nära folk i affärerna! Typ krama expediterna! Vara på jobbet varje dag och gosa med mina arbetskamrater! Okej - helt okaraktäristiskt - jag gillar typ inte kroppskontakt med folk jag inte känner mycket, mycket väl - men jag längtar ut!

                                                    Bella har lessnat på mitt gnäll om covid.