Vi har...

...både ninjor och elefanter i huset idag!

God fortsättning!

Mormor kom. Snön också. Mormor åkte. Snön också.

Men vi hann bygga en jättefin och stor snölykta!

Levi och mormor tittade på på behörigt avstånd.

Den 23 december hann jag både klippa Levi och åka till en frisör med min egen kalufs.

Vad tycks?

Elliot, som ju inte var upplagd för lussefirande på lucia, blev både pepparkaka och Staffan på en och samma gång. Fin va?

Traditionsenlig frunch med farmor och Björn på julaftonsförmiddagen.

Och mormor som julbonus. Lite gröt blev kvar till tomten också!

Tomten hade redan lämnat lite paket till farmor och Björn och barnen var inte sena att börja öppna och sedan leka!

Vid Kalle Anka-tid åkte vi vidare till farfar och Eva och väntan på Tomten var lång! Tur att farbror Lars också är lång så han kan vara behjälplig när man spanar. :-)

Farfar åkte och köpte tidningen (gull-farfar!), men han hann tillbaka lagom till att Tomten anlände! Då blev den skeptiska Elliot väldigt snopen. :-)

Detta år hade Tomten många hjälpredor!

Barnen fick så mycket julklappar att Elliot undrade om de varit extra snälla detta år.

Levi tyckte också att det var kul med jul. Han var inte det minsta rädd för tomten!

Själv tycker jag allra bäst om juldagen. Då är stressen över, men julmaten är kvar och alla saker är fortfarande nya och delvis olekta med. Elliot i sin nya pyjamas satte igång med att bygga lego på direkten!

Levi gillar sin nya fina bil!

Elina klädde genast ut sig till Tingeling. Hon skulle ha en likadan knopp i håret också.

Här myser barnen i sina nya saccosäckar.

Och Levi myser i sin nya onepiece. Provided by gammelmormor med hjälp av mamma.

God fortsättning på er!

@ work!

Det var inte igår. Och utan barn får man ju till och med en massa gjort!

Dan före dan före dan före dan... osv...

5 dag kvar idag!

Förutom julkonserter (för min del), så har helgen bestått av granpyntning!

Idag har jag och Elina varit ute och skottat och gjort en superfin snögubbe.

Levi och "momo" har ätit citron...

...och precis nu tar de en välbehövlig tupplur i soffan.

Elliot och Elina har uppfunnit en ny lek. Tur att någon använder motionscykeln i alla fall. :-D

Julkortet 2011

Årets julkort!

God jul & Gott nytt år från familjen Bergstrand

Och så en tjuvkik på jobbet som låg bakom. :-)

"Mamma! Han smiter!"

Annorlunda ingrediens...

...i dagens pannkaka. :-)

Lucia

Det blev lucia även i år och vi körde en favorit i repris, nämligen att Elliot blev jättesjuk. Och kort därpå resten av familjen, förutom vår lilla lucia. Klockan 6.20 steg jag upp med Elina och åkte till dagis och försökte undvika att andas på någon annan.

Se så fin hon är!

Hela luciatåget var underbart!

Elliot var för sjuk för att ens vilja ha luciatåg hemma, så det blev en heldag i soffan med närområde. Ett läkarbesök senare så vet vi att han har ögoninflammation, öroninflammation och svårt att andas på natten när han hostar. Men han är på benen i alla fall.

Elina hade svårt att sluta vara lucia, så hon sov till och med i sitt lucianattlinne. :-)

Sjukstuga :(

Elliot hostade så han kräktes inatt och trodde att han fått magsjuka. Själv hostade jag så jag trodde jag skulle få hjärnskakning och naturligtvis väckte jag Levi 100 ggr. Så vi är lite lagomt möra idag. Vissa sover igen just nu och vissa andra önskar att det gick. Men det får vänta tills Per är åter från Gbg... Bara jag piggar på mig till julkonserterna så lovar jag att sluta klaga precis nu.

På julbord...

Men man funderar över vilket årtionde det är!

Skönt...

...med fredag. Vi tar det lugnt och jag laddar inför julfesten ikväll. Jag har till och med köpt nya kläder. :-)

Stort ansvar

När jag och Levi badar i badkaret (vilket vi ofta gör då jag är en mycket frysig människa) så kommer jag alltid att tänka på vilket otroligt ansvar man har för sitt (sina) barn. Levi njuter av att bada och mitt i alltihop kommer han på att han ska lägga sig ner och bara lutar sig bakåt, trygg i att jag alltid finns där och är beredd på att ta emot honom. Och det är jag ju förstås.

När det gäller de större barnen så kan man inte finnas steget bakom dem hela tiden som när de var små. Man lämnar dem själva och i andra vuxnas vård i mycket större omfattning. En händelse på skolan fick mig att inse att jag inte har kontroll över mitt barns välbefinnande där. Det är läskigt och jag blir som en beskyddande lejoninna när det händer mitt barn något. Jag (och Per) har tydligen inga problem med att ryta ifrån. Jag ställer stora krav på att mina barn ska vara snälla mot andra, men jag ställer lika stora krav på att andra ska vara snälla mot mina barn! Det är alla barns rätt att ha det bra och det är alla vuxnas skyldighet att se till att det blir så. Även om jag inte fysiskt befinner mig i skolan vill jag att Elliot ska känna att jag står bakom honom. Och det gör jag ju förstås.