En lugn dag

En hemmadag med två prickiga barn (och en liten oprickig) vid gott mod är inte fy skam. Vi fixar oss, mjölar oss, spelar och myser. Snart ska vi åka till återvinningen med lite skräp. Vi försöker att inte tänka på att jag och Levi åker till Piteå ikväll (även fast jag packar). Nu när barnen är lite piggare känns det inte så hemskt längre.

Hönsmamma

Inkubationstiden för vattkoppor är exakt 14 dagar vilket vi blev varse igår när både Elina och Elliot förvandlades till två prickekorvar. Båda två är avsevärt sjukare än Levi med feber och kli. Jag har svår ångest över att lämna dem i pappans vård (även om den självklart är den bästa tänkbara) för att ta med det lilla barnet och åka till Piteå över helgen. Att jag och Per dessutom börjat se "Lost" (10 år efter alla andra) spär ju dessutom på ångesten  ytterligare (den handlar om en flygplanskrasch)... Nåja. This too shall pass, som någon klok sa till mig någongång och som tröstar mer än man kan tro ibland.

Imorgon (idag) ska jag i alla fall vara hemma och krama hårt på sjuklingarna hela dagen som tur är.

Jag kommer att sakna er!

En riktig norrbottning?

Är inte "alla" norrbottningar sävliga och pessimistiska? Precis så känner jag mig. Måste rycka upp mig! Kom igen kom igen Lena Linda!!

En riktigt dålig dag

Det är så länge sedan jag hade en riktigt dålig dag att jag nästan har glömt hur det kan ta knäcken på en. Igår var dock en sådan dag. Vädret var tråkigt, barnen var stingsliga och grälsjuka, föräldrarna otrevliga, allt drog ut på tiden (t o m symaskinen krånglade!) och som grädden på moset, pricken över i:t (etc.) så fick jag ett tråkigt SMS. Huvudvärken kom som ett brev på posten och jag ville bara dra något gammalt över mig och gå i ide.

Hoppas på en bättre dag denna dag.

Vad är en kris?

Vad är en kris? Är en kris att omvärdera sitt liv, försöka se det med nya ögon, ångra lite val jag inte gjorde och fundera på hur jag kan komma på rätt kurs igen? Om det är så det är, så är jag mitt i en.

Lite skönt om det skulle vara så, för då kan jag också tillåta mig lite galna planer i hopp om att komma ur den.

Mitt i allt grubblande mår jag ändå bra, eftersom det viktigaste i livet - familjen - är intakt. 

Men frågan kvarstår ändå - vad ska jag göra med resten av livet? Förslag någon?

En grubblare

Grattis!

Efter att ha varit inne i någon form av ålderskris har jag nu helt plötsligt svängt och tycker att jag är i en alldeles utmärkt ålder. Min fina Per fyllde 37 år igår och om bara några år har vi varit ihop mer halva våra liv. Vi är ett riktigt bra team och ofta beror det på att Per står ut med mig. :-) Inte många människor är så snälla, fina och underbara som du älskling! Jag älskar dig mest av allt! 

Jag hade köpt några presenter, men Elina insisterade på att köpa en egen present för egna pengar och köpte en stor bukett tulpaner till sin pappa. Hon pysslade också ihop världens finaste pappersblomma. Elliot och Elina gjorde tillsammans en äppelkaka (Per föredrar det framför tårta) och så sjöng hela familjen så tjusigt. Per har undanbett sig ytterligare firande på sin dag och vi slår ihop våra födelsedagsfester till en enda, den 24/5. Välkomna!

Dagens citat

"It is only when a mosquito lands on your testicles that you realize...

...There is always a way to solve problems without using violence."


Hahaha så sant så!

Ändrade planer men fint ändå

Vi skulle ha varit i Piteå på 80-årskalas, men istället blev vi prickiga och drog ut i skogen där vi inte kunde smitta någon. Lite korv, pinnbröd och marshmallows i magen, en myrstack att undersöka (panik utbröt när Levi fick en myra på handen) och ett berg att klättra på gjorde att livet, trots allt, kändes väldigt härligt!

En prickekorv

Ledsen och besviken

Imorse på dagis hittade jag en prick misstänkt lik en vattkopp på Levi. Men eftersom han var pigg som en mört och jag inte hittade fler lät jag saken bero. Men det skulle visa sig att en prick sällan kommer ensam. Eftersom det går vattkoppor på dagis så var ju saken förstås biff. Och så fick vi avboka ytterligare en flygresa. :-(

Om jag blev besviken var det ingenting mot vad morfar (min alltså) blev när jag ringde och berättade att vi inte skulle komma. Förlåt! Jag har bara inte hjärta att lämna mitt lilla gull i fem dagar när han dessutom är sjuk. Även fastän Gunhild hade varit världens snällaste och kokat blodpalt till mig. Igen!

Vi får nog flytta till Piteå för att kompensera detta. Ska bara övertala Per först.

Söndag

I helgen har vi varit ute, cyklat och städat. (Städat har vi gjort inne alltså.) En bra sammanfattning på en vanlig och härlig helg. Idag jobbar Per hela dagen med någon slags "release" och jag, barnen och ett extrabarn huserar i Mulle Meck-lekparken. Lite långt till Solna, men väl där är det jättekul och alldeles gratis!