Det är synd om pojkar och flickor
Jag tycker synd om pojkar och flickor. Pojkar tycker jag synd om för att dom inte får leka med dockor, klä sig i rosa eller ha en flick-förebild (förutom möjligen Pippi). Det är helt enkelt inte accepterat att vara en flick-pojke, men motsatsen pojk-flicka går alldeles utmärkt. Flickor tycker jag synd om för att dom aldrig slipper hela utseendehysterin. Jag tänker ofta på detta och önskar att jag kan förmedla något annat till mina barn, ändå köper jag blått till Elliot och rosa till Elina, bilar till Elliot och en rosa lära-gå-vagn till Elina...
Jag tycker att det är så otroligt välsignat att ha både en pojke och en flicka! Imorgon ska mamman, pojken och flickan till Nickis äventyrslek tillsammans med Nellie och Ellen med familjer. På eftermiddagen kommer farmor och på kvällen ska hela familjen ut med Pers jobb. Troligtvis en rolig men utmattande dag!
Det här är Elliot: vill alltid höra 1000 sagor, vill leka ute så länge som möjligt, gillar film (just nu inne i en Pippi Långstrump-fas), äter lite, älskar välling, älskar Elina, älskar pussar och kramar, gillar snabba avslut i telefonen, sitter vid datorn så länge han får, pratar oavbrutet dagarna i ända, häftigt humör, har riktig humor, pusselkungen, behöver inte så mycket sömn längre, helt blöjfri, alltid lätt att ha att göra med, gos-räven.
Det här är Elina: solsken men börjar få lite humör, älskar mat, vägrar barnmatspuré, vägrar matning, välling i mugg annars får det vara, gillar att gå men törs inte släppa fingret riktigt än, rädd första gungtagen sedan är det superkul, lätt att ha med överallt, social, duktig att härma ord, skakar på huvudet för nej, gillar att gosa med Elliot på sina egna villkor, älskar snutten och Bamsens pussar, älskar speldosor, trycker på alla knappar som finns, drar ur kontakter närhelst tillfälle ges, Finis-Elinis.
Att ha barn är det bästa som finns. Det finns ingen som bekräftar mig och får mig att känna mig så viktig som dom. Men det är också att alltid vara lite orolig och att alltid ha lite dåligt samvete. Det konstiga är att jag inte kan komma ihåg hur det kändes att inte vara mamma, det är ju ändå det som definierar mig nu för tiden.
Jag tycker att det är så otroligt välsignat att ha både en pojke och en flicka! Imorgon ska mamman, pojken och flickan till Nickis äventyrslek tillsammans med Nellie och Ellen med familjer. På eftermiddagen kommer farmor och på kvällen ska hela familjen ut med Pers jobb. Troligtvis en rolig men utmattande dag!
Det här är Elliot: vill alltid höra 1000 sagor, vill leka ute så länge som möjligt, gillar film (just nu inne i en Pippi Långstrump-fas), äter lite, älskar välling, älskar Elina, älskar pussar och kramar, gillar snabba avslut i telefonen, sitter vid datorn så länge han får, pratar oavbrutet dagarna i ända, häftigt humör, har riktig humor, pusselkungen, behöver inte så mycket sömn längre, helt blöjfri, alltid lätt att ha att göra med, gos-räven.
Det här är Elina: solsken men börjar få lite humör, älskar mat, vägrar barnmatspuré, vägrar matning, välling i mugg annars får det vara, gillar att gå men törs inte släppa fingret riktigt än, rädd första gungtagen sedan är det superkul, lätt att ha med överallt, social, duktig att härma ord, skakar på huvudet för nej, gillar att gosa med Elliot på sina egna villkor, älskar snutten och Bamsens pussar, älskar speldosor, trycker på alla knappar som finns, drar ur kontakter närhelst tillfälle ges, Finis-Elinis.
Att ha barn är det bästa som finns. Det finns ingen som bekräftar mig och får mig att känna mig så viktig som dom. Men det är också att alltid vara lite orolig och att alltid ha lite dåligt samvete. Det konstiga är att jag inte kan komma ihåg hur det kändes att inte vara mamma, det är ju ändå det som definierar mig nu för tiden.
Kommentarer