Idag ringde Laila från barnkliniken på Akademiska sjukhuset och meddelade att vi var välkomna till en heldag på sjukhuset. De har fått remissen åter från dr. Kapas och den 24 januari, dvs torsdag nästa vecka ska vi träffa minst tre olika läkare. Kl. 9.30 har vi tid hos neurologen som ska konstatera att Elina är normalutvecklad (inte så oroad över just detta då hon både förstår vad man säger, pratar och går, 11 månader gammal). Sedan ska hon stickas i fingret och träffa sin nya läkare på avdelningen för blod- och tumörsjukdomar (Hjälp! Elina har verkligen en riktig sjukdom!) som ska göra ultraljud på hennes mage. Kl. 13.40 avslutas rundturen med en lungröntgen. Ögonmottagningen kunde vi ju avboka då vi redan varit där och allt var u.a. Återbesök först till hösten.
Jag frågade om den nya läkaren hade någon erfarenhet av juvenilt xantogranulom, men det visste inte sköterskan. Eftersom alla studier som jag tagit del av på internet rekommenderar att man inte behöver göra några inre undersökningar när inget tyder på att något är fel undrar jag lite över allt ståhej, men utgår samtidigt från att ingenting är galet invärtes. Då undersökningarna ändå är av "snäll" karaktär så kan det väl kännas skönt för samtliga inblandade att dessa undersökningar blir av.
Denna blogg handlar om mitt liv. I mitt liv är familjen och framförallt barnen viktigast, men i takt med att barnen blivit stora skriver jag mest om vardagliga saker som jag funderar på. Det kan handla om hur man ska förmå sig att börja gilla matlagning eller hur kroppen kan motarbeta den enda träning jag verkligen gillar (padel). Lite så.
torsdag 17 januari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Årets lista 2025
Gjorde du något 2025 som du aldrig gjort förut? Genomdrev du någon stor förändring? Jag provade en höghöjdsbana för första och sista gånge...
-
Jag är inte en person som lätt kommer på vad jag vill ha i födelsedagspresent. Men i år har jag kommit på att jag vill ha en klänning. Jag h...
-
Det finns som tur är liv fortfarande, bara inte på den här bloggen. Detta inlägg blir mitt sista. Jag började blogga 2007 när Elina var en b...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar