Igår åkte vi långt. Onödigt långt. När vi åkt cirka 50 mil upptäckte jag till min stora fasa att handväskan (med körkort, kreditkort, mobil, hemnycklar och ca 1000 andra kort) var kvar vid senaste besökta mack! Jag ringde till macken och väskan var återfunnen och innehållet troligtvis sig likt. Phu! 14 mils omväg är dock inte vad man önskar sig när man är ute på långtur.
Tack snälla Kalix-bo som lämnade in min handväska på Preem i Docksta! Och tack snälla Preem i Docksta för vänligheten att försöka hitta mig på Internet, även om det var svårt! Ibland finns det hopp om mänskligheten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Jag är inte en person som lätt kommer på vad jag vill ha i födelsedagspresent. Men i år har jag kommit på att jag vill ha en klänning. Jag h... -
Det finns som tur är liv fortfarande, bara inte på den här bloggen. Detta inlägg blir mitt sista. Jag började blogga 2007 när Elina var en b...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar