19 år

Det närmar sig 19-årsdagen för mig och Per. Vi har bestämt att vi träffades 25 april, men vi har hittat bevis (i form av en kalender) på att det egentligen inte stämmer. Hur som helst är 19 år en väldigt lång tid. Vi har blivit både rynkigare och skruttigare, men vi gillar fortfarande varandra och det är ju huvudsaken. Det har funnits stunder när vi ifrågasatt "vi:et", men de har varit få. All tid tillsammans fungerar som ett kitt och jag har svårt att tänka mig att leva ihop med någon annan. Det finns, förstås, ingen som känner mig lika bra som Per och det finns inga fler än vi som gillar våra barn lika mycket. Tänk att inte ha någon att dela det där man tycker är så fantastiskt med just sina egna barn. Vi har ett bra liv och jag kan inte tänka mig en bättre livskamrat att dela det med. ❤