Jag har alltid uppfattat mig själv som stark. Född med skinn på näsan. Jag har vågat säga ifrån och jag har inte låtit människor trampa på mig. Ändå har jag blivit utsatt för ofredanden. Det får aldrig vara slentrian, något man ska behöva räkna med eller acceptera. Vi borde pränta in det i våra döttrar och söner varje dag. Varje människa har rätten till sin egen kropp. Allt som inte är ett uttryckligt ja är ett nej.
Denna blogg handlar om mitt liv. I mitt liv är familjen och framförallt barnen viktigast, men i takt med att barnen blivit stora skriver jag mest om vardagliga saker som jag funderar på. Det kan handla om hur man ska förmå sig att börja gilla matlagning eller hur kroppen kan motarbeta den enda träning jag verkligen gillar (padel). Lite så.
onsdag 18 oktober 2017
Skinn på näsan
Jag måste säga att jag är chockad, omskakad och arg över omfattningen av sexuella ofredanden och trakasserier på kvinnor. I princip varenda kvinna jag känner har blivit utsatt. Om jag hade tänkt efter hade jag antagligen inte blivit så överväldigad av allt som strömmar in via sociala medier, men jag måste aldrig ha tänkt efter. Eller kanske inte velat. Det kampanjen #metoo ville uppnå har den uppnått.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Årets lista 2025
Gjorde du något 2025 som du aldrig gjort förut? Genomdrev du någon stor förändring? Jag provade en höghöjdsbana för första och sista gånge...
-
Jag är inte en person som lätt kommer på vad jag vill ha i födelsedagspresent. Men i år har jag kommit på att jag vill ha en klänning. Jag h...
-
Det finns som tur är liv fortfarande, bara inte på den här bloggen. Detta inlägg blir mitt sista. Jag började blogga 2007 när Elina var en b...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar