En ursäkt till Elliot

Älskade stora barn. Du är vår försökskanin. Vårt första barn som alltid hamnar i en utvecklingsfas först av barnen i vår familj. Som har föräldrar som inte provat just den fasen ännu och således famlar lite i blindo.

Jag tänker på oss som en liten kvalitetsenhet därhemma som provar olika metoder, utvärderar, gör om och (försöker) göra rätt. Bara det att du inte är en process som vi ska förhålla oss till, utan vårt älskade barn.

Du får ursäkta oss nyblivna tonårsföräldrar om vi inte har kommit på det smartaste sättet att handskas med en tonåring. Vi kanske lägger oss i för mycket? För lite (nej, inte för lite va?)? Det du får komma ihåg är att vi alltid (A L L T I D) vill ditt bästa. Vi älskar dig alltid mer än du tror.

Ha lite överseende med oss så ska vi ha lite överseende med dig.
Och ha inte så bråttom med att växa upp.