Jag skriver nu på mitt 1400:e inlägg. Inte konstigt att jag inte har mycket att tillföra.
Jag längtar galet mycket efter Levi och Elina som kommer senare ikväll, som tur är! När jag bokar in dem hos mormor och morfar inbillar jag mig att det ska bli lite skönt när de är borta, men så är det verkligen inte. (Note to self!) Det enda som är skönt är att man kan arbeta utan att tänka på att varken lämna eller hämta barn. Det är allt. Barn är livet. Kom. Hem. Nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Jag är inte en person som lätt kommer på vad jag vill ha i födelsedagspresent. Men i år har jag kommit på att jag vill ha en klänning. Jag h... -
Det finns som tur är liv fortfarande, bara inte på den här bloggen. Detta inlägg blir mitt sista. Jag började blogga 2007 när Elina var en b...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar