Mina älskade barn

Mina fina och stora barn, ibland blir man förvånad trots att man tycker att de är världens bästa barn.

Elina bakade egna scones igår. Det enda jag hjälpte till med (förutom att få receptet rätt) var att sätta in dem i ugnen. Hur stor och duktig tjej som helst! Hon är full av tilltro till sin egen förmåga och då går ju saker väldigt bra. Hon packade också en kasse helt själv på affären. Mycket stolt och nöjd över sig själv var hon. Och jag också förstås!

Elliot gjorde läxan i flygande fläng och utan tjat. (Det går alltid i flygande fläng, dock inte alltid utan tjat.) Mycket bekvämt för föräldrarna. Han var också väldigt snäll mot sina småsyskon och lät Elina vara med honom och en klasskamrat och gav bort sina utklädningskläder till Levi som var krasslig och gnällig. En empatisk och sympatisk och alldeles underbar kille!

Levi kommer med pennan och säger "Mjaaa" och då ska jag rita en katt. :-) Min stora kille som så smått börjar prata!

Älskade ungar, jag gillar er något alldeles förfärligt mycket!

Högt och lågt

Vi pendlar mellan hopp och förtvivlan vad gäller vår husförsäljning. Jag citerar filmen vi såg sist, Hungergames, "Det enda som är större än fruktan är hoppet.". Och som tur är finns det lite hopp! Detta är i alla fall det som cirkulerar i mina tankar dygnet runt. Botemedlet är att träna sig dödstrött och sova stenhårt mellan varven. Och gosa på barnen förstås! :-)

Något annat jag funderat över är varför det är vänsterstrafik i tunnelbanan. Och då menar jag inte själva tågen, utan människorna som går till och från tunnelbanan. Möjliga orsaker jag övervägt: slumpen, en engelsk arkitekt, en annan arkitekt som inte tänkte sig för, en arkitekt som övervägde att detta kan vara hjärngymnastik...?

Godmorgon, i vilket fall som helst!

Jisses!

En stökig natt (en hungrig pojke, en gråtande flicka och en gråtande pojke i olika omgångar) följdes av en något stirrig morgon minst sagt. 5:45 ska man inte packa väskor för då blir det fel. Jag glömde lunchen, tog fel bil, glömde handduken och vattenflaskan men lyckades i alla fall komma iväg på ett spinning/corepass. Första morgonen jag tog tåget/tunnelbanan till jobbet hade jag inte planerat för två kortinköp på ett ställe och laddning av korten på ett annat, så dessutom kom jag en kvart sent till morgonmötet. Förlåt!

Jag känner mig ändå helt nyladdad med energi och är glad att jag tränade och tackar min lyckliga stjärna för att gymmet hade en (pytteliten) handduk att låna ut. :-)

Det är mycket nu!

Jag har blivit en usel bloggare och skyller det på allt annat som händer i vårt liv! Sammanfattningsvis har vi haft husvisning, fina gäster med två spräckta trumhinnor, sjungit på dop och bröllop, varit på möhippa och en kort kombinerad jobb/nöjestripp till Piteå plus allt det vanliga! Här kommer lite bilder i alla fall!

Simskolan på Vattenhuset i Märsta kan varmt rekommenderas!


Mitt lilla fikasällskap på Kallax.


En liten leksugen typ på Arlanda.


Elina akrobatar sig.


Levi vill inte byta blöja och har hittat ett perfekt gömställe.

På simskolan...

...med två godingar. Tyvärr får inte mammorna bada.

Jag <3 onsdagar!

Äntligen onsdag och ledig dag! Jobbet i all ära, men inget går upp emot att vara hemma och krama på sina ungar! Och just den här onsdagen är det ju extremt välstädat här hemma eftersom vi hade husvisning i förrgår, så vi kan bara ta det lugnt och göra vad som faller oss in! Elina fick vara ledig från dagis och vi har istället varit till biblioteket, ätit lite lunch med farmor som kom över med fina kläder till Elina och när Elliot kommer från skolan ska vi åka och handla nya gympaskor. Och just nu sover Levi och jag och Elina slöar i soffan. Man kan ha det sämre, helt klart.



Det är precis vad jag och min envisa förkylning behöver.

Tack!

I dagarna 3 har hela familjen våldgästat farmor. Det har fungerat väldigt bra och vi är evigt tacksamma! Tusen tack för att vi har dig!

På god väg...

...att bli en köttbulle igen. Så nu struntar jag i den här förkylningen och åker och tränar! Så det så.

Om och om igen...

En väldigt vanlig konversation hemma hos oss:
Levi: "Mamma." (uppfordrande)
Jag: "Ja?"
Levi: "Dä."

Och sen börjar långa gissningsleken. Varje gång jag gissar fel (vilket blir rätt ofta eftersom "dä" kan vara precis vad som helst) börjar konversationen om från början. Den här kvällen ville han bli ombredd. Efter att jag äntligen förstått det somnade han inom 1 minut. :-)

"Dä."

Dripp dropp

Näsorna hos familjen Bergstrand droppar och droppar. Elliot är friskast och jag och Per sjukast. Idag har vi tävlat i huvudvärk. Jag vann och fick sova en timme.

Samtidigt som vi är sjuka jobbar vi på både jobb och hemförsäljning. Tur att det inte är så här jämt säger jag bara. Och det kunde ha varit värre. Vi kunde ju ha haft magsjuka. ;-)

Stackars kvinnosläktet

Stackars kvinnosläktet. Så här ser jag ut egentligen. Men jag skulle ju aldrig gå ut utan att ha fixat håret eller sminkat mig först. Knappt till brevlådan. Det blev jag varse igår när våra (ganska okända) grannar plingade på 9.30 (vi hade bestämt dag i och för sig och normala trebarnfamiljer har tydligen varit uppe länge den tiden, men vi hade precis klivit ur sängen). Vi klädde på oss och öppnade, men det var liiite jobbigt att jag inte var fixad. Och jag skulle tro att jag inte är ensam!

De stora barnen åkte på circus med farmor och jag och Per fixade lister, städade och gosade lite med Levi. Farfar och Eva kom på besök och vi hade dessutom oplanerad husvisning. Lite jobbigt, men det visar ju åtminstone att det finns en intresserad familj.

Nu ska jag fixa mig ifall det kommer oväntat besök! ;-)