Den inbillade sjuke (?)

Över huvud taget har veckan varit rätt påfrestande av många anledningar, bland annat håller jag på att skola in Elina på dagis (vilket i och för sig går bra, men känns jobbigt i hjärtat ändå). Pricken över i:t var i alla fall när Per ringde vid lunchtid i fredags och berättade att han var på väg hem med magsjuka. Skrik och panik! Vad göra? Desinficera förstås (man tager vad man haver = resten av kronvodkan (som inte är uppdrucken utan även tidigare använd till samma ändamål) plus lite klorin)! Hela halva huset sprayades och torkades på mindre än en halvtimme och sen iväg och hämta magsjukehärden på Uppsala station. Jag skulle gärna ha sprayat lite även på Per, men det verkade ju inte riktigt riktigt (väl?). Däremellan hann jag ringa till mamma och lufta lite av paniken (som, tro mig, var stor!).

Därefter inhandla toapapper, coca cola och annat magsjukemotverkande och sedan hämta barnen på dagis. Elina hade varit stillsamt ledsen och inte ätit, vilket inte var så konstigt för hon hade ju såklart också magsjuka vilket visade sig över hela vardagsrumsgolvet senare på eftermiddagen. Stackars lillan!! Hon sa dessutom när jag kom och hämtade henne "Jag är prickig.", vilket måste betyda att hon kände sig sjuk. (Vi brukar läsa om pappa spöke som är pricksjuk nämligen.) :-( Nåja, hon är inte den gnälliga typen, sa inte ett pip när hon kräktes och var därefter som en solstråle, åt middag som vanligt och så var det bra. Se och lär pappa Per.

Ärligt talat vet jag inte om jag själv har haft magsjuka eller inte, vilket kan tyckas konstigt. Men när Per ringde satt jag och åt lunch och tänkte precis att det var så himla god mat. I samma sekund som han meddelade att han hade magsjuka fick jag också det, vilket ju verkar lite konstigt så här i efterhand. Jag fick inte ner en enda bit mat till på hela dagen och hade jätteont i magen (vilket kanske inte är så konstigt om man inte äter alls) och sen var jag för nervös för att jag och Elliot också skulle bli riktigt sjuka, så jag kunde inte sova, vilket ledde till att jag var ett vandrande lik på lördagen.

Men, jag överlevde trots allt och Elliot fick inte magsjuka. Mina händer skriker "ge mig aldrig mer handsprit" och huset luktar som badhuset, men vi mår efter omständigheterna bra. Nästa vecka kan bara bli bättre!