Kämpa vidare, mamma!

Varje morgon säger Elliot minst 10 gånger att han inte vill gå till dagis. Jag förklarar och förklarar, vi diskuterar samhällsekonomi och kör med peppning järnet, men ibland vill jag bara lägga mig ner och skrika till slut! Mina öron kommer att lossna av allt gnäll! Imorse tänkte jag att jag skulle köra en annan taktik i alla fall, så när han för 5:e gången kom och sa att han helst inte ville gå till dagis, så svarade jag att jag inte heller ville gå till jobbet och att jag allra helst ville stanna hemma med barnen (vilket var sant, om inte annat för att slippa gnället). Då säger han: "Kämpa vidare, mamma!" och helt plötsligt ville jag lägga mig ner och gråta för att han var så himla gullig istället! Min lilla, gnälliga unge försökte peppa mig istället!

Elina har kommit på att när hon ska vara på dagis, så ska inte jag vara där. Hon kämpar tappert mot gråten, men är verkligen jätteledsen när jag går. Aj, aj, aj säger det i hjärtat.

Särskilt i magsjuketider vill jag bara hämta hem barnen, stoppa dom i sängen och gosa, gosa, gosa tills alla är glada och varma och helst ända till det blir vår! Nu ska jag gå och äta min lunch och sen iväg och hämta två sötisar!