Pyjamasångest

Idag var det pyjamasdag på dagis. Det är en årlig tillställning när barnen (och fröknarna) får mysa i sina pyjamaser en hel dag, vilket ser precis lika gosigt ut som det låter. Dessvärre sammanföll denna dag med Elliots årliga BVC-koll. Igen. Förra året kom jag alltså till BVC mitt på dagen med två pyjamasungar. Det törs man ju göra en gång, men det fungerar liksom inte två år i rad. Med rädsla för att bli anmäld till sociala myndigheter tvingade jag alltså Elliot att åtminstone byta byxor. En muminpyjamaströja kan man väl komma undan med utan anmälan?

5-årskontrollen och tillhörande vaccination förflöt utan anmärkningar. En något rastlös kille var så ivrig att visa sina kunskaper att han blev besviken när det inte blev något syntest. :-)

Vad som mer hände denna dag var att jag fick ett telefonsamtal kl. 7.40 precis när stresströskeln var som högst i det Bergstrandska hemmet. När telefonen ringde var jag precis på väg att borsta tänder, packa väskor och åka till dagis för att därefter fortsätta vidare på kundbesök, men mina planer blev snabbt ändrade. Familjen Bergstrand stod nämligen överst på dagis jourlista, vilket innebar att jag istället blev inkallad vikarie på dagis från och med kl. 8. Förutom stressfaktorn att behöva omvärdera hela förmiddagens aktiviteter så var det väldigt trevligt! Istället för att göra utredningar fick jag rita prinsessor och läsa sagor. Barnen blev absolut stormförtjusta och tyckte förstås att vi borde göra om detta oftare!

Nu ska jag dock börja kompensera min förlorade arbetstid, vilket innebär att det är slutbloggat för kvällen!