Min lilla vilde

Som mina barn har varit i magen, har de också blivit i verkliga livet. Elliot mycket lugn, Elina vild och Levi sjövild.

Levi är ett mycket snällt barn med inte allt för hetsigt humör. Men han är en handfull att hålla ordning på! När jag är själv med honom kan jag inte lämna honom ens för ett ögonblick. Ska jag duscha får han duscha, går jag på toa går han, etc. Och även fast jag punktmarkerar honom hinner han med så otroligt mycket bus! Han spenderar säkert mer tid uppe på borden (eller pianopallen, eller varför inte stående balanserande på gunghästen eller i gungstolen) än på golvet. Och klättrar han inte så gör han annat bus, såsom att dra i en lampsladd, äter lite blomjord eller målar med en penna han hittat i Elinas rum. Phu! Att jag hinner med något vettigt alls om dagarna är ju i det närmaste ett mirakel.




Som tur är så är 1,5-årsåldern även mycket bedårande, men framför allt väldigt övergående. ;-)

Ett stort tack till farmorn som tordes vara ensam barnvakt till alla mina godingar ikväll. (Troligen mest för att hon inte visste vad hon gav sig in på.)