Det glada beskedet först: Jag och Per hann med egentiden. Och det negativa beskedet sedan: Innan sjukdomarna bröt ut igen.
Tyckte att Levi var för hostig och snuvig för dagis. Det tyckte inte Per. Så Levi hann vara där i nästan 3 timmar innan han somnade i favoritfrökens famn i sandlådan. Kanske inte helt pigg ändå? Mamman är nog inte så harig som pappan tror. (Pappan jobbade i och för sig hemma ICE och kunde hämta det sjuka barnet per omedelbart.) Och nu har Elina åkt dit också och Elliot har någon light-variant. Suck. Tur att man älskar sina barn oändligt och att VAB inte är skäl för uppsägning. Men en hel arbetsvecka någon gång ibland hade ju inte suttit helt fel.
Denna blogg handlar om mitt liv. I mitt liv är familjen och framförallt barnen viktigast, men i takt med att barnen blivit stora skriver jag mest om vardagliga saker som jag funderar på. Det kan handla om hur man ska förmå sig att börja gilla matlagning eller hur kroppen kan motarbeta den enda träning jag verkligen gillar (padel). Lite så.
måndag 22 april 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Årets lista 2025
Gjorde du något 2025 som du aldrig gjort förut? Genomdrev du någon stor förändring? Jag provade en höghöjdsbana för första och sista gånge...
-
Jag är inte en person som lätt kommer på vad jag vill ha i födelsedagspresent. Men i år har jag kommit på att jag vill ha en klänning. Jag h...
-
Det finns som tur är liv fortfarande, bara inte på den här bloggen. Detta inlägg blir mitt sista. Jag började blogga 2007 när Elina var en b...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar