Nu räcker det
Denna ovanligt varma höst/vinter har barnen varit ovanligt sjuka. Jag som i min enfald trodde att sjukdomar sprids som bäst i kyla. Vad sägs om tre magsjukor och två veckors förkylning? Mums, eller hur! Elliot och Elina är så gott som friska och är hemma den sista extra dagen idag. Levi har (ännu) inte blivit smittad, men han är hemma med oss ändå. Under en period har jag dessutom dubbelt så mycket jobb som vanligt på jobbet, men jag har insett att jag troligen kommer att överleva även detta.
Jag försöker att inte gräva ner mig, utan vara tacksam istället. Tacksam över att det inte är någon allvarligare sjukdom, tacksam för att jag och Per är ett sånt bra team, tacksam över att jag har ett bra jobb att gå till och en snäll arbetsgivare som inte suckar när man vabbar igen. Jag är också extra tacksam över en bebis som föddes igår. Jag försöker att omge mig med positiva känslor och det funkar faktiskt över förväntan.
Nu när hela huset är spritat och snart färdigstädat så ska jag åka till affären och handla tvättmedel och lite mat. Och snart kanske jag får börja om att pussa mina gullungar igen!
Jag försöker att inte gräva ner mig, utan vara tacksam istället. Tacksam över att det inte är någon allvarligare sjukdom, tacksam för att jag och Per är ett sånt bra team, tacksam över att jag har ett bra jobb att gå till och en snäll arbetsgivare som inte suckar när man vabbar igen. Jag är också extra tacksam över en bebis som föddes igår. Jag försöker att omge mig med positiva känslor och det funkar faktiskt över förväntan.
Nu när hela huset är spritat och snart färdigstädat så ska jag åka till affären och handla tvättmedel och lite mat. Och snart kanske jag får börja om att pussa mina gullungar igen!
Kommentarer