Efter en veckas magsjuka, två inställda kalas och en inställd Parisresa så hurrar jag när allas bajs blivit hårt igen. Alla som känner mig ens lite grann vet ju att magsjuka är min fobi och jag har verkligen haft en veckas ofrivillig KBT. Jag hoppas kunna återgå till jobbet imorgon. Jag hade tänkt göra det redan nu på kvällen, men jag valde att tolka det misslyckade inloggningsförsöket (två till och med) som ett tecken på att söndagskvällen borde ägnas åt annat.
Jag och Elina åkte till flygplatsen (galenskap!) och vände kl. 4:30 i fredags. Kallsvettig och med ont i magen och med en unge som var blek och lösbajsande så fattade jag det rätta beslutet att stanna hemma. Även om kloka beslut borde vara de som fattas mitt på dagarna och inte i arla morgontimmar. Först idag är hon matglad och frisk. Till och med jag blev lite smittad, även om man aldrig kan veta med mig om det är psykisk eller fysisk magsjuka. Ja, jag har funderat på terapi.
Idag har vi varit ute länge och jag har krattat fler löv än vad som kan vara bra för hälsan. Vi har fått ett avbrutet cykelstöd lagat (eller snarare utbytt), ätit thaimat och myst i soffan. Beställt julkort har jag också gjort! Även om det känns som fel årstid när det det är 10 plusgrader.
Sällan har jag väl sett fram emot en ny vecka så mycket som denna söndag!
Denna blogg handlar om mitt liv. I mitt liv är familjen och framförallt barnen viktigast, men i takt med att barnen blivit stora skriver jag mest om vardagliga saker som jag funderar på. Det kan handla om hur man ska förmå sig att börja gilla matlagning eller hur kroppen kan motarbeta den enda träning jag verkligen gillar (padel). Lite så.
söndag 16 november 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Årets lista 2025
Gjorde du något 2025 som du aldrig gjort förut? Genomdrev du någon stor förändring? Jag provade en höghöjdsbana för första och sista gånge...
-
Jag är inte en person som lätt kommer på vad jag vill ha i födelsedagspresent. Men i år har jag kommit på att jag vill ha en klänning. Jag h...
-
Det finns som tur är liv fortfarande, bara inte på den här bloggen. Detta inlägg blir mitt sista. Jag började blogga 2007 när Elina var en b...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar