Mitt lilla Levigull

I helgen var jag borta hela lördagen. Först två dop och sedan direkt till Södertälje och en tjejkväll (och natt eftersom jag sov över där) med mina bästa universitetskompisar. Så roligt, men ovant att vara borta från familjen. På söndagen följde två av mina kompisar hem till mig och åt lunch med mig, Elina och Levi (Per och Elliot var på badminton). Sedan skjutsade jag kompisarna till Arlanda och resten av kvällen snusade jag in mig hos barnen.

Igår pratade vi om att farmor och Björn kommer och firar Per om några dagar (han fyller år imorgon!) och då säger Levi: "Är det bara farmor och Björn som kommer?". Jag bekräftar att så är fallet och då säger han: "Skönt, då slipper jag dina kompisar." :-) Min lilla gubbe. Han gillar verkligen inte möten med för honom helt okända människor (och det spelar ingen roll hur trevliga dom är). Han blir blyg och jag kan känna en liten ledsamhet över att det är så några som får träffa honom och se honom på samma sätt som jag gör. Han öppnar sig för en mycket begränsad skara människor och han är ju så underbart rolig och charmig när han vill (och törs). Levi har en härlig humor och är alldeles fantastiskt duktig på att konversera, men det sker på hans villkor. Jag har världens största tur som fick bli hans mamma!