Här på bloggen berättar jag nästan inget om mina stora barn (av hänsyn till den integritet de själva värnar), om den röra som ibland råder i huset mellan städningarna, om när jag skriker på barnen (jo, det händer faktiskt med jämna mellanrum), om små och stora dispyter (vore väl inte så kul att läsa om), om funderingar på viktigare saker än VAB (typ flyktingarna som jag jämt tänker på), etcetera. Det här är bara en vinklad vrå av mitt liv.
Det jag tror jag vill ha sagt är: vi kan väl ses någon dag istället? IRL så att säga.
Jag kan bjuda på fluffkola. :-)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar