Sedan följde en lång väntan. Helt själviskt tänkte jag mest på Per och önskade att han skulle komma hem snabbt och helskinnad. Sent omsider gjorde han det också, men jag fick plocka upp honom på Arlanda. Samtidigt läste vi i princip allt om terrordådet och insåg att många inte haft samma tur.
Parallellt med detta surrealistiska scenario fortsätter livet som vanligt, konstigt nog. Jag lärde mig både pochera ägg och göra hollandaisesås och så målade jag om Levis tripptrapp-stol. Vi städade och packade för påsken, cyklade i det fina vädret och jag och Per såg Lisa Ekdahl igår kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar