Osäkert

Jag vet att ingen läser min blogg längre efter att jag officiellt meddelade att jag skulle låta den självdö. Men det känns ändå bättre att skriva som om någon läste den.

Har inte ni också känslan att allt, verkligen A L L T, känns lite (läs: mycket) osäkert. Hur ska det bli nu i slutet av pandemin, kommer den att plötsligt försvinna och hur ska det bli när allt är över? Vad blir det nya normala och hur kommer jag att påverkas av det?

Pandemier är verkligen inget för folk (läs: Lindor) som uppskattar att ha lite kontroll på tillvaron. 

Jag är inte ens säker på hur mitt eget önske-scenario ser ut. Jag menar, helt bortsett från människohälsan och allt annat negativt som följt med den här pandemin, så finns det ju fördelar med hur det ser ut nu. Man får mer tid med familjen och mycket mer tid för jobbet, på grund av obefintligt resande, på en och samma gång. Allt är inte dåligt och många fysiska möten kanske kan ersättas av digitala även i framtiden.

Men när kommer en liten förkylning att bli normal igen? När kommer man våga hosta till utan att be om ursäkt? När kommer folk att våga närma sig varandra på affärerna? Och när vågar man krama sin mormor?

Hit med lite svar, tack!