Tack!

I dagarna 3 har hela familjen våldgästat farmor. Det har fungerat väldigt bra och vi är evigt tacksamma! Tusen tack för att vi har dig!

På god väg...

...att bli en köttbulle igen. Så nu struntar jag i den här förkylningen och åker och tränar! Så det så.

Om och om igen...

En väldigt vanlig konversation hemma hos oss:
Levi: "Mamma." (uppfordrande)
Jag: "Ja?"
Levi: "Dä."

Och sen börjar långa gissningsleken. Varje gång jag gissar fel (vilket blir rätt ofta eftersom "dä" kan vara precis vad som helst) börjar konversationen om från början. Den här kvällen ville han bli ombredd. Efter att jag äntligen förstått det somnade han inom 1 minut. :-)

"Dä."

Dripp dropp

Näsorna hos familjen Bergstrand droppar och droppar. Elliot är friskast och jag och Per sjukast. Idag har vi tävlat i huvudvärk. Jag vann och fick sova en timme.

Samtidigt som vi är sjuka jobbar vi på både jobb och hemförsäljning. Tur att det inte är så här jämt säger jag bara. Och det kunde ha varit värre. Vi kunde ju ha haft magsjuka. ;-)

Stackars kvinnosläktet

Stackars kvinnosläktet. Så här ser jag ut egentligen. Men jag skulle ju aldrig gå ut utan att ha fixat håret eller sminkat mig först. Knappt till brevlådan. Det blev jag varse igår när våra (ganska okända) grannar plingade på 9.30 (vi hade bestämt dag i och för sig och normala trebarnfamiljer har tydligen varit uppe länge den tiden, men vi hade precis klivit ur sängen). Vi klädde på oss och öppnade, men det var liiite jobbigt att jag inte var fixad. Och jag skulle tro att jag inte är ensam!

De stora barnen åkte på circus med farmor och jag och Per fixade lister, städade och gosade lite med Levi. Farfar och Eva kom på besök och vi hade dessutom oplanerad husvisning. Lite jobbigt, men det visar ju åtminstone att det finns en intresserad familj.

Nu ska jag fixa mig ifall det kommer oväntat besök! ;-)

Haha

Hon är ju för rolig, Elina. Först ringer hon mig på jobbet och ber att jag ska övertala Per att låta henne spela på Ipaden. (Gråtande som om det hade hade hänt nåt förfärligt.) Sen hittar jag hennes bilder när jag själv grejar med den. :-)

Mina fina tvillingar.



Siamesiska till och med.




Och min lilla alien.

"Semester"

Vi hann inte allt klart under helgen och jag fick ta "semester" igår. (Tack jobbet!) Oj, vilket trevlig semester. Den gick ut på att städa och fotografera och det gjorde jag till dess att jag nästan dog på kuppen. (Okej, liten överdrift.) Men fint blev det och håll nu tummarna för att huset kommer ut på Hemnet idag! Till-salu-skyltarna är i alla fall på plats! Fortsättning följer...

Levi grät för att vi flyttade spjälsängen (som han tyvärr inte sover i alls, men som tydligen ska stå på sin plats). Jag var också tvungen att hänga upp änglarna på väggen igen, för annars är det inte som det ska i vårt hus. Han är väldigt bra på att kommunicera utan ord förresten, även om han lärt sig säga det viktigaste (lelle = välling, dla = glass) :-)  Hur ska vi kunna flytta?!

En annorlunda helg

Helgen blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. Å andra sidan hade vi inte tänkt köpa ett hus heller. (Åtminstone inte riktigt ännu.) I alla fall åkte Per med barnen till farmor och Björn på Granö, medan jag blev kvar ensam hemma för att jobba sent och därefter börja storstäda. Oj, vad man kan känna sig ensam i sitt eget hus! Men jag hade åtminstone sysselsättning.

Mitt fredagsmys. :-)

Idag har jag putsat alla fönster, dammat och grejat i flera timmar, så nu förtjänar jag en liten paus. Då passar jag på att blogga och längta lite efter mina ungar.

Här är en av dem en dag när han somnade vid middagsbordet. Söt va?

Ikväll kommer familjen hem som tur är! Så får jag gosa på barnen hela söndagen medan Per ska ta över grejandet här hemma. Ett riktigt bra byte.

Vårt nya hus!

Igår skrev vi kontrakt och flyttar den 16 november.

En rolig dag...

... på Leos lekland i Uppsala!

Smart eller galen?

Jag hade träningsgudarna emot mig. Jag och min hurtiga granne skulle ut och springa igår kväll (lite overkill då vi var ute i förrgår), men i alla fall så brann det förstås på AGA (gasfabriken vid spåret), vilket innebar att området inom en 1-kilometersradie från AGA var avspärrat (jag höll knappt på komma hem från jobbet) plus att det luktade rök, gas och regnade (tur för AGA i och för sig), så turen blev inställd.

Istället ställde jag klockan på 5:30 imorse (oturligt nog med ljudet på, vilket väckte ett stycke prins och ett stycke prinsessa som dock somnade om) och klev upp för att åka till gymet. Tyvärr öppnade inte gymet förrän kl. 10 (va fan?!), men skam den som ger sig! Jag tog mina (nyligen från benhinneinflammation läkta) ben och tänkte att det får banne mig bära eller brista och så sprang jag en asfaltsrunda om några kilometer (oklart hur många då jag dessutom missfipplade med tekniken) samt gjorde styrkeövningar så tyst jag kunde i köket. Klockan var strax efter 6, så jag var lite angelägen om att inte väcka någon.

Och nu sitter jag här på jobbet, nöjd med min insats! Men jag kan inte låta bli att fundera på om jag blivit smart eller galen. Jag röstar på smart och hoppas att min träningsiver aldrig mer i hela mitt liv lägger sig!

Med nya skor hoppas jag på att aldrig mer återfå benhinneinflammation (AJ liksom), även om jag avser att springa mer i skogen än på asfalten för att vara på den säkra sidan.